Kanske inbillar jag mig det bara, men jag tycker att allt fler talar och skriver i metaforer. Det är en hisklig blandning av mytologi, väder, fabler, blommor och bin. Och det är ett utbrett fenomen — politiker, bloggare, direktörer, artister, ja snart sagt varenda människa som uttalar sig offentligt försöker sig på det. Övning ger som bekant färdighet, så snart borde alla “metaforister” har förfinat denna svåra konst, så att vi slipper höra alla dessa märkliga liknelser.
När jag ser den här bilden påminns jag om en skolkonsert jag bevistade för länge sen. Det var tonåringar som samlade ihop pengar till en skolresa, och på inträdesbiljetten kunde man vinna ett hemligt pris (en fin fruktkorg, som en far med affär hade donerat). Konserten hölls i det lilla rådhuset, en vacker byggnad där den stora porten var vackert snidad och hade metallbeslag. På den hade man satt upp ett anslag där man talade om att efter konserten skulle dragning ske av “the door prize”. Bakom mig stod en liten kille som med möda stavade sig igenom meddelandet och förskräckt vände sig till sin mamma och sa’ “tänk om vi vinner, var ska vi då ställa dörren?”
Jag vill inte påstå att jag använder metaforer medvetet men de finns där i de flesta sammanhang. Tittade igenom mitt senaste inlägg och visst...:)jag måste le åt mig själv.
SvaraRaderaKarin som säkert får göra det många gånger om i framtiden också
Karin,
SvaraRaderaAlla använder vi nog metaforer, både medvetet och omedvetet. Många är så vanliga att vi inte ens tänker på att de faktiskt är metaforer.
Rätt använt så sätter de sprätt på en text - men alltför många försöker sig på krystade liknelser, som gör att man bara hör hur galet det låter, och missar budskapet. Somliga gör det säkert i ett försök att vara litterära. Men det gäller att inte stapla bilderna på varandra - och framför allt se till att det inte blir löjligt.
Margaretha
En del metaforer dröjer sig kvar som t.ex. "skållade råttor"...
SvaraRaderaDet är nog det enda man kommer ihåg så småningom av S*tig M*alm förutom förstås f-ttstimmet...
Ingrid, som inte skulle vilja bli ihågkommen till/för/av (stryk det som ej önskas) eftervärlden för sådana "litterära" klavertramp och som ibland har svårt för prepositionerna.
Lagom är nog bäst även i detta avseende. Tänker ibland på människor med Aspergers syndrom som tar allt bokstavligt, t ex rosor på kinden. Liksom att män inte uppfattar kvinnors sätt att kommunicera en önskan: Tror du att dom serverar kaffe där?
SvaraRaderaKarlen svarar då att det kanske dom gör och kör förbi utan att fatta att hon vill ha kaffe!
Ingrid,
SvaraRaderaVårt frukostsamtal i dag rörde just uttryck (det började med "smöret Ester"), som biter sig fast. Ibland är det bara roligt en kort tid, medan andra uttryck lever kvar fast man glömmer hur det uppstod. Man måste nog vara femtio eller äldre för att inte bli stött om någon säger "bannade fläskfia".
Prepositioner är svårt, och varierar från ort till ort. I min del av landet använder man på i de flesta sammanhang - man bor på skogen, man prater på något eller någon.
Olgakatt,
När du säger så minns jag plötsligt en kort liten pjäs som scouterna spelade upp på ålderdomshemmet (det här var länge se'n) och en av de dementas reaktioner var roligare än pjäsen. "En sten föll från mitt hjärta" sa' huvudpersonen, och släppte en sten i golvet. "OJ, nu tappade de något" sa' den lilla tanten. Och när den ljuva Kunnigunda skrattade så ätt det lät som när ärtor trillar, och någon släppte ut ett helt paket ärtor på golvet, så tyckte gumman att nå'n skulle plocka upp vad den stackars flickan tappade.
Sensmoral: rätt språk på rätt ställe och i rätt sammanhang är att rekommendera.
Margaretha
Ibland kan det vara knepigt med metaforer på ett annat språk. Man kan ju för det mesta inte översätta - då kan det bli tokigt. Numera har jag nog amerikanska metaforer som det inte ens finns någon översättning av till svenska.
SvaraRaderaAnne-Marie,
SvaraRaderaIf you're too hot on the porrige everything might go to the woods.
Nä, man får nog tänka sig för innan man direktöversätter.
Margaretha
hehe, den om gröten är bra!
SvaraRaderajag har hört många roliga frågor om door prize från barn. det är konstigt.
jag förstår inte hur jag kunde missa det här inlägget när jag varit här varje dag. jag blir också galen på alla metaforer, min svärdotter säger dem hela tiden. och skriver, jag fick nyss ett mejl som var fullt av dem. hon är världens gulligaste men jag blir lite trött på alla liknelser som hon själv hittar på. ibland blir de så konstiga att jag skrattar fast det inte är meningen. dessutom är hon dålig på synonymer, hon hade 7 oerhört, 5 fantastiskt och 5 mysigt i sitt mejl. men jag ska inte klaga jag har hellre en gullig svärdotter utan synonymer än en otrevlig som skriver perfekt svenska (eller engelska).
Debbie,
SvaraRaderaMan kan ha mycket roligt mycket länge när man börjar roa sig med att översätta uttryck och talesätt.
Ofta tror jag att det något enformiga ordvalet beror på att många aldrig läser igenom vad de skrivit. Gjorde de det, skulle de kunna fånga upp både slarvfel och upprepningar.
Margaretha