söndag 27 juni 2021

Snuvad på planerad sommarläsning

 


”There didn’t seem to be a disinfectant invented that could drown the Clark smell of grinding, abject poverty, very different from the decent, cottage variety with a red geranium on the window sill, which had been the worst Mrs. Fletcher had encountered up to now.”


Jag tyckte jag var ute i god tid, när jag redan i mitten av maj beställde en bok som jag länge sett fram emot att ha som sommarlektyr. Men jag började misströsta efter det tredje meddelandet om försenad leverans — och det gjorde jag rätt i för det kom snart ännu ett mejl med ny leveransdag, samma dag som jag skulle resa bort!

Så jag började inventera de egna hyllorna, i jakt på olästa böcker, och hittade en halvt bortglömd bok som jag fått av en brittisk e-vän:

”Good Evening Mrs. Craven” av Mollie Panter-Downes. 

Den består av tjugoen korta berättelser skrivna mellan 1939 och 1944, för ”The New Yorker”, ett brev i veckan.

Här berättar Mollie Panter Downes hur vardagen gestaltade sig för gemene man.

Hennes humor är lågmäld, och bister, jag kommer att leta upp flera av hennes böcker framöver.


https://en.m.wikipedia.org/wiki/Mollie_Panter-Downes



https://www.google.se/amp/s/www.independent.co.uk/news/people/obituary-mollie-panter-downes-1276749.html%3famp

fredag 25 juni 2021

Ågust och jag

 



eller det vore nog mer korrekt att säga jag och Ågust.


Min trädgård, som inte alls är min, är i alla fall en mycket liten inrättning, såsom en husbehofsträdgård skall vara, när man icke vill ha en trädgårdsmästare. Med aderton långa steg tar jag honom på längden och med lika många på bredden, så att han väl kan hålla en yta af 1/30 hektar eller 1/15, tunnland. Naturen och de höga hyrorna ha varit särdeles ogunstiga i valet af plats och jordmån åt min trädgård, men så har jag varit desto listigare i kampen mot de förenade fienderna. Den ligger nämligen i Stockholms skärgård på en bergknalle, utsatt för alla vindar utom den varma sydliga. Nordanvinden från Jungfrufjärden sopar rakt in, om den också kan ta en rundtörn i stugknutarna, och den lär vräka in all snö,som icke går åt nordligare, men det har jag aldrig sett, ty jag såg aldrig ön om vintern. Jordmånen är sandblandadt stengrus med litet mossmylla, och som jorden nyligen låg i gräsvall, finnes der ett öfverflöd af qvickrot. Qvickroten kunde jag väl ta döden på, men jag har också grannar, en som är gårdsägare, en som är arrendator, men båda drifva en storartad tistelodling på ömse sidor om mig, och hvilken vind som än blåser, så har jag tistelfröna hos mig.  


Ända sedan mina tonår har jag undvikit Strindberg, och jag vet varför. Jag gick en kort tid i en skola där vi anmodades att läsa Hemsöborna — det rubbade mina privata läsplaner, så efter ett par sidor gav jag upp och återtog min ursprungliga plan. Hade jag fått upptäcka honom på egen hand hade jag kanske blivit en strindbergsfantast, för så mycket har jag ju läst av honom att jag vet att det hade varit troligt.

Nåväl, nu försöker jag att reparera vad min barnsliga nyck förstörde, jag läser, och uppskattar, en del av hans mindre kända verk. Just nu är det hans ”Blomstermålningar och djurstycken” (1888). https://litteraturbanken.se/författare/StrindbergA/titlar/Blomstermålningar1888/sida/ix/faksimil

”Min trädgård” är den sista berättelsen i denna tunna (136 sidor) bok.


tisdag 15 juni 2021

Jag ett modelejon


Woman mending work
Jean-François 

 Då den andra fortfor att vara för djupad i läsningen börjar Sprattelin att hvissla på Aurora - valsen. — ” Sakram . . . . ! ” afbröt han sig straxt derpå, i det att tråden gick af för en  häftigare knyck af handen. Robert såg upp. ” Hvad gör du?” frågade han Sprattelin. — ’ Ah , jag sitter här i dimdunkligheten och funderar på lösningen af en bland samtidens vigtigaste frågor.” — ” Och huru lyder då den frågan?” — ” Den lyder: hvad hjelper det att kunna latin och grekiska, om man inte i nödfall kan lappa sina byxor? 

            ur ”Noveller och teckningar” (1851)

          av Fredrik Berndtson  https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Fredrik_Berndtson


Lyssnade du på kulturradion när de talade om boro? https://sverigesradio.se/avsnitt/1728192 

”Boro – nödens konst” visas 30 mars 2021 till och med 9 januari 2022 på Östasiatiska museet i Stockholm.”


Det handlar om hur fattigt folk lappade sina kläder, något man gjort i hundratals år, men först på 60-talet uppmärksammades det - och nu betraktas det som konst och har smugit sig in i modet.

Redan för en månad sedan skrev Viola om boro, och om att laga sina ägodelar, https://morfarshus.blogspot.com/2021/05/boro-nar-lappa-och-laga-blir-konst.html?m=1 och jag mindes hur jag i barndomen kunde stå långa stunder utanför en ateljé på Södermannagatan, och betrakta kvinnorna som konststoppade plagg där inne.

Jag som har lapppat och lagat ända sedan jag var i tonåren, tycker att det är självklart, men när jag tänker efter så var jag nog den enda av mina jämnåriga som gjorde det. Att stadvända lakan och sprätta bort kragar - eller bara piffa upp gamla herrskjortor med roliga knappar och broderier, tyckte jag var roligt. Praktiskt också, men stoppa strumpor har jag alltid tyckt varit trist, men löste problemet med textillim jag limmade på färgglada lappar över hålen, och fick så småningom strumpor med inbyggda tofflor. Så höll jag på ända tills ”tofflorna” inte längre fick plats i skorna. 



Nu för tiden framlever jag större delen av mina dagar i fars gamla trädgårdsbyxor, och upptäckte nyligen att de behövde ännu en bot.



lördag 12 juni 2021

Lördag med Gutenberg

 

The Artists Wife in the Garden at Skagen Peder Severin Krøyer
Så här kommer jag att tillbringa de närmaste veckorna

Du store tid så många intressanta böcker Gutenberg har lagt ut den senaste veckan, jag som fortfarande läser Elizabeth Blackwell, har inte alls tid att ägna mig åt nytillkomna böcker. Men en av böckerna gör mig nyfiken, ”New Brooms” av Robert J. Shores (https://www.gutenberg.org/files/65583/65583-h/65583-h.htm), en bok med nöjsamma essäer, som passar utmärkt att sticka emellan med. Om författaren finns näst ingenting att läsa varken på nätet, eller i husets uppslagsverk. Men jag hittar en samling med anmälningar av ”New Brooms” - alla lika positiva - lika positiva som jag.


New Brooms, by Robert J. Shores, is a book for the essay lover. A whimsical turn of mind distinguishes this collection of papers on many subjects. They are written in the form of letters, letters supposed to be addressed to the editor of the Idler, and they come from sources as different as an old maid living in the country, a cook who philosophizes upon his art, and a gentleman defending beggars. Few of the problems, worries, amusements and ideas that stir our modern world but get their comment, a comment light but wise, mingling the serious with the playful in a delight¬ ful manner. Every one who enjoys sane and incisive opinions on life in its countless phases, expressed with originality and dis¬ tinction, will be sure to give this book a hearty welcome

             The Bookseller, New York

måndag 7 juni 2021

Läsvärd biografi

 



I år är det 200 år sedan Elizabeth Blackwell föddes, och vad kunde väl vara mer passande än att läsa hennes självbiografiska bok ”Pioneer Work in Opening the Medical Profession to Women Autobiographical sketches”. Den är intressant, rolig och lättläst. Det är svårt att fatta att det är 126 år sedan boken kom ut. Språket flyter och jag flyter med och försummar allt jag borde göra, och en del som jag måste göra.

Jag skrev om Elizabeth för 11 år sedan, och gav då en sammanfattning av hennes liv. Tyvärr leder de flesta av länkarna där inte någonstans.


”Pioneer Work in Opening the Medical Profession to Women Autobiographical sketches”

https://www.gutenberg.org/files/65496/65496-h/65496-h.htm


https://bastmattan.blogspot.com/2010/03/elizabeth-blackwell.html?m=1 


torsdag 3 juni 2021

Träffsäker novellist

”Oh, can’t he sing! Isn’t it marvelous, the way they all have music in them? It just seems to be right in them. Come on, let’s us go on over and talk to him. Listen, what shall I do when I’m introduced? Ought I to shake hands? Or what?”


 Och nu talar jag om Dorothy Parker vars noveller  ofta skildrar människans tillkortakommande. 


I hennes novell ”Arrangement in Black and White” är det en kvinna (”The woman with the pink velvet poppies turned round the assisted gold of her hair”) som för talan - jag tror att vi alla känner igen hennes sort. Kvinnan som talar oavbrutet i ett försök att tala om hur vidsynt hon är, hon har verkligen inget emot svarta människor.


Du kan hitta många av hennes novellsamlingar och dikter på nätet.


Here Lies: Collected Stories of Dorothy Parker

https://www.fadedpage.com/showbook.php?pid=20201113