Inspiration i nothyllan

Visst är klänningen fin‽ Nästan så jag får lust att sy  en — i kambrik med vävda eller flätade band, eller kanske siden med silkesbroderier. Som vanligt är illustratören anonym, och i viss mån kompositören, för jag har inte lyckats klura ut vem Moya kan ha varit. Clarence Lucas däremot var välkänd och produktiv både som kompositör, musiker och textskrivare (tänk vad somliga kan!)

Och The Song of Songs finns att lyssna till i flera olika inspelningar, jag valde en där Richard Crooks sjunger — även han välkänd person, tenor med hemvist på Metropolitan Opera under många år.

Önska i Önska i P2

Portrait of Mariano Goya
Francisco Jose de Goya y Lucientes .
.

Under vecka 44 (första veckan i november, för alla er som liksom jag inte har en aning om veckornas num-mer) har barn och ungdomar upp till 20 år förtur hos Önska i P2. "Nu vill vi göra höstlovet till en vecka när det är barn och ungdomar som ger lyssnarna guidning!" Skriver producenterna för programmet och ber ungdomarna att berätta vilka tre musik-stycken som de tycker om, och som kanske varit inkörsporten till klassisk musik för dem.
Eftersom jag inte har några barn i min närhet tänkte jag sprida budskapet här — och hoppas att någon, eller ännu hellre några, av er känner något barn som vill passa på att önska musik.

Eftersom jag passerat åldergränsen med råge får jag väl nöja mig med att berätta om mitt första klassiska musikminne här. Förmodligen var jag i femårsåldern, när Dukas "Trollkarlens lärling" spelades på radion, och min mamma återgav stycket innehåll för mig.
Vad som får vissa stycken att stanna i minnet är svårt att säga — för mig tycks den verbala berättelsen i musiken haft betydelse. För av samma anledning minns jag "Danse Macabre" av Camille Saint-Saëns. I de yngre tonåren var jag på en kurs för ungdomar, där en musiklärare presenterade just det musikstycket, och redogjorde för det makabra innehållet medan vi lyssnade till musiken.

The Dance of Death (1493) by Michael Wolgemut,

from the Liber chronicarum by Hartmann Schedel..

..

Just de två styckena har jag inte spelat för barn, men väl mycken annan musik. En grupp med åttaåringar målade till musik en gång i veckan. Jag berättade först efteråt vad styckena hette eftersom jag inte ville ge dem verbala bilder.
Jag minns en kille som fyllde hela pappret med glada färger, tog ett steg tillbaka och sa' "det här är eskimå-ernas himmel". Den dagen spelade jag en skiva med musik ur Franz Lehárs "Leendets land".

En annan skiva som de gillade och bad att få höra flera gånger var "Lappo-operan". Lappo-operan skrevs av författaren Arvo Salo, med musik av Kaj Chydenius. Kalle Holmberg regisserade. Skådespelet handlar om Lappo-rörelsens tidiga dagar.
Länken leder till en sida där man kan höra ett avsnitt ur operan och Kaj Chydenius, Arvo Salo och Kalle Holmberg tala om operans tillkomst. Jag har just lyssnat till det nästan 10 minuter långa klippet och känner hur musiken, och naturligtvis innehållet, griper mig lika mycket som när jag såg operan.

För dem som inte läst Goethes dikt Trollkarlens lärling, som ligger till grund för musiken i Dukas stycke med samma namn, kommer den här — på tyska, eftersom jag inte hittade den i översättning.

.

Der Zauberlehrling

.
Hat der alte Hexenmeister
sich doch einmal wegbegeben!
Und nun sollen seine Geister
auch nach meinem Willen leben.
Seine Wort’ und Werke
merkt ich und den Brauch,
und mit Geistesstärke
tu ich Wunder auch.

Walle! walle
manche Strecke,
daß, zum Zwecke,
Wasser fließe
und mit reichem, vollem Schwalle
zu dem Bade sich ergieße.

Und nun komm, du alter Besen!
Nimm die schlechten Lumpenhüllen;
bist schon lange Knecht gewesen;
nun erfülle meinen Willen!
Auf zwei Beinen stehe,
oben sei ein Kopf,
eile nun und gehe
mit dem Wassertopf!

Walle! walle
manche Strecke,
daß, zum Zwecke,
Wasser fließe
und mit reichem, vollem Schwalle
zu dem Bade sich ergieße.

Seht, er läuft zum Ufer nieder,
wahrlich! ist schon an dem Flusse,
und mit Blitzesschnelle wieder
ist er hier mit raschem Gusse.
Schon zum zweiten Male!
Wie das Becken schwillt!
Wie sich jede Schale
voll mit Wasser füllt!

Stehe! stehe!
Denn wir haben
deiner Gaben
vollgemessen! -
Ach, ich merk es! Wehe! wehe!
Hab ich doch das Wort vergessen!

Ach, das Wort, worauf am Ende
er das wird, was er gewesen!
Ach, er läuft und bringt behende!
Wärst du doch der alte Besen!
Immer neue Güsse
bringt er schnell herein,
ach! und hundert Flüsse
stürzen auf mich ein.

Nein, nicht länger
kann ichs lassen;
will ihn fassen.
Das ist Tücke!
Ach! nun wird mir immer bänger!
Welche Miene! welche Blicke!

O du Ausgeburt der Hölle!
Soll das ganze Haus ersaufen?
Seh ich über jede Schwelle
doch schon Wasserströme laufen.
Ein verruchter Besen,
der nicht hören will!
Stock, der du gewesen,
steh doch wieder still!

Willsts am Ende
gar nicht lassen?
Will dich fassen,
will dich halten
und das alte Holz behende
mit dem scharfen Beile spalten.

Seht, da kommt er schleppend wieder!
Wie ich mich nur auf dich werfe,
gleich, o Kobold, liegst du nieder;
krachend trifft die glatte Schärfe.
Wahrlich! brav getroffen!
Seht, er ist entzwei!
Und nun kann ich hoffen,
und ich atme frei!

Wehe! wehe!
Beide Teile
stehn in Eile
schon als Knechte
völlig fertig in die Höhe!
Helft mir, ach, ihr hohen Mächte!

Und sie laufen! Naß und nässer
wirds im Saal und auf den Stufen.
Welch entsetzliches Gewässer!
Herr und Meister! hör mich rufen! -
Ach, da kommt der Meister!
Herr, die Not ist groß!
Die ich rief, die Geister
werd ich nun nicht los.

“In die Ecke,
Besen! Besen!
Seids gewesen.
Denn als Geister
ruft euch nur, zu diesem Zwecke,
erst hervor der alte Meister.”

Johann Wolfgang von Goethe (1749-1832)

Näring för själen

Home, 1942

James Fitton

1899-1922

.

Som så många gånger förr undrar jag vad det är i musik och konst som berör oss så starkt. Det finns både målningar och musik som jag tycker är vackra — men så finns det musik, eller ibland bara en ton, som får tårarna att tränga fram. Eller som bilden ovan (klicka på den), som jag hittade häromdagen, som fullkomligt ta'r andan ur mig.

På tal om musik

MOZART'S CONCERT GRAND PIANO.
[Now in the Mozart Museum at Salzburg. Its compass is five octaves.]

.

En av familjens bekanta har nyligen slutat ett långt liv – han blev i det närmaste 102 år.
Som alltid i en sådan situation, kommer minnen farande.

När familjen flyttade till ett villaområde, visade det sig att deras närmaste granne var en välkänd pianist, då i vardande. Tonårsflickorna blev förtjusta och varje gång de hörde pianomusik från grannen så ropade de:
"Han övar, öppna fönstren!"
Vilket så småningom utbyttes mot:

"Han övar, stäng fönstren!"

Önskelistan just nu

Sista chansen att önska – på måndag morgon skickar vi listan.

.

The Choir Lesson

Auguste Joseph Trupheme (1836-1898)

.

Tack både Anne och Q för att ni tog över önskelistan! Jag vet ju att ingen av er är sysslolös – Anne travade dessutom utan att knota iväg till biblioteket varje dag för att få tillgång till en dator. Men inget ont som inte har något gott med sig – hon blev kompis med biblio-tekspersonalen och raggade dessutom ett par önska-re. Tack!
Vänner och familj fungerar lite grand som körand-ning – när man behöver hämta andan och samla kraft så håller de andra ut tonen.
Nu vet ju alla (nåja, många av er) att jag inte gillar körsång – men den delen gillar jag!
Anne och jag hörde för många år se'n ett stycke på nattradion som vi båda blev förtjusta i. Jo, jag skrev ned namnet, men var korkad nog att låta anteck-ningen ligga kvar i datorn. Ni vet ju alla vad som kan hända med sån't som förvaras i datorn... Jag har ett ställe till att leta på, men har inte orkat dit än – så hittar jag det framöver får vi väl skicka in en önskan då.
Både Haydn och Krommer hör mina favoriter, jag är så glad att det ramlade in ett par önskningar om deras musik på sluttampen – tack till okända Bettan och Britt-Marie! Har en känsla av att det krävs flera program för att få plats med hela vår önskelista, jag är tacksam för att jag slipper göra urvalet!'

.

Anne

har bestämt sig för Adagio satsen ur Oboekonsert i d-moll av Benedetto Marcello.

.

Annkatrin

Jag vill höra något med Rita Streich, henne hör man sällan nu för tiden.

.

Barbro

önskar något med Wiggerskvartetten.

.

Bettan

Joseph Haydn, Cello Concerto No.1 in C, Hob.VIIb:1

.

Britt-Marie

Krommer, jag kan inte leva utan Franz Krommer! Hans Oboe konsert i F-dur, Opus 37.

.

Christina

Sextuor à cordes n° 1 en Si majeur, op.18 av Brahms. För mig är den musiken livet, hjärtat, själen.

.

Eva

vill höra något ur Porgy and Bess av Gershwin.

.

Fred

önskar Concertino in D major, Op. 12 av Heinrich Wilhelm Ernst.

.

Maggan

Jag önskar mig Concierto de Aranjuez. Den får mig att smälta. Särskilt del 2.

.

Margaretha

våndas in i det sista, bestämmer mig först för något av Charles Dieupart - något ur någon av hans sex sviter för cembalo. Men se'n vacklar jag och börjar tänka på Lis Gunworth, en ung sångerska som jag träffade som barn. Men har aldrig hört talas om henne se'n dess. Spelade hon in fler skivor än den stenkaka jag har? Där sjungor hon till Egon Kjerrmans orkester, Varför kom du inte? och För dej. En önskan som styrs av min nyfikenhet mer än av de musikaliska kvaliteterna.

.

Mette

Nu har jag äntligen bestämt mig. Tror jag!

Villanelle av Dukas.Ska försöka låta bli att ändra mig, fast jag kanske kommer med fler önskningar.

.

Mira

Nu vet jag!!! Jag vill höra Beethovens pianosonat nr 25, op 79 - andantesatsen!

.

Pella

Jag älskar Lars-Erik Larssons musik. Helst vill jag höra Lyrisk fantasi, om den är för lång Adagio för stråkorkester.

.

Reiko

Det finns en fin musik Ryuichi Sakamoto som spelar piano. Min man ska hjälpa mej att lyssna på radio, kanske kan jag höra den musiken.

.

Saga

Jag tycker mycket om harpa och tänkte först önska något med Stina Hellberg Group. Sen hörde jag en fantastisk schweizisk manskör sjunga och nu vill jag höra schweizisk manskör OCKSÅ!

.

Siv

Nu har jag kollat länkarna du skickade och vill fortfarande höra något av Anton August Ferdinand Titz men eftersom jag inte vet vad som finns kan jag bara önska "något" av honom.

.

Tina

Rondo för violin och stråkar i A-dur, D438 av Franz Schubert vill jag höra.

.

Tique

Oj vad jag gillade kvinnan som spelade på konsertcittra. Jag vill höra mer men vet inte vad det finns att lyssna till utom Harry Lime theme.

.

Virrpannan

önskar Grieg: pianokonsert i A moll opus 16.

.

Q

Eftersom jag har sett Ems bilder av hennes mors syster och morfar som spelar på glas, men aldrig hört det, vill jag höra någon spela på glas. Men som flera andra här vet jag inte vad det finns inspelat så jag kan inte precisera mig. Mitt andrahandsval är Sonat i E dur för cello och piano, opus 113 av Alexander Tikhonovich Gretchaninov.

.

Länkar till tidigare inlägg om musik:

.

Bastmattan

Vid Rita Streichs fötter

Önskelista

Hört, sett & tänkt

Musik

De stora pojkarna

Kort rapport

En oansenlig trälåda

Titta, nu gick det utan problem

Ungefär så här ser den ut, min konsertcittra

Miras Mirakel

Spel på såg, indianer och mormorsfars båt...

Fortsättning på historien - Glasharmonika

16 år och på väg till Thörners i Uddevalla

Jag hör inte

Stribergs Station

Att hantera en såg

Theremin, inte såg... eller?

Såg - ett underskattat instrument!

Vid Rita Streichs fötter

Jag tror jag gick i elvan eller tolvan första gången jag mötte Rita Streich. En av killarna i första klass behövde någon som följde honom hem efter skolan och kunde stanna hos honom tills hans mamma kom hem. Det var ett tillfälligt jobb medan hans pappa låg på sjukhus – ett jobb som det kanske kommer ett eget inlägg en annan gång.
För min första lön travade jag iväg till en skivaffär på Kungsgatan – vad jag köpte åt mig själv minns jag inte men åt min mamma köpte jag en skiva med Rita Streich.

Några år senare anordnades NBV en konstresa till London för sina studieledare. Vi besökte muséer på dagarna och teatrar och konserter på kvällarna. Jag var yngst i gruppen, och hade gott och väl kunnat vara barnbarn till de andra deltagarna.
Sista kvällen skulle vi på en konsert med Rita Streich – när vi alla var samlade för att gå in i konsertsalen visade sig att det hade blivit något fel och det saknades en biljett. En av arrangörerna gick iväg för att se om det gick att fixa en extra biljett. Det var inga problem, men det gick inte att få en plats i närheten av de andra platserna. Jag erbjöd mig att ta' den biljetten – vilket visade sig vara en vinstlott. Det var nämligen en plats vid Rita Streichs fötter – faktiskt så nära att jag hade kunnat sträcka fram handen och klappa henne på fötterna. Så nära att jag också såg att skorna hade decimetertjocka sulor – ändå verkade hon mycket kort.
Bredvid mig satt en "gammal" man – han var säkert närmare 40 år! – vilket jag som var i tjugoårsåldern såg som ointressant. Han inledde genast ett samtal, uttryckte sin glädje över att jag var ung och vacker (hans syn på saken) han hade sett gruppen med mina medresenärer och trott att han skulle få en gamling bredvid sig. Han pratade och pratade, föreslog att han skulle visa mig London by night och att han skulle skaffa mig Rita Streichs autograf. Ingendera blev verklighet eftersom jag i pausen föredrog mina gamlingars sällskap framför den okände "gubbens" tvivelaktiga sällskap. Det gick uppenbarligen hårt åt hans självkänsla och han bevärdigade mig inte med en blick när jag kom tillbaka till min plats.
Men konserten var fantastisk, jag som inte gillar vokalmusik – i all synnerhet inte sopraner – var tagen av konserten. En konsert som inte blev sämre av att vi fick 40 minuters extranummer.

Älsklingen gillar tydligen inte heller sopraner, han reagerar sällan på mänskliga ljud, men när jag spelade upp den här filmsnutten for han upp ur mitt knä gav sig av.

De stora pojkarna

Musical Society, koppargravyr av Abraham Bosse (1602-1676)
o

Jag har det så gott i min blå stol med bokhögar upp över öronen och självvald musik. Jag har just laddat CD spelaren med fem CD, H. W. Ernst, Carl Ditters von Dittersdorf, Wilhelm van Wassenaer, Carl Philip Emanuel Bach och Francesco Geminiani. De äldsta av dem levde för ungefär 300 år sedan — jag kan inte låta bli att fundera över hur de själva såg på sin musik. Kanske hoppades de att musiken skulle leva vidare; men att vem som helst skulle kunna köpa inspelningar av deras musik och spela den i sina hem, det kan de ju inte ens ha drömt om. Det skulle säkert ha känts bra för dem att ha vetat det när livet var som motigast.
Abraham Bosse skulle säkerligen också ha blivit mer än förvånad om han hade vetat att jag medan jag lyssnade på musik från hans tid kunde sitta med en liten låda i knäet och titta på hans etsningar!

Kort rapport

Jag har mest suttit och stirrat prick på sistone och lyssnat till favoritmusik — för ögonblicket Ignace Pleyel, Sinfonia — Concertante for Violin, Cello and Strings in D major. Jag försöker förtränga att det finns alldeles för många obesvarade mejl — för att inte tala om dammråttorna som förökar sig i samma tempo som sina bryllingar råttorna.
Alldeles nyss tog jag mig samman och berättade i min bokblogg vilka böcker jag läser — och inte läser för ögonblicket.