tisdag 30 juni 2020

Sommarläsning

Eftersom jag inte är så där strukturerad som andra läsare, så kan jag sällan berätta vad jag tänker läsa eller ens vad jag har läst. För mig skulle läslistor, både planerade och avbetade, minska min läslust. Visst har kilometerlånga listor med intressanta böcker som jag vill läsa — någon gång — men så dyker det upp något intressant, och jag spårar som vanligt ur och väljer nya spår.
Den enda gång jag verkligen har en lista, som jag i viss mån följer, är när jag ska ut till min ö utan uppkoppling — då stoppar jag in några hundra böcker i datorn, som kanske kan betraktas som semesterläsning.
Jag låter det här bli ett tillfälligt inhopp i hennes "tisdagstrion".

The Reader

Grönt är skönt
Grön gubbe vid övergången när man har
bråttom till plugget
Grön prinsesstårta  ett födelsedags-
kalas
och en hård macka som är alldeles grön
av gräslök
Den gröna lukten av grönsåpa
som mormor använder till köksgolvet
En grön julgranskula i julgranen
 och en rulle grön sprängtråd i fickan
                                          ur "Angår det dej kanske. Fundror"


Ingrid Sjöstrand som dog i maj i år, har jag haft ögonen på i många år, jag uppskattar hennes fundror, men har inte läst mycket annat av henne, det tänker jag råda bot på nu. Många av hennes böcker finns hos litteraturbanken.

She rose at six o'clock in the morning, cooked breakfast, set the table, washed the dishes when the meal was over, milked, churned, swept, washed, ironed, worked in her little garden, attended to the flowers in the front yard, and in the afternoon knitted and quilted and sewed, and after tea she either went to see her neighbors or had them come to see her. When it was really dark she lighted the lamp in her parlor and read for an hour, and if it happened to be one of Miss Mary Wilkins's* books that she read she expressed doubts as to the realism of the characters therein described.
                                                           ur "The Widow's Cruise" 
                                                                           av Frank Stockton

*jag förmodar att Frank här ger Mary Wilkins Freeman en känga för hennes porträtt av starka kvinnor, som liksom hon själv var feminister.

Ugglans novellutmaningar gav mersmak, så jag fortsätter att läsa noveller så snart jag hittar några som verkar vara läsvärda. Några av Frank Stockton har jag läst så nu tänker jag ge mig i kast med hans "The Magic Egg and Other Stories"

“Do you find it easy to get drunk on words?"
"So easy that, to tell you the truth, I am seldom perfectly sober.” 

                                         ur  "Gaudy Night"

                                              Dorothy L. Sayers, 

Även om det är glest mellan deckarna i min läsning, så stoppar jag in några i datorn inför veckorna på ön. 
 Anna Katharine Green kallas ibland "the mother of the detective novel", några av hennes böcker har jag läst, men långt ifrån alla, så några av dem kommer med. Det gör också några av Dorothy Sayers och Agatha Christies böcker.

 As the train came to a standstill in Lenton station, Miss Maud Silver closed a capacious handbag upon her knitting and the purse from which she had just extracted her railway ticket, and descending a rather inconveniently high step, stood looking about her for a porter and for Mrs. Voycey.
                                               ur "Miss Silver Comes to Stay"

Men jag börjar förmodligen med någon bok om miss Silver, en något äldre stickande dam som löser mordgåtor. Inte lika känd som sin kollega miss Marple, men det finns vissa likheter dem emellan. 
Skillnaden mellan de två damerna är att miss Maud Silver i motsats till miss Jane Marple, är en professionell privatdetektiv, som före sin pensionering var guvernant. Hon liksom Jane har sina kanaler till en favoritkonstapel på Scotland Yard, men är nog en aning mer av kvinnosakskvinna än sin kollega— men stickar gör de båda två.
Det finns de som hävdar att miss Silver stod förebild för miss Marple eftersom den först boken om henne kom ut ett par år innan Jane Marple gjorde entré. Dora Elles heter författaren, som skrev under pseudonymen Patricia Wentworth. Förutom de 32 böckerna om miss Silver så skrev hon 34 andra böcker.
 

Henry Blogg

Head and Shoulders of Henry Blogg (1876–1954)  
Margaret L. Hodgson, 1912–1952

Det händer rätt ofta att jag blir nyfiken på vem människorna på en målning var, för det mesta får jag fortsätta att undra, för råkar det inte vara en känd eller rik (ofta båda delarna) person, så är det omöjligt att få någon information om dem. Det är synd, för jag är övertygad om att alla människor bär på en intressant historia. Titeln på en av Lena Larssons böcker var "Varje människa är ett skåp", och visst är det så! (fast jag har inte läst boken).
Förmodligen hade min blick bara glidit förbi målningen av Henry om det inte varit för att han påminde mig om Karins fiskargubbe. Att han sedan hade ett namn som skrek efter att bli bloggad om, gjorde att jag bara blev tvungen att ta reda på vem han var. Det visar sig att i hans skåp finns det ovanligt mycket att berätta om. Han lär ha varit en vänlig, tystlåten man med en stillsam humor, dessutom hade han ett gott omdöme, var helt orädd och snabb att fatta svåra beslut  egenskaper som gjorde honom till en mångfaldigt belönad livräddare. Under sin 53 aktiva år räddade han 873 människor, och minst en hund. Här har jag lite svårt med den svenska terminologin, men jag lärde mig just nu att "coxswain" betyder kapten på en mindre båt  i hans fall en livräddningsbåt. Och när jag läser om alla hans bragder så förstår jag att i början av 1900-talet innebar det att man rodde sina båtar, för det mesta i oväder som jag tror att vi landkrabbor har svårt att föreställa oss. 
Här kan du läsa mer om honom

205

dagar kvar 
i

måndag 29 juni 2020

Och snart är juli här

In the Month of June

Livets korthet

Vad är ljuvligare än den vita nordiska junimorgonhimlen! Hur många junimorgnar är där på ett människoliv? De äro ej så synnerligen svåra att räkna, — och allra minst dem man verkligen mött!
                                                                                                 Vilhelm Ekelund

206

dagar kvar 
i

söndag 28 juni 2020

Om läsning och vänner


“There is no surer foundation for a beautiful 
friendship than a mutual taste in literature.”
                                 
P.G. Wodehouse


Nej käre Pelham Grenville (eller Plum, som du föredrog att bli kallad), jag håller inte med dig ― vore den litterära smaken avgörande i val av vänner, så skulle många av mina närmaste vänner trilla bort. Precis som det finns de vars boksmak sammanfaller med min, och som jag uppskattar att diskutera böcker med — men det är allt, när vi tröttnat på bokpratet så skulle vi inte ha mycket mer att säga varandra.
Jag som kan stå ut med (till en viss gräns) sliskiga och svamliga böcker bara språket är gott och jag lär mig något jag inte visste tidigare. På sistone har min läslust inte frodats, jag har bläddrat lite förstrött i en mängd böcker, för att se om de innehåller några godbitar. Hittar jag inget i första kapitlet så klickar jag mig vidare, men i George Manville (nästan lika illa som Pelham) Fenns "The New Mistress", från 1891, hittar jag alldeles i början av boken: "Hazel Thorne kissed the stiff stately-looking lady in the stiffest of widow’s weeds", visst förstod jag vad som avsågs — och att ett ord har mer än en betydelse är ju inte ovanligt  men varifrån kom denna ovanliga innebörd av weeds?
Så här förklarar Online Etymology Dictionary saken:


Weeds and Stones, Shoreham-by-Sea, West Sussex, 1958 
 Anthony R. Cooke

weeds (n.)
"garments" (now surviving, if at all, in widow's weeds), plural of archaic weed, from Old English wæd, wæde "robe, dress, apparel, garment, clothing," from Proto-Germanic *wedo (source also of Old Saxon wadi, Old Frisian wede "garment," Old Norse vað "cloth, texture," Old High German wat "garment"), probably from PIE *wedh-, extended form of root *au- (3) "to weave." Archaic since early 19c.

207

dagar kvar 
i

lördag 27 juni 2020

Lördag med Gutenberg

Alla dessa fantastiska människor som skannar och lägger ut böcker hos Gutenberg, tycks passa på att göra det nu, för de sista veckorna har det tillkommit fler böcker än vanligt. Så många att det är näst intill omöjligt att hinna bläddra i dem alla.
En av dem är "The Magical Land of Noom", 1922, av Johnny Gruelle, Johnny som både skrev och illustrerade sina barnböcker är kanske mest känd för sina böcker om trasdockorna Raggedy Ann och Raggedy Andy. 

Det blev många böcker, en av dem"Friendly Fairies" får mig att tänka på Elsa Beskows Tomtebobarnen.


Jag gillar verkligen Johnnys miljövänliga flygplan  kanske något att ta efter.

Självplock

Artist Isa Catto has a hard time staying focused in summer. She should be in her studio, painting watercolors, but she only wants to be "out in the garden, ogling seedlings," she says. "I used to freak out about it, until I decided to count it as my studio practice--it's professional development." 
There's every reason for her to bolt outdoors during the summer months in Woody Creek, Colorado. That's when large swaths of lupines and poppies burst into bloom in Catto's garden, for a landscape that looks like it's been painted in brushstrokes. 
                                                     ur en artikel i Sunset 1 juli 2017
  

"Lupins and Roses in a Garden" 
Benjamin Haughton

Jag funderar på om jag skulle sätt upp en skylt vid stora vägen, som säger att här har jag har prima lupiner för "afplockning". Om en äppelodlare, en gång för länge sedan,  trodde att jag var en kollega till honom, så borde jag väl kunna framstå som en seriös lupinodlare.
I Olaus Magnus bok "Historia om de nordiska folken", som han skrev i mitten av 1500-talet, får jag lära mig att man kan fördriva mygg och vägglöss med uppkok på lupinrötter: 

För att fördrifva mygg och vägglöss ur husen röker man rummen med sågspån, som vid sågning af furuträ massvis hopsamlads, eller med svartkummin, likaså med torrt porsris, svafvel, bdellium, illaluktande törne och äfven kodynga. För att få bort detta otyg kan man också bestänka huset med ett uppkok på roten af lupiner, svartkummin, malört eller ruta. 

208

dagar kvar 
i

fredag 26 juni 2020

209

dagar kvar 
i

torsdag 25 juni 2020

210

dagar kvar 
i

onsdag 24 juni 2020

Foss, en katt i konsten

 

Visst har jag skrivit om Edward tidigare, en mångsidig man förtjänar att bli ihågkommen. Men hur kunde jag glömma att skriva om Foss, hans mångårige kattkompanjon.








I.
THE Owl and the Pussy-Cat went to sea
In a beautiful pea-green boat,
They took some honey, and plenty of money,
Wrapped up in a five-pound note.
The Owl looked up to the stars above,
And sang to a small guitar,
“O lovely Pussy! O Pussy, my love,
What a beautiful Pussy you are,
You are,
You are!
What a beautiful Pussy you are!”







211

dagar kvar 
i

tisdag 23 juni 2020

212

dagar kvar 
i

måndag 22 juni 2020

Rägn

Sorlar, sorlar, susar
sommarrägnets sorl
alla trädens våta
blad och knoppar gråta
dropp  dropp  dropp
och därnedan rusar
bäck i sorl och porl
bäck i sorl.
          Gustav Fröding

Rain, 1973 
David Hockney 

Så jag njuter av det svala regnet, här på min trapp är det 17°, det somriga ljudet av det stillsamma strilandet får minnesbanken att spela upp alla barndomens regniga somrar. Tänk att det var extra roligt att bada i regn, som om inte Östersjön var sval nog utan regn, men näst efter att rusa ned till badklipporna när stora båtar passerade, för att få simma i dess svall, så var nog regnet ett av de mest populära nöjena.
Nu nöjer jag mig med att låta minnena skölja över mig medan jag letar rätt på "regniga uttryck"

Then sich berömer och giffuer intit, han är såsom itt moln och wädher vtan regn.
                                             Salomons ordspråk (översättning 1536) 
Smått räghen wäther och.
 Sällan stillas storm vthan Rägn .. Som man elliest säger: Smått rägn, stillar offta stoort wäder. 
Sällan stillas storm vthan Rägn .. Som man elliest säger: Smått rägn, stillar offta. 
Efter regn växer gräs, efter vin snack.       
Regn och besök äro goda, när de icke komma i otid.
komma ur rägnet i takdroppet  
Effter Rägn wäntar man soolskeen.      
 
Bortsett från det sista så är de nya för mig, även om liknande uttryck är vanliga
Ett av mina favoritregnuttryck är:

“The rain it raineth on the just
And also on the unjust fella;
But chiefly on the just, because
The unjust hath the just’s umbrella.”
                                                  Baron Bowen 

som väl är en variant på vad Matteus säger (5:45). Den gamla historien om hur kronprinsessan Dèsirée missuppfattade folkets skanderande när hon 1811 reste genom Skåne, är inte den heller så dum:
"Vi vell ha räjn" tolkade hon som "vive la reine". Men jag kan inte garantera sanningshalten.

Home in the Rain 

  Men  nu kommer rägnet, detta härliga rägn som  slår ned, mjukt och varmt och som en hälsning uppifrån, detta ljufva varma, som man skulle vilja dricka eller kläda af sig i.
                                     ur Bläck och saltvatten (1914)
                                                                        av  Albert Engström 

Detta ska du veta


Woman knitting stockings  
Karel Čapek


Detta skall du veta:
Värken vill ha sällskap
Smärtan vill inte vara ensam
Därför skall du inte gå till sängs
Du skall inte lägga dig till rätta
om du ens kan det
Då blir den en tyrann över din ensamhet
Nej du skall sitta uppe
Du skall vagga av och an
Du skall luta dig kors och tvärs
Du skall sällskapa med dig själv
Du skall skriva brev till någon
om någon finns, annars till ingen
som jag nu
Du skall flytta ting och föremål
från plats till plats
Du skall göra dig ärenden ut i köket
om du har något och kan gå
Du skall tänka tankar om du kan
eller tag ett handarbete, sticka en strumpa
med milslång fot. Du skall hålla sällskap
med din värk, du skall förströ den
ända till den gråa morgonen
                                 Gunnar Ekelöf

213

dagar kvar 
i

söndag 21 juni 2020

Fait accompli

 It's all GEEK to me... 2012


En dag som denna, då hjärnan likt snön i Harriet Lövenhjelms dikt, smultit — men i motsats till den snön följer inga underverk att bedåras av — inser redan här, innan jag kommit till punkt,  att det mer än väl märks att min hjärna flutit bort.
MEN, trots avsaknaden av denna så högt värderade, "i huvudskål inneslutna (väsentligen av en mjuk, vit o. grå substans bestående) delen av det centrala (cerebrospinala) nervsystemet" kroppsdelen vågade jag mig på att gå över till blogspots nya version. Både världen och bloggen finns kvar, och inga obegripligheter dök upp. De kanske kommer, men den dagen den sorgen.

Det får mig att tänka på något jag läst någonstans, någongång, om Michael Faraday. Det sägs att han blev tillfrågad av en politiker om vad mänskligheten skulle kunna ha för nytta av "den där" elektriciteten", var vid han lär ha svarat: "I know not, but I wager that one day your government will tax it".
Låt oss hoppas att vi aldrig ska behöva betala nöjesskatt på vårt bloggande!

Känns det igen?

De där dagarna när man förtvivlat letar i hyllorna, och på nätet, efter den perfekta läsupplevelsen, ska du veta att du inte är ensam om att vara grätten. Men varför inte läsa Magnus Elmblads dikter.


 Woman Reading By A Window

 Hvad skall jag läsa?

(Dialog ur verkligheten.)
Hvad skall jag läsa? Runeberg?» -
«Åh nej... han saknar must och märg.»? -
»Den ömma tjusaren Tegnér? -
»Raketer... snömos... flärd med mer!» -
»Men Geijer? Var ej han en man?» -
»En sjelfkär hypokrit var han!» -
»Stagnelius då?» - »En blödig narr,
hvars blick af tårar slogs med starr!» -
»Fru Lenngren...? Hon väl duga må?» -
»Bland strumpor blåast af de blå
var hon... och ej tillräckligt rå.
Förlegad, aldrig comme il faut,
hon mögla skall i glömskans vrå.» -
»Men Bellman?» - »Han? En Bacchi son,
som lefde på fransyska lån!» -
»Hvad nu? Du djärfs...» - »Makulatur
är hela din literatur!» -


»Hvad skall jag läsa då?» - »Ack, tig!
Har du ej främst af alla mig?
Ur lifvets trasa vrider jag
dess läckra must och dess behag.
På krogar och i hospital,
i spelhus, fångcell, dårhus-sal,
i grafkor och i likbod - jag
som barn i huset är hvar dag!
Läs mig och läs Emile Zola...
Från gatan vi vårt skaldskap ta -
se der, hvad folket hälst vill ha!
Rif ned, begabba, plundra bra -
och du blir kallad stor... ha, ha!
Ju sämre vin, ju mera drank,
ju mera smuts, ju mera stank -
dess bättre! ... Läs Zola och tig,
men först och främst, min bror, - läs mig!» -


»Du borde blygas. Länge nog
jag lyssnat lugn. Men nu med fog
jag säger: gif dig härifrån
med all din smuts, ditt agg, ditt hån!
Tror du det svenska lynnets art
fräts bort af utländskt gift så snart?...
Hör, stormen gnyr i vinterqväll
ur våra skogar, våra fjäll; 

i stugan brinner elden klar;
med barnen fröjdas mor och far
åt Geijer, Runeberg, Tegnér;
med gumman Lenngren flickan ler;
och Bellman sjunges mer och mer.
Vik hädan! Vi ha mera smak
för skogsdoft än för din kloak.
Förgäfves du ditt giftfrö sått. Det kväljer blott...»

214

dagar kvar 
i

lördag 20 juni 2020

Att somna sin kos

läser jag att man kunde säga förr i världen, "somna på saken" kunde man också säga, vilket innebar att man utförde något på ett slappt och likgiltigt sätt.  
SUSSA hör väl till de ord som jag betraktar som barnspråk och inte har betraktat som ett riktig ord  men det finns med hos SAOB, så jag får väl erkänna det som riktigt. I ett av exemplen så får jag veta att man kan säga "sussa frukost", alltså "ta sig en lur efter frukosten, sova på frukosten". Jag förmodar att det var på den tiden man liksom danskarna avser vad vi nu för tiden kallar lunch  visserligen kan jag sova alla tider på dygnet, men att sova en stump direkt efter morgonmålet, försöker jag att undvika.

Open Air Breakfast, 1888 

Men oavsett vid vilken tidpunkt på dygnet man intager sin frukost så kan det ju vara smart att få den serverad i hängmattan, så att man bara behöver sluta ögonen och falla i sömn, så snart man svalt sista tuggan.  


215

dagar kvar 
i

fredag 19 juni 2020

Också en uppfattning

VirginiaWoolf
Vanessa Bell

I enjoyed talking to her, but thought nothing of her writing. I considered her "a beautiful little knitter".

Så skrev Edith Sitwell i ett brev till Geoffrey Singleton den 11 juli 1955. Om hon verkligen tyckte så, eller om det var ett av hennes många utfall mot personer som hon inte uppskattade, det lär vi väl aldrig får veta. Tilläggas bör att Virginia själv kunde vara minst lika syrlig i sina kommentarer om sina medmänniskor, så vad som förevarit vet jag inget om.

216

dagar kvar 
i

torsdag 18 juni 2020

Stickning

Ända tills i dag har jag varit ovetandes om vem Mary Eliza Perin Tucker Lambert var, och jag hade inte tänkt lägga till ännu ett poem som handlade om krig. Så jag klickade mig snabbt förbi Mary, men blev ändå lite nyfiken på vilket krig hon skrev om — det finns ju tyvärr en del att välja på — det finns inte jättemycket att läsa om Mary, och vilket krig det gällde står inte heller någonstans, men eftersom hon levde mellan 1838 och 1896, är det väl bara inbördeskriget som kan komma ifråga. När jag väl börjat läsa om Mary kunde jag inte släppa henne och hennes vardagsnära dikter, det verkar som hon var en tilltagsen tjej med mycket framåtanda. Här har hon skrivit en kort levnadsbeskrivning.

Interior with Woman Knitting, ca. 1917 
Issachar Ber Ryback 

Knitting
My muse is in the sulks to-day, 
I've tried in vain to find 
A subject fit for rhyme and song, 
 Just suited to my mind. 
I called last night upon the stars, 
To-day upon the sun, — 
 My muse would leave me in the lurch, 
With just a line begun. 
I tried to work, I tried to sing, 
And then I tried to play; 
And then I took my knitting up, 
To while the time away. 
And then the flashes of quick thought, 
To while the time away. 
And then the flashes of quick thought, 
With bliss thrilled all my soul; 
With every stitch did fancy's hand, 
A saddening page unroll. 
The dullest of the dullest work, 
 So tiresome, and so slow! 
To knit, and knit, the live-long day, 
And still small increase show. 
But as I knit, a fairy web 
My brain wore in its dreaming, 
And in each stitch my fancy saw 
Some bright poetic gleaming. 
And stitch by stitch the work goes on, 
For some proud soldier brave, 
Who may, perchance, these stitches wear, 
Into a soldier's grave. 
Far away from mother, sister — 
Aye, from wife and daughter true, 
With their feet all bare and bleeding, 
And their hearts all bleeding too. 
Now, perchance, one may be lying 
Wounded on the cold earth damp, 
While so feebly, faintly burning, 
Is the last light of life's lamp. 
Bright visions of the happy past, 
Move slow before his eyes — 
And then the mocking present comes 
To taunt him ere he dies. 
The glorious future once so bright, 
To him has now grown dim — 
Alone he dies, while song-birds sing 
The solemn funeral hymn. 
Ah! in some distant cottage, 
His dear wife knitting there, 
Is sending with each stitch she takes, 
An earnest, heartfelt prayer. 
She little thinks, as, in her pride, 
She rolls the finished pair, 
that his loved feet are cold and still, 
And his body free from care. 
God grant that in the future, 
The bliss may be in store, 
That they may meet in heaven above — 
Aye, meet to part no more. 
Fond mother, cease your knitting, 
For your boy with curly hair 
Is dead upon the battle-field, 
So cold, and, oh, so fair! 
Poor child, why did they send him — 
Too young, and yet so brave, 
To be a bullet's shining mark, 
And fill a soldier's grave? 
Bend gently o'er him, comrades — 
Drop on his curls a tear — 
Write on his rude-carved head board, 
A mother's pride sleeps here. 
A mother's joy-her treasure, 
A widow's only son, 
Has gained the life eternal. — 
Death's victory is won. 
Around his noble brow is twined 
The laurel wreath of fame, — 
The mother's darling boy has now 
A never-dying name. 
I will not say, I will not think, 
Knitting is dull, again; 
For, from steel needles sparkling thoughts 
Will fly into the brain.  
                 Mary Eliza Perine Tucker Lambert