Vad det är som gör mig så fascinerad av etikettsregler vet jag inte — kanske det faktum att jag kan strunta i dem, och bara förundras över att de fanns en tid då det var oomkullrunkeliga.
Laughing Children with Cat, 1629
Judith Leyster
1
Är ni gift och har barn, så visa er aldrig angelägen att för andra berömma era barns ovanliga anlag och framsteg. I nio fall bland tio skola visserligen alla prisa och smickra er lilla afgud, men de skola likväl inom sig le åt er fåfänga.
2
För damer är det mindre passande att sitta till bords med handskar på; och ingen
annan, än den som har fula händer, bör följa detta mod. Att däremot visa sig i kyrkan, på spektakel eller annat offentligt ställe utan dessa oundvikliga tillbehör för en fulländad toilett, är högst vårdslöst.
5
Låt aldrig er sträfvan att vara klädd på modet gå så långt, att man deraf kan frestas tro er största omsorg vara att följa modet.
9
Då ni mottager förmiddags-visiter, är det ej nödvändigt att gömma undan eller upphöra med det arbete, ni har för händer, i synnerhet om det består i någon finare söm eller broderi.
10
Parfym äro tillåtne; men de få aldrig vara så starka eller i sådan myckenhet använde, att de på något sätt ådraga er uppmärksamhet. Då de brukas i öfverflöd, tror man er egna någon serskild orsak därtill, och vanligen anser man den vara elak andedrägt.
11
Hvarje fruntimmer af fin takt, huru förtrollande hon än må anse sina kroppsliga behag, bör omsorgsfullt undvika att nyttja alltför korta klädningar, hvilka uteslutande tillhöra theaterns dansöser. — Om fruntimmer i allmänhet kunde föreställa sig hvilket oemotståndligt behag ligger i en enkel och anspråkslös klädsel, så skulle de tvifvelsutan allvarsamt studera blygsamhetens reglor för klädsel, fast måhända mera av begär att behaga än av grundsats. Den lustiga skulle använda blygsamheten så som ett konstgrepp; kokett skulle tillgripa den som en lockelse; den dygdiga kvinnan såsom en dragningskraft, och den vällustiga så som det ofelbaraste sätt att förföra.
från ”Etikett för damer” (1840)
Illustration from the Magazine Vogue, June 1947
Christian Berard
lagom lång?
Det
SvaraRaderaDet där om att inte prata och skryta om barn och barnbarn håller jag verkligen med om. Det finns inget som är så tröttsamt!
Intressant läsning, men jag känner inte att jag bryter mot några av reglerna.
Men många verkar inte att ha fattat att vi allergiker har svårt att tåla ens små mängder parfym.
Debbie
Faktum är att de där reglerna i stort sett är värda att respekteras. Det där med att äta med handskar på hade jag aldrig kunnat komma på som ett möjligt etikettsbrott ... vet ingen som skulle ta tag i gaffel och kniv med vantar ...
SvaraRaderaDu verkar lika galen i etikettsböcker som jag.
SvaraRaderaHåller med Debbie om att barn och barnbarns prat kan knäcka en. Jag har en väninna som jag försöker undvika för vad vi än pratar om, så kommer hon tillbaka till vem som sagt vad och en annan som gjort något enastående.
Lika hemskt som vinglas och tallrikar med mat!!!
Var rädd om dig!
Känns som rätt lutherska regler - kanske på ett bra sätt. Försöka att ta hänsyn till andra och inte bre ut sig över alla gränser utan tänka på allas trivsel på nåt sätt.Arbetsamhet och måtta. Efter att jag blir äldre uppskattar jag folk som verkligen försöker ta hand om sina gäster och få dem att trivas mer och mer.
SvaraRaderaAnnika F