Vi låg oppe i Saskatchewan och sköt på älgarna och lommarna, allt eftersom det passade, bara för att ha något att göra, och vi slog läger vid Little Lake och lyktjagade därikring. Det var en natt vi hörde coyoterna morra, dom där små vargarna, ni vet, som kan bli så fördömt hungriga ibland, fast dom annars inte just bits i första taget.
ur Chi-mo-ka-ma (1920) av Dan Andersson
By the Campfire
Nikolai Petrovich Bogdanov-Belsky
läser jag, och börjar grunna på när man börja nyttja ordet kampa i Sverige. Som vanligt kan SAOB svara på min fråga:
KAMPA kam3pa2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE; -ARE (NDA(A) 1932, nr 181, s. 7, osv.); jfr KAMPING.
(ngt vard.) idka kamping. SDS 1925, nr 150, s. 6. Några .. ungdomar hade campat på platsen natten innan. Därs. 1929, nr 187, s. 4. Man skall campa i trakter, där ingenting annat står till buds och där tältet blir ens enda hem. NDA(A) 1932, nr 181, s. 7. SDS 1933, nr 192, s. 9.
När Dan Andersson sköt vilt i Kanada (bara för att fördriva tiden!) så hade det engelska ordet ännu inte fått fäste här.
Man får hoppas att Dan var en "happy camper" tänkte jag — ett lustigt uttryck vars ursprung förefaller oklart. Det vill säga det finns olika uppgifter om hur länge det använts. Det enda man tycks vara ense om är att "not a happy camper" verkar att ha kommit först, och man spekulerar i om det kan vara så att somliga ungar som skickades iväg på sommarläger, tyckte att det var förfärligt.
En källa uppger att första belägget för uttrycket är 1957 — en annan skriver 2009 att det har varit i bruk i 20 år.
En tredje källa uppger att det har varit i bruk åtminstone sedan 1885 — men talar inte om var det först dök upp, och varifrån uppgiften kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar