Vad det är som gör mig så fascinerad av etikettsregler vet jag inte — kanske det faktum att jag kan strunta i dem, och bara förundras över att de fanns en tid då det var oomkullrunkeliga.
Laughing Children with Cat, 1629
Judith Leyster
1
Är ni gift och har barn, så visa er aldrig angelägen att för andra berömma era barns ovanliga anlag och framsteg. I nio fall bland tio skola visserligen alla prisa och smickra er lilla afgud, men de skola likväl inom sig le åt er fåfänga.
2
För damer är det mindre passande att sitta till bords med handskar på; och ingen
annan, än den som har fula händer, bör följa detta mod. Att däremot visa sig i kyrkan, på spektakel eller annat offentligt ställe utan dessa oundvikliga tillbehör för en fulländad toilett, är högst vårdslöst.
5
Låt aldrig er sträfvan att vara klädd på modet gå så långt, att man deraf kan frestas tro er största omsorg vara att följa modet.
9
Då ni mottager förmiddags-visiter, är det ej nödvändigt att gömma undan eller upphöra med det arbete, ni har för händer, i synnerhet om det består i någon finare söm eller broderi.
10
Parfym äro tillåtne; men de få aldrig vara så starka eller i sådan myckenhet använde, att de på något sätt ådraga er uppmärksamhet. Då de brukas i öfverflöd, tror man er egna någon serskild orsak därtill, och vanligen anser man den vara elak andedrägt.
11
Hvarje fruntimmer af fin takt, huru förtrollande hon än må anse sina kroppsliga behag, bör omsorgsfullt undvika att nyttja alltför korta klädningar, hvilka uteslutande tillhöra theaterns dansöser. — Om fruntimmer i allmänhet kunde föreställa sig hvilket oemotståndligt behag ligger i en enkel och anspråkslös klädsel, så skulle de tvifvelsutan allvarsamt studera blygsamhetens reglor för klädsel, fast måhända mera av begär att behaga än av grundsats. Den lustiga skulle använda blygsamheten så som ett konstgrepp; kokett skulle tillgripa den som en lockelse; den dygdiga kvinnan såsom en dragningskraft, och den vällustiga så som det ofelbaraste sätt att förföra.
från ”Etikett för damer” (1840)
Illustration from the Magazine Vogue, June 1947
Christian Berard
lagom lång?
Det
SvaraRaderaDet där om att inte prata och skryta om barn och barnbarn håller jag verkligen med om. Det finns inget som är så tröttsamt!
Intressant läsning, men jag känner inte att jag bryter mot några av reglerna.
Men många verkar inte att ha fattat att vi allergiker har svårt att tåla ens små mängder parfym.
Debbie
Debbie,
RaderaDet märklig är att så många kvinnor inte fattar när de ska sluta berätta om sin avkomma. En gullig episod kan ju vara trevlig att höra, men inte mer.
Jag är inte alls lika allergisk som du, men tycker ändå att bedoftde människor kan vara jobbiga att vara i närheten av. Det gäller även karlar med allt för mycket rakvatten — jag försökte få min var att begränsa användningen av sådant.
Margaretha
Faktum är att de där reglerna i stort sett är värda att respekteras. Det där med att äta med handskar på hade jag aldrig kunnat komma på som ett möjligt etikettsbrott ... vet ingen som skulle ta tag i gaffel och kniv med vantar ...
SvaraRaderaKlimakteriehäxan,
RaderaSant, det är ju sådant som sunt förnuft redan fått oss att förstå.
Har du aldrig varit på vinterutflykter, då man värmer händerna på sin mugg med varm dryck, för att sedan, fort som ögat, ta på sig vantarna?
Fast en vinterpicknick tänkte nog inte författaren på.
Margaretha
Du verkar lika galen i etikettsböcker som jag.
SvaraRaderaHåller med Debbie om att barn och barnbarns prat kan knäcka en. Jag har en väninna som jag försöker undvika för vad vi än pratar om, så kommer hon tillbaka till vem som sagt vad och en annan som gjort något enastående.
Lika hemskt som vinglas och tallrikar med mat!!!
Var rädd om dig!
RaderaJa Kicki, vi är nog likna galna båd två.
Den sortens självcentrerade bekanta har vi nog alla. En del låter sig ledas in på andra ämnen, men som du säger finns det de som envist håller sig fast vid barnskrytet.
Det där med att visa upp sin mat tycks vara populärt i vissa kretsar — fantasilöst!Räddare kan ingen vara än
Margaretha
Känns som rätt lutherska regler - kanske på ett bra sätt. Försöka att ta hänsyn till andra och inte bre ut sig över alla gränser utan tänka på allas trivsel på nåt sätt.Arbetsamhet och måtta. Efter att jag blir äldre uppskattar jag folk som verkligen försöker ta hand om sina gäster och få dem att trivas mer och mer.
SvaraRaderaAnnika F
Annika,
SvaraRaderaMan kan ju tycka att det inte skulle behövas etikettsregler, om alla tänkte efter innan de trampade på i ullstrumpor och klaver.
Här är det ju bara självklar hyfs — som man klarar sig utmärkt med.
Men i andra böcker har jag lärt mig att det är vulgärt att skriva brev med något annat än svart bläck, eller hur dina visitkort ska se ut — och hur och när man lämnar dem.
Margaretha
Klart det är jättespännande med etikettsregler! Jag har en någonstans som heter "Den perfekta värdinnan" och den innehåller en hel del vettiga råg om hur man ska få sina gäster att trivas, hur ålderdomlig den än må vara.
SvaraRaderaDet där om damers klädsel påminner mig om en episod i ungdomen, den enda gången jag fick en klänning sydd åt mig (av en snäll, men gammalmodig släkting). När hon provade den på mig sa hon något som jag minns än i dag (och som förbryllade mig mycket): "Det måste synas att du är en dam, men inte att du är en kvinna." WHAT!?