Etikettsregler

 Vad det är som gör mig så fascinerad av etikettsregler vet jag inte — kanske det faktum att jag kan strunta i dem, och bara förundras över att de fanns en tid då det var oomkullrunkeliga.

Jag vet att jag redan skrivit om dessa regler — och att jag förmodligen kommer att göra det igen.

Mitt senaste fynd hos Litteraturbanken är en tunn liten bok av en anonym författare.

Här gör jag bara några nedslag i den första halvan av boken.

Laughing Children with Cat, 1629

Judith Leyster 

1

Är ni gift och har barn, så visa er aldrig angelägen att för andra berömma era barns ovanliga anlag och framsteg. I nio fall bland tio skola visserligen alla prisa och smickra er lilla afgud, men de skola likväl inom sig le åt er fåfänga.

 2

För damer är det mindre passande att sitta till bords med handskar på; och ingen

annan, än den som har fula händer, bör följa detta mod. Att däremot visa sig i kyrkan, på spektakel eller annat offentligt ställe utan dessa oundvikliga tillbehör för en fulländad toilett, är högst vårdslöst.

5

Låt aldrig er sträfvan att vara klädd på modet gå så långt, att man deraf kan frestas tro er största omsorg vara att följa modet.

9

Då ni mottager förmiddags-visiter, är det ej nödvändigt att gömma undan eller upphöra med det arbete, ni har för händer, i synnerhet om det består i någon finare söm eller broderi.

10 

Parfym äro tillåtne; men de få aldrig vara så starka eller i sådan myckenhet använde, att de på något sätt ådraga er uppmärksamhet. Då de brukas i öfverflöd, tror man er egna någon serskild orsak därtill, och vanligen anser man den vara elak andedrägt.

 

11

Hvarje fruntimmer af fin takt, huru förtrollande hon än må anse sina kroppsliga behag, bör omsorgsfullt undvika att nyttja alltför korta klädningar, hvilka uteslutande tillhöra theaterns dansöser. — Om fruntimmer i allmänhet kunde föreställa sig hvilket oemotståndligt behag ligger i en enkel och anspråkslös klädsel, så skulle de tvifvelsutan allvarsamt studera blygsamhetens reglor för klädsel, fast måhända mera av begär att behaga än av grundsats. Den lustiga skulle använda blygsamheten så som ett konstgrepp; kokett skulle tillgripa den som en lockelse; den dygdiga kvinnan såsom en dragningskraft, och den vällustiga så som det ofelbaraste sätt att förföra.

     från ”Etikett för damer” (1840)

Fashion Plate by Christian Dior

Illustration from the Magazine Vogue, June 1947

Christian Berard 

lagom lång?

Det