lördag 29 februari 2020

February 29

Spring frost, 1919
 Elioth Gruner 

February 29

An extra day-
Like the painting's fifth cow,
who looks out directly,
straight toward you,
from inside her black and white spots.

An extra day-

Accidental, surely:
the made calendar stumbling over the real
as a drunk trips over a threshold
too low to see.

An extra day-

With a second cup of black coffee.
A friendly but businesslike phone call.
A mailed-back package.
Some extra work, but not too much-
just one day's worth, exactly.

An extra day-

Not unlike the space
between a door and its frame
when one room is lit and another is not,
and one changes into the other
as a woman exchanges a scarf.

An extra day-

Extraordinarily like any other.
And still
there is some generosity to it,
like a letter re-readable after its writer has died
                                   Jane Hirshfield


About this poem
"Behind this poem, written Feb. 29, 2012, was the death of a friend. I had, months before, brought her the present of a traditional bamboo slat painted reproduction of a famous Chinese painting. She had commented, with her customary inhabitance of all things from the inside, how hard it is to paint a cow so well from the front. Her death was unexpected, and a letter from her I had not wanted to put away was still out on my kitchen table. My year's extra day circled around it."
-Jane Hirshfield 

326

dagar kvar 
i

fredag 28 februari 2020

Mars en novellmånad

hos Litteraturbanken.
De enda gånger jag saknar tevetittandet, är när jag har något arbete att utföra, som inte kräver påkopplad hjärnverksamhet. Som att knyta ihop en million, eller däromkring, trådändar, eller när lådan för överblivna garnspolar mest ser ut som ett råttbo, då krävs tålamod — men ingen tankeverksamhet. Idealet vore naturligtvis att göra det tillsammans med andra textila tanter — men det är ont om dem i min omedelbara omgivning.

Work, 1903
 Juan Téllez Hellín  

Jo jag lyssnar en hel del på radion, men då passar jag ofta på att diska, laga mat eller ta itu med något annat tråkgöra. Varför jag inte tänkt på talböcker, är mer än jag kan svara på — men i går, när Litteraturbankens månatliga nyhetsbrev kom, insåg jag att de har mycket att lyssna till. 
Nytt är att Ingrid Elam har läst in 10 noveller. Perfekt för en novellfantast!

Men det finns många fler uppläsningar, både lyrik och prosa — och om du hellre vill läsa finns det massor att välja på. Det är bara att välja, vilket kan vara svårt nog!

​Jag rekommenderar gärna  Fritz Ludvig von Dardels dagböcker, där berättar han om stort och smått, från dagspolitiken i Sverige till skvaller om konstnärsvänner och resor han gör. Allt illustrerat av hans teckningar. Roligt och lärorikt, även om jag inte alltid hittar personer han säger vara kända  "den kände tenoren Boedel" kan jag inte hitta på nätet. Men jag lär mig vad pedell är.


En resa i Orienten (1884)
Den 2 februari lämnade jag Stockholm och träffade i Alfvesta Hans Wachtmeister, som punktligt infunnit sig å den aftalade mötesplatsen. Vi åto middag i Malmö.
_ _ _
Vi hade till reskamrater en vacker engelsk miss och en belgisk advokat. Den sistnämnde lät detta storslagna naturskådespel gå sig förbi utan att däraf på minsta vis beröras, fördjupad som han var i läsningen af skalden Goldoni i fickupplaga. I Chiasso inträdde i kupén en präst, åtföljd av en rödnäst pedell, som bar på en hop gamla böcker och manuskript, samt i Lugano en familj af parisare, bestående af "monsieur, madame et bébé*, alla pratande på en gång.

*Hänsyftar på en bok med nämnda titel af G. Droz.

1885
13 jan,
Den liberala listan har segrat. Ibland de valda finner mana herrar Richard Gustafsson och Hammarlund, båda tidningsredaktörer.
En tilldragelse som är betecknande för den sociala ställning, medlemmarna i den nuvarande norska ministären intaga, inträffade nyligen på en järnvägsresa. Fru Svendrup, maka till kyrkoministern, som nu gör tjänst i Stockholm, reste i sällskap med ett annat fruntimmer tredje klass och hade hunnit till Flens station. Damerna råkade försinka sig och sprungo nu efter det redan i gång varande tåget samt hade lyckats klättra upp på fotsteget till sin vagn, då konduktören ingrep mot denna kränkning af reglementet, hvilka förbjuder att bestiga ett tåg, som är i gång, samt tvang dem att stiga ner igen. Det blef protester, åtföljda af undersökning. Man begärde att få veta de resandes namn. och fru S. blef tvungen att uppge sin titel. "Omöjligt", invände stationsinspektorn, "hustrun till ett statsråd reser ej på tredje klass." Han måste dock böja sig för faktum och skref sin rapport, men herr statsrådet fann det för gott att nedtysta saken. För närvarande äro järnbanorna öfvertäckta af snö och trafiken mycket oregelbunden.
Jag roas av såväl konstnärs- som kungligt skvaller.

327

dagar kvar 
i

torsdag 27 februari 2020

Vår!

Mot våren

Dagarna börjar bli längre, det är tydligt att året har vänt.
Tänk, det enda som aldrig blir gammalt är sådant som alltid har hänt.
Det enda som aldrig känns tjatigt är sånt som man alltid har känt.
                                                                    Alf Henrikson

 Early Spring, 1911 
Vitold Kaetanovich Bylynitsky Birulya

Visst är det så! Och nu är tiden inne för "de gamla underverk", hackspetten har redan trummat i flera dagar, liksom kattugglorna varje kväll tjoar utanför mina fönster. När solen skiner så kryllar myrorna på södersidan av sin stack och de ovanligt tidiga snödropparna som blivit golvade av nattfrosten, reser sig långsamt upp. För en stund kan jag förtränga vardagen och bara njuta av nuet.

328

dagar kvar 
i

onsdag 26 februari 2020

Ibland slår det slint

     THE woman voter would be pernicious to the State not only because she could not back her vote by physical force, but also by reason of her intellectual defects.      
Woman's mind attends in appraising a statement primarily to the mental images which it evokes, and only secondarily--and
sometimes not at all--to what is predicated in the statement. It is over-influenced by individual instances; arrives at conclusions on incomplete evidence; has a very imperfect sense of proportion; accepts the congenial as true, and rejects the uncongenial as false; takes the imaginary which is desired for reality, and treats the undesired reality which is out of sight as nonexistent---building up for itself in this way, when biased by predilections and aversions, a very unreal picture of the external world. 

Museum of London

Ända tills i lördags levde jag i lycklig okunnighet om att det funnits en man vid namn Almroth Wright, 1861-1947, (som hade fel!). Ja, Almroth var denne brittiske bakteriolog och immunologs förnamn (hans svenska mammas flicknamn). Han var uppenbarligen en väl begåvad man som så småningom kunde sätta sir framför namnet och halva alfabetet efter det  än har jag inte itts slå upp vad alla bokstäver betyder. På det medicinska området förefaller han ha varit en framsynt man, som ansåg att sjukdomar borde förebyggas, och dessutom förutsåg han tidigt att vi förmodligen skulle få problem med antibiotikaresistens.
Men, att kvinnor var intelligenta varelser med samma rättigheter som män, det tycks han aldrig ha begripit. 
Almroth ansåg att kvinnans hjärna inte var lika utvecklad som mannens och att hon inte klarade av befatta sig med manliga sysslor, och att hon skulle yrkesarbeta var uteslutet.
Just nu tragglar jag mig igenom hans bok The Unexpurgated Case Against Women Suffrage, från 1913. Den är jobbig, dels för att jag ideligen blir så arg at jag får göra läsuppehåll, men också för att texten omständigt meandrar sig fram, och det tar evigheter innan han kommer till sak. 
Bara att läsa kapitelrubrikerna är nog för att få en normal människas, oavsett kön, adrenalin att spruta ur öronen:
PART I  ARGUMENTS WHICH A RE ADDUCED IN SUPPORT OF WOMAN'S S UFFRAGE
I ARGUMENTS FROM ELEMENTARY NATURAL RIGHTS    
Signification of the Term "Woman's Rights"--Argument from "Justice"--Juridical Justice--"Egalitarian Equity"--Argument from Justice Applied to Taxation --Argument from Liberty--Summary of Arguments from Elementary Natural Rights.
 II ARGUMENTS FROM INTELLECTUAL GRIEVANCES OF WOMAN  
Complaint of Want of Chivalry--Complaint of "Insults"--Complaint of "Illogicalties"--Complaint of "Prejudices"--The Familiar Suffragist Grievance of the Drunkard Voter and the Woman of Property Who is a Non-Voter--The Grievance of Woman being 
Required to Obey Man-Made Laws 
III ARGUMENTS WHICH TAKE THE FORM OF "COUNSELS OF PERFECTION" ADDRESSED TO MAN  
Argument that Woman Requires a Vote for her Protection--Argument that Woman ought to be Invested with the Responsibilities of Voting in Order that She May Attain Her Full Intellectual Stature. 
PART II
ARGUMENTS AGAINST THE CONCESSION OF THE  PARLIAMENTARY SUFFRAGE TO WOMAN
I  WOMAN'S DISABILITY IN THE MATTER OF PHYSICAL FORCE   

International Position of State would be Imperilled by Woman's Suffrage--Internal Equilibrium of Stat would be Imperilled.
II  WOMAN'S DISABILITY IN THE MATTER OF INTELLECT  
Characteristics of the Feminine Mind--Suffragist Illusions with Regard to the Equality of Man and Woman as Workers--Prospect for the Intellectual Future of Woman--Has Woman Advanced?
III  WOMAN'S DISABILITY IN THE MATTER OF PUBLIC MORALITY
Standards by which Morality can be Appraised--Conflict between Different Moralities--The Correct  Standard of Morality--Moral Psychology of Man and Woman--Difference between Man and Woman in Matters of Public Morality
IV MENTAL OUTLOOK AND PROGRAMME OF THE FEMALE LEGISLATIVE REFORMER  
V  ULTERIOR ENDS WHICH THE WOMAN'S SUFFRAGE MOVEMENT HAS IN VIEW  

PART III 
IS THERE, IF THE SUFFRAGE IS BARRED, ANY PALLIATIVE OR CORRECTIVE FOR THE DISCONTENTS OF WOMAN ? 
I PALLIATIVES OR CORRECTIVES FOR THE DISCONTENT OF WOMAN
APPENDIX 
LETTER ON MILITANT HYSTERIA 

329

dagar kvar 
i

tisdag 25 februari 2020

Grattis Fanny!

26 februari 1861- 24 april 1940  
målad av Hildegard Thorell, 1918

Retstickor, 1885

En ledig stund, 1892

Flicka i blommande trädgård med stockrosor och vallmo, 1885

Midsommar, 1898

Läsande flicka vid fönster, 1899

Astrid Brate, 1901

kopparföremål

Flicka vid fönster

Skärgårdsmotiv

Vid vaggan

Solsken

Tora Lagerholm(1862-1931) i rumsinteriör, 1911

Stockholms inlopp

Liljekonvaljer i silverbägare , 1935

"Oljemålning. Anteckning på en klistrad lapp:'Målad af Fanny Brate f. Ekbom år 1883 på den plats, där nu Skansen ligger. Midt fram i taflan t.v. om busken , som syns mot en aflägsen skogskant (skogen bortom Ladugårdsgärdet) står nu renberget. Fågeldammarna gjordes till höger vid träden där och grandungen mellan Älfrosgården och lappkåtorna ligger nu ungefär där den lilla byggningen syns på taflan, som är målad från den plats, där fäbodvallen är nu. Vyen tagen mot norr. Hufvuddelen går tvärs öfver slätten, som synes.'



Läs den intressanta artikeln "Hemmets konst – en kvinnofälla?" av  Katarina MacLeod 



Barfrost

  Twilight, 1909


Barfrost

Sammetsbrunt sig hopar
vinterskymningens dunkel tätt;
röda och lysande
stiga rökarna
öfver tyst och barfrusen slätt,
och i vägens gropar
blinkar vattnet,
sakta frysande.

Och den sista svaga
vinden lägger sig, allt är
andlöst tigande,
medan röda dimmor draga
öfver månen, upp i öster

hastigt stigande.
              Vilhelm Ekelund

330

dagar kvar 
i

måndag 24 februari 2020

Vilken skillnad!


Råkar på en bild tagen för exakt tio år sedan.
En månad senare var det fortfarande snö.


Jag saknar inte den sortens vintrar!

Skottdagen

Det fördömda gamla missbruket att ge damerna rätten till initiativ i vissa afseenden under skottåren har jag äfven i år haft obehag af. Inte kan jag säga, att jag precis är hvad man kallar  en vacker karl — fast visst icke heller motsatsen — men  jag måtte ha något som verkar oemotståndligt tilldragande på det svaga könet. Sade jag svaga? Jo, jag  tackar jag! Det har en energi, som är fruktansvärd och  som under skottåret växer med en förbaskad massa hästkrafter. Skottdagen tänker jag hädanefter hålla mig inne  bakom stängda dörrar i familjens sköte, och jag är ändå  inte säker på, att inte det stackars svaga könet rifver upp takpannorna för att kunna öfverhopa mig med sina karesser.
                                               ur "Skottår" av Albert Engström

Postcard depicting How to catch them, in a leap year, 1908

Ja, så inleder Albert Engström sin berättelse "Skottår", och det slår mig, både när jag läser den och när jag tittar på alla skämtteckningar där damer friar till män, att det alltid är kvinnorna man skrattar åt. Ofta är det äldre matronor som inte ser ut att varit attraktiva ens i sin ungdom. 
Nog visste jag att man hade flyttat på skottdagen, men inte att det var så länge sedan  det skedde för 20 år sedan! Klokt tycker jag, för vem kunde hålla reda på när den egentligen inföll, i synnerhet som man inte är säker på varför man petade in den extra dagen redan den 24:de. Alf Henrikson skriver:
"Det har gissats att man i det antika Rom före Ceasars tid antagligen lät februari sluta redan den 23 ibland och därpå sköt in en lagom lång skottmånad."
Och riktigt hur traditionen, att kvinnor kunde fria på skottdagen, är även det höljt i dunkel. Det finns en uppgift om att seden skulle ha uppkommit på 400-talet, men det går inte att belägga. Däremot vet man att ogifta kvinnor från mitten av 1800-talet sades ha rätt att fria  till sin hjärtas utvalda. Något som snabbt fick fäste, förmodligen inte i så måtto att mängder av kvinnor passade på att fria, men man roade sig med diverse romantiska upptåg, det hölls skottdagsbaler där flickorna fick bjuda upp till dans.  Många kvinnor tog tillfället i akt och klädde sig i manskläder.
Det trycktes särskilda vykort som kvinnor kunde använda sig av när de friade.

Leap-Year Etiquette  

Det var alltså ett spektakel som inbjöd männen att göra narr av det "svagare könet". Axel Wallengren (Falstaff fakir) kunde naturligtvis inte motstå frestelsen att skriva om det i "En hvar sin egen gentleman" (1894):

En enka friar på skottdagen.

Herr N. N.
Edert uppförande mot mig har aldrig burit vittne om någon körlek till den, som med purprade kinder skrifver detta bref. Men jag har hört så mycket godt om Edert företräffliga hjerta och andra ädla egenskaper, att Eder anblick nästan förstenar mig.
Rädda mig ur denna situationen! Jag är öfver de år, då man vid sådana tillfällen som detta plägar att säga artigheter till karlar, och ni skulle sjelf finna det osmakligt, om en qvinna vid min ålder ville spela en förälskad tosa; emellertid försäkrar jag Eder, att jag för Er hyser den mest brinnande tillgifvenhet. Om mina förhållanden säger jag ingenting, Ni känner dem förut; blott derpå gör jag Eder uppmärksam: Om Ni kan vara en far för min dotter? Ty jag döljer icke för Eder, att vårt äktenskap skulle bli allt annat än lyckligt, om jag såge Er mera älska min dotter, än mig sjelf.
För detta senare fall: träd aldrig mera öfver min tröskel! I andra fallet: kom i mina uppriktiga armar.
Trofasta enkan
  N. N.

331

dagar kvar 
i

söndag 23 februari 2020

Parker House Rolls

Ett vykort med Parker House

Ända sedan jag blev självutnämnd expert på att baka "Parker House Rolls", nån gång i de tidiga tonåren, så har jag tänkt att jag skulle ta reda på var Parker House ligger, och om det finns någon historia bakom receptet. Och det finns det — en historia av det slaget som amerikaner älskar, och som får dem att på fullaste allvar tro att vem som helst kan bli precis vad som helst.

 Harvey D. Parker kom som 20-åring till Boston, med kustångare från sin hemstat Maine, med 1 dollar på fickan  inte ens 1825 kunde man leva många dagar på den summan, som motsvarar 25 dollar i dagens penningvärde. Så han tog första bästa jobb, vilket var att sköta en häst och en ko för 8 dollar i månaden. Sen följde ett antal tillfälliga jobb till han fick anställning som kusk hos ett societetslejon. Under åren som kusk bodde han billigt och intog sina måltider på ett sjabbigt hak, inrymt i källaren på ett värdshus.  Ett värdshus som han 1832 hade samlat ihop så mycket pengar att han kunde köpa det för 432 dollar (ungefär 12705 dollar i dag). Han skaffade duktig och trevlig personal och kallade stället för Parker's Restaurant, och det tog inte många år förrän stället blomstrade och blev ett populärt ställe för bland annat affärs- tidningsmän och jurister. 
Nu hade Parker skaffat sig en partner och tillsammans köpte de 1854 vad som en gång varit ett flott hus. De rev hela klabbet och byggde ett nytt tjusigt femvånings hus på platsen. Redan den 22 april samma år kunde de inviga sitt eleganta hotel som de kallade Parker's. Den tidens kändisar, som Longfellow, Emerson, Dickens och Oliver Wenell Holmes Sr. hittade snabbt dit. Hittade dit gjorde även  John Wilkes Booth, mannen som mördade President Abraham Lincoln  han lär ha bott på hotellet bara några dagar innan han utförde mordet.
Nu introducerade Parker ett nytt sätt att driva hotell, här betalade man separat för mat och boende. Gästerna kunde äta när de ville och välja maten från en varierad meny. Bland rätterna fanns Parker House rolls, och Boston cream pie (som inte alls är en paj).
I dag ägs hotellet av en hotellkedja av det lyxigare slaget

För den som vill baka dessa kuvertbröd så vimlar det av "Parker House Rolls" på nätet, och varenda amerikansk kokbok med självaktning har ett recept. Säkerligen inte originalreceptet för det lär hotellet ha suttit hårt på. Visserligen hävdade kokboksförfattaren Fanny Farmer att receptet i hennes kokbok "Boston Cooking-School Cook Book" var originalreceptet.

Matsalen hos Parkers omkring 1910.

332

dagar kvar 
i

lördag 22 februari 2020

Lördag med Gutenberg

“We may live without music, poetry, and art;
We may live without conscience, and live without heart,
We may live without friends; we may live without books;
But civilized man can not live without cooks.”
                                                        George Meredith

 The First stock, 1847

Gutenberg tillhandahåller rätt många böcker som handlar om hur man sköter hus och hem, och hur man lagar mat — och serverar den. Som den teoretiker jag är så bläddrar jag gärna i dem, men har ännu inte provat några av recepten.
I dag hittar jag "A Friend in the Kitchen Or What to Cook and How to Cook It" från 1899, av Anna L. Colcord. Som vanligt ser jag några få recept som jag tänker att jag kanske borde prova  får se om det blir av.
Mest intressant finnar jag beskrivningar av hur man bar sig åt dåförtiden, hur man visste när vedspisen hade rätt temperatur för att grädda brödet: "When nearly ready to bake, test the oven by putting in it a piece of writing-paper; if it turns dark brown in six minutes, the oven is of about the proper heat."
I den här boken förutsätter författarinnan att man har tillgång till köpejäst,  men det finns anvisningar på hur man gör den själv av humle eller potatis.

Behind the nutty loaf is the mill wheel; behind the mill is the wheat field; on the wheat field rests the sunlight; above the sun is God.   
                                                   James Russell Lowell.

Rader som påminner mig om språket vi läste i skolan före matrasten:
Säden mognar i solens sken
males till säd och bakas till bröd
kära sol och jord vi ber
låt oss aldrig glömma er.

Jag får tillstå att ett recept på "peanut sausage" gör mig nyfiken:

Thoroughly mix to a cream one level tablespoonful of peanut butter with two tablespoonfuls of cold water; then add three tablespoonfuls of grated bread crumbs, a pinch of salt, and a teaspoonful of minced onion or powdered sage; mix all well together, form into small cakes with the hands, and place in an oiled, heated frying-pan till nicely browned, turning and browning on both sides. Place on a platter, and garnish with sprigs of parsley. Serve with brown sauce, No. 2. Very tasty.
brown sauce, No. 2
Put a tablespoonful of butter into a frying-pan; when melted, sprinkle in two tablespoonfuls of flour, stirring until nicely browned; then add enough boiling water to make of the consistency of cream, stirring constantly to prevent lumps from forming. Add salt to taste.
Har du en timme över, så kanske du vill baka en favoritkaka:
Beat together for nearly an hour one cupful each of flour and rice flour, twelve eggs, two cupfuls of sugar, and a spoonful of caraway seeds. Bake in a tube cake pan.
Misstänker starkt att man överlät åt en piga eller kanske döttrarna att offra en timme åt att vispa kaksmeten. Och förmodligen hade man egna höns.

Inte förrän jag kommit till slutet av boken inser jag att det är en vegetarisk kokbok jag läst (lacto-ovo). Och då passar det kanske bra att läsa: Why I Am a Vegetarian, An Address Delivered Before the Chicago Vegetarian Society av J. Howard Moore.
Ett kort men intressant anförande.

A very convenient and easily constructed wall rack, which may be placed over the kitchen work table, is shown in the following cut:



333

dagar kvar 
i
omkring 1855

fredag 21 februari 2020

Idkande av lägerliv

Vi låg oppe i Saskatchewan  och sköt på älgarna och lommarna, allt eftersom det passade, bara för att ha något att  göra, och vi slog läger vid Little Lake och  lyktjagade därikring. Det var en natt vi hörde  coyoterna morra, dom där små vargarna, ni  vet, som kan bli så fördömt hungriga ibland,  fast dom annars inte just bits i första taget.
                                            ur Chi-mo-ka-ma (1920) av Dan Andersson

By the Campfire 
Nikolai Petrovich Bogdanov-Belsky

läser jag, och börjar grunna på när man börja nyttja ordet kampa i Sverige. Som vanligt kan SAOB svara på min fråga:
KAMPA kam3pa2v.-adevbalsbst. -ANDE; -ARE (NDA(A) 1932, nr 181, s. 7, osv.); jfr KAMPING.
Ordformer
(vanl. skrivet campa)
Etymologi
[av eng. camp, v., bo i tält, idka lägerliv, av fr. camper (se KAMPERA)]
(ngt vard.) idka kamping. SDS 1925, nr 150, s. 6. Några .. ungdomar hade campat på platsen natten innan. Därs. 1929, nr 187, s. 4. Man skall campa i trakter, där ingenting annat står till buds och där tältet blir ens enda hem. NDA(A) 1932, nr 181, s. 7. SDS 1933, nr 192, s. 9.
När Dan Andersson sköt vilt i Kanada (bara för att fördriva tiden!) så hade det engelska ordet ännu inte fått fäste här.

Man får hoppas att Dan var en "happy camper" tänkte jag — ett lustigt uttryck vars ursprung förefaller oklart. Det vill säga det finns olika uppgifter om hur länge det använts. Det enda man tycks vara ense om är att "not a happy camper" verkar att ha kommit först, och man spekulerar i om det kan vara så att somliga ungar som skickades iväg på sommarläger, tyckte att det var förfärligt. 
En källa uppger att första belägget för uttrycket är 1957 — en annan skriver 2009 att det har varit i bruk i 20 år.
En tredje källa uppger att det har varit i bruk åtminstone sedan 1885 — men talar inte om var det först dök upp, och varifrån uppgiften kommer.