Kortfattat

KONSTEN ATT FATTA SIG KORT.

Jag har för vana att jämt mig kort fatta —

ibland en bokstav räcker riktigt bra.

Om jag får veta att min gamla katta

har kolat av, så säger jag blott: A!

När uti bönen prästens käke glappar,

jag reser mig och säger: “Får jag B?"

Om dagens tidning gumman från mig nappar,

jag håller fast den med ett: “Låt mig C!”

Där annonserar man om strumpor tjocka,

och gumman frågar strax: “Vad kosta D?”

En yngling ringer på tamburens klocka,

jag säger: “Vi ha ingenting att G.”

Av tvenne bokstäver blir namnet LN,

så hette hon, som en gång var min vän

.Jag ville gå på bio häromkvällen,

men tänk, att dit har jag ej hunnit N.

Jag säger O! när jag är uti klämma,

och sådant händer ofta nog tyvärr.

Min hustrus namn jag stavar blott MA —

hon är nog vacker, fast hon har ett R.

Det sitter dock på en av hennes vader,

ett gammalt märke efter en abcess,

men strunt i det — vi gärna drar en spader,

och slår jag då en kung, slår hon ett S.

En sommar bodde hon och jag på landet,

var afton brukade vi koka T;

en kväll sa gumman: “Jag tror ej jag kan det,

för det tog slut i middags på min V.”

Ibland vi tog en liten ljusgrön eka

och rodde ut på Mälarn’s klara sjö —

“Vad är det där?” skrek gumman min och peka,

jag svara genast: “Å de’ Ä en Ö.”

Svarta Masken