är skorpa, och naturligtvis kommer rimmet av sig själv: att norpa en skorpa.
Norpat saker har man väl gjort i alla tider — och förmodligen dyrbarare ting än skorpor — men ordet norpa har man inte använt mer än i drygt hundra år, och ingen vet med säkerhet varifrån ordet kommer.
Desto längre har man använt ordet skorpa.
”Söta mor, gif mig en skorpa till. Syster Maria har denna gången mycken heder af sitt hvetebak.”
Almqvist var långt ifrån först när han använde ordet i ”Tre fruar i Småland”, och han liksom så många andra författare skrev om jordskorpor och isskorpor — det senare ofta kring någons hjärta.
Bellman lyckades peta in ordet i flera av sina verser. Kanske inte så underligt, för jag har förstått att skorpor var ett vanligt tilltugg till supen.
Defoe utrustade Robinson med skorpor och Dickens bjöd ofta på små skorpor.
Fast i engelskspråkiga böcker hette de ju ”rusks” — ett ord som jag förstått att många av mina amerikanska och engelska vänner har högst dimmiga begrepp om vad det är.
Både Dostojevskij och Tolstoy skrev om skorpor — men vad det kan tänkas heta på ryska vet jag inte, och litar inte på att Ai skulle ge mig ett korrekt svar.
I ”Dr. Chase's New Receipt Book, or Information for Everybody”, hittar jag ett recept för ”Tea Rusks”. Jag tvivlar inte på att de är goda, men inte tror jag att de är (var) vad vi menar med skorpor.
Tea Rusk.—1 pt. pancake batter stirred over night, ¾ cup butter, 1 cup sugar, tablespoon soda, spice to taste, mix light and soft as possible. Cut with biscuit cutter; eat warm.
Vanessa Bell
Så glad jag blir när jag hittar ditt inlägg!
SvaraRaderaJag har också lagt märke till att en del kompisar inte är säkra på vad en skorpa är.
Flera lästips också, tack! Stiernstedt har jag inte läst, kanske blir det nästa projekt.
love,
Debbie
Det där skorpreceptet ger jag inte mycket för! Jag älskar skorpor bakar ofta eftersom de går år så fort!
SvaraRadera