söndag 21 juni 2020

Fait accompli

 It's all GEEK to me... 2012


En dag som denna, då hjärnan likt snön i Harriet Lövenhjelms dikt, smultit — men i motsats till den snön följer inga underverk att bedåras av — inser redan här, innan jag kommit till punkt,  att det mer än väl märks att min hjärna flutit bort.
MEN, trots avsaknaden av denna så högt värderade, "i huvudskål inneslutna (väsentligen av en mjuk, vit o. grå substans bestående) delen av det centrala (cerebrospinala) nervsystemet" kroppsdelen vågade jag mig på att gå över till blogspots nya version. Både världen och bloggen finns kvar, och inga obegripligheter dök upp. De kanske kommer, men den dagen den sorgen.

Det får mig att tänka på något jag läst någonstans, någongång, om Michael Faraday. Det sägs att han blev tillfrågad av en politiker om vad mänskligheten skulle kunna ha för nytta av "den där" elektriciteten", var vid han lär ha svarat: "I know not, but I wager that one day your government will tax it".
Låt oss hoppas att vi aldrig ska behöva betala nöjesskatt på vårt bloggande!

4 kommentarer:

  1. Haha! Jag tittade på den nya varianten för ett tag sen men bestämde mig för att JUST DÅ kände jag mig för skör (white fragility du vet...) för att ta steget. Men nu har vi ju snart inget val.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Annika,
      Det är sällan något är så svårt eller besvärligt som man föreställer sig. Jag har också haft oräkneliga skäl till att inte prova om jag skulle klara av nymodigheterna - så visade det sig att det nästan inte är någon skillnad. I alla fall inte när det kommer till själva bloggandet. Det ser lite annorlunda ut i statistiken och den sortens information, men där är jag ju nästan aldrig.
      Så gack du och gör sammaledes!
      Margaretha

      Radera
  2. Jag har också vågat mig på att ta steget till nya blogger. Efter en del missförstånd har det fixat sig. Hade nyss problem med både etiketter och redigering, men det löste sig. Det ser i alla fall trevligt ut med inläggen i färg.
    Ingrid som också smälter i värmen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingrid,
      Som alltid när jag skjutit upp något som jag tror är svårt eller otrevligt, så undrar jag varför jag inte gjort det tidigare när det var så smärtfritt. jag lär mig nog aldrig!
      Margaretha
      som gläds åt
      den svala luften

      Radera