Nere på stranden gick en flicka, svart-brun av solbränna och gyllene i håret, butter och ensam och mycket svensk i förmiddagen, vacker med sin badväska och trots sin arghet över att där ännu ingen fanns att se henne. Hon gick i några förargade slingor över stranden, stannade framför kioskens reklamlappar och veckotidningslöpsedlar och gick hem igen med badväskan över axeln. Fiskebåten långt borta dallrade bort i solskimret och försvann också.
från ”Badrestaurangen”
i novellsamlingen ”Lösnummer” av Jan Olof Olsson”
Strandväskan
är en praktisk och nästan oumbärlig sak, som flitigt kommer till användning vid sommarens små utflykter. Till och från badstranden är den utomordentlig att förvara badgrejorna i och — om man så vill — matsäcken!
För att vara riktigt praktisk bör den ju vara vattentät, så att en våt baddräkt ej blöter igenom, och för övrigt oöm.
I s.k. skurduksväv är vidstående väska utförd. Till själva väskan åtgår ett 50 cm. brett och 85 cm. långt stycke väv. Sidstyckena, vars bredd är 25 cm., rundas nedtill. Upptill på väskan en 5 cm:s fåll, i vilken man trär i pappskivor, som ge stadga. Innan väskan sys ihop, garneras den med centimeterbreda remsor av svart vaxduk och t. ex. grön duschduk. Dessa remsor träs in i väven och ge en effektfull garnering. Väskan fodras med duschduk.
Helt säker på att jag begriper den här beskrivningen är jag inte — vilket inte skulle hindra mig ifrån att ge mig i kast med skurduksväv & vaxduk, om jag inte redan hade mer väskor än vad som kan anses normalt. Duschduk förresten — vad är det? Sån’t man gör duschdraperier av?
Beskrivningen hittade jag i nummer 27 av Svenska Journalen
1935
Det verkar som man utelämnat delar av instruktionen, det är väl mer en idén än en beskrivning. Och som idé är det bra, jag skulle också kunna tänka mig att sy en liknande väska efter eget huvud.
SvaraRaderaJolo är alltid bra! Tack för den länken, nu har jag noveller för några dar.