torsdag 30 juli 2015

Porträtt av en ostrukturerad läsare

Your library is your portrait.      
                                Holbrook Jackson (1874-1948)
Jag är inte så säker på att mina böcker målar ett rättvisande porträtt av mig. Kanske stämmer citatet bara in på äkta kunniga bibliofiler (som Holbrook) som ägnar sig åt ett systematiskt samlande. Vi andra, med ärvda böcker och oförmåga att begränsa oss till ett fåtal ämnen och litterära guldkorn, framstår nog mest som splittrade dilettanter — förresten är det förmodligen det vi är. 
Det slog mig i dag igen, när jag råkade på ett bokbord, där man kunde förse sig med gamla böcker. Förmodligen böcker från ett splittrat hem, där fanns allt från ordlistor, new age, hälsotips, romaner som var aktuella på 30- och 40-talet och uppbyggelselitteratur. Precis den sortens pyttipanna som jag finner så oemotståndlig. Några fynd tycker jag faktiskt att jag gjorde  eller vad sägs om "Braque" av Åke Meyerson. Jag vet inte mycket om Braque och ser verkligen fram emot att få veta något om personen bakom konsten.


 En annan bok om konst, riktad till barn, har fina illustrationer om än rätt töntig text, "Barnens bästa, om konst" av Jane Cooper Bland.

Och så den boken som jag betraktar som ett riktigt fynd: "Svensk yrkeskvinna" en bok skriven av många kända kvinnor (och några få män).
kanske kan den nyfikne tyda några av titlarna på de olika kapitlen.

tisdag 28 juli 2015

På tal om ögon

 Jag har förstått att nu för tiden ska man inte himla med ögonen — i dessa anglifierade tider ska man ska rulla med ögonen! Som att spela kula?
Kom just att tänka på en berättelse ur verkliga livet, som min mor berättade. Hon var bjuden på kafferep, bland gästerna fanns en mycket ung gosse som när han ätit av alla sorterna längtansfullt tittade på kakfatet, vilket inte fick värdinnan att bjuda honom på fler kakor. Till slut fångade gossen värdinnans blick och frågade: "förstår inte tant ögonspråket?"
Uppenbarligen var hon lika dålig som jag på det.


måndag 27 juli 2015

Själens spegel


Första gången jag överhuvudtaget reflekterade över "talande ögon", var när en klasskamrat, sa något som sårade en annan klasskamrat. Hon insåg omgående att hon trampat i klaveret, och bad om ursäkt, och tillade: "jag såg på dina ögon att du blev ledsen". 
Visst hade jag också sett att Britt-Marie blev ledsen — men inte för att ögonen visade det, utan för att hennes minspel och kroppshållning visade det.
I de flesta böcker talas det om olika personers ögon:
"Han hade livliga blå ögon och ett behagligt leende."

"Lils bärnstensfärgade ögon såg begrundande efter Carl Herman, och det kom en glimt av något hårt i dem."

"De skiftande ögonen var nu bruna och sorgsna."

söndag 26 juli 2015

Praktiska prylar

somliga mer praktiska än andra,
som den här lilla manicken jag nyligen hittade i en låda. Jag minns den mycket väl, det var far som kom hem med den — var han fått tag på den vet jag inte. Kanske var det någon av hans vänner som kom på att hans fru behövde en slik pryl.
För det var en grej som nog bara kvinnor ansågs behöva — kvinnor som ju hade all tid i världen att tillbringade på konditorier med sina väninnor.
 Jag som ytterst sällan lämnar huset härd, funderar på om jag inte borde ta den med mig nästa gång jag slår mig lös — för att slippa sitta med väskan i famnen, men ändå ha den inom synhåll.
  Funderar även på att börja använda väskan, som säker vilat i bortåt femtio år. Den hade far med sig hem, till mor, efter en affärsresa i Tjeckoslovakien.
 Jag bara önskar att mössan han hade med sig hem till mig, funnes kvar  en mycket originell mössa  en modell som jag garanterat var ensam om att ståta med.

lördag 25 juli 2015

Lördag med Gutenberg

Efter att ha varit "avkopplad" i flera veckor har jag mycket att ta igen hos Gutenberg. Dags att brodera bårder på min "prettycoat" till exempel
EMBROIDERY FOR PETTICOATS.

 och jag hur i all världen jag klarat mig så länge utan frukostmössor, är mer än jag förstår.  Det måste åtgärdas omgående!




Fig. 5 is a breakfast cap of alternate Swiss muslin insertion, the frill and fall surrounding the face; an old style reintroduced. Coques of ribbon separate it, and there are strings of the same.


Fig. 6 has also an entire frill, though falling more behind the ear. It is relieved by knots of ribbon. Either of them is suitable for a sick-room cap.

Det är från tidskriften Godey's Lady's Book,  Philadelphia V 48, January, 1854, som jag hämtat dessa kunskaper.
THE MERRY-GO-ROUND
THE machine is ready to start. The symbolic beasts grow resty, curveting where they stand at their places in the great blue circle of the year. The Showman’s voice rings out. “Montez, mesdames et messieurs, montez. You, sir, must bestride the Ram. You will take the Scorpion. Yours, madame, is the Goat. As for you there, blackguard boy, you must be content with the Fishes. I have allotted you the Virgin, mademoiselle.” . . . “Polisson!” “Pardon, pardon. Evidemment, c’est le Sagittaire qu’on demande. Ohé, les dards! The rest must take what comes. The Twins shall counterpoise one another in the Scales. So, so. Now away we go, away.”
Ha, what keen air. Wind of the upper spaces. Snuff it deep, drink in the intoxication of our speed. Hark how the music swells and rings. . . . sphery music, music of every vagabond planet, every rooted star; sound of winds and seas and all the simmering millions of life. Moving, singing . . . so with a roar and a rush round we go and round, for ever whirling on a ceaseless Bank Holiday of drunken life and speed.
But I happened to look inwards among the machinery of our roundabout, and there I saw a slobbering cretin grinding at a wheel and sweating as he ground, and grinding eternally. And when I perceived that he was the author of all our speed and that the music was of his making, that everything depended on his grinding wheel, I thought I would like to get off. But we were going too fast.
 
Om Aldous Huxely har jag skrivit tidigare, men då om hans prosa. Nu hittar jag hans Leda, poesi och korta texter. Eftersom det är hans födelsedag i morgon passar det väl bra att slå ett slag för denne författare som hade en sådan fantastisk språkkänsla. Vill du läsa om Aldous Huxely kan jag rekommendera 

Aldous Huxley, An English Intellectual, en biografi av Nicholas Murray.

OH, the maggots, the maggots in his brains!
Words, words and words.
A birth of rhymes and the strangest,
The most unlikely superfœtations—
New deep thoughts begot by a jingle upon a pun,
New worlds glimpsed through the window of a word
That has ceased, somehow, to be opaque.
All the muses buzzing in his head.
Autobiography crystallised under his pen, thus:
  “When I was young enough not to know youth,
  I was a Faun whose loves were Byzantine
  Among stiff trees. Before me naked Truth
  Creaked on her intellectual legs, divine
  In being inhuman, and was never caught
  By all my speed; for she could outrun thought.
  Now I am old enough to know I am young,
  I chase more plastic beauties, but inspire
  Life in their clay, purity in their dung
  With the creative breath of my desire.
  And utter truth is now made manifest
  When on a certain sleeping face and breast
  The moonlight dreams and silver chords are strung,
  And a god’s hand touches the aching lyre.”
  He read it through: a pretty, clinquant thing,
  Like bright spontaneous bird-song in the spring,
  Instinct with instinct, full of dewy freshness.
  Yes, he had genius, if he chose to use it;
  If he chose to—but it was too much trouble,
  And he preferred reading. He lit his pipe,
  Opened his book, plunged in and soon was drowned
  In pleasant seas . . . to rise again and find
  One o’clock struck and his unshaven face
  Still like a record in a musical box,
  And Auntie Loo miles off in Bloomsbury.

Tidigare inlägg om Aldous:

Grattis Aldous!