Solkatter & sölkorvar

Sun Cat

Bodel Rikys

 

Sol sol sol i de glimmande snår
Sol sol är det var jag går

   ur Kerstin Heds dikt

       ”Spel-Olles gånglåt”

tonsatt av David Grufman

Den minnesgoda minns kanske att Trio me’ Bumba framförde den (till leda?) under  60-talet. Den låg på Svensktoppen i 30 veckor 1963.

I min värld är sol en trevlig företeelse även om jag aldrig hört till solbadarnas skara — jag minns att jag som femåring, när jag lärde mig ordet solbada,tyckte att det var ett omåttligt roligt ord.

Det finns en hel radda med sammansättningar där ordet sol ingår, somliga helt nya för mig.

Solhylla till exempel är inte en förvaringsplats för solen, utan när man skuggar ögonen genom att hålla en hand över dem.

Midday in the alps a bergere protecting her eyes from the sun.

 Giovanni Segantini 

”Hon lyfter sin hand till en solhylla för ögonen.”

Lars Ahlin

ur ”Kvinna, kvinna”

  

Och i vissa dialekter kallas månen för dräng-sol.

Många har känt sig kallade att skriva om solfjädrar, såväl dikter och noveller som romaner. Oscar Patric Sturtzen-Becker är bara en av dem:



Solfjädern 

I händelse jag blifvit fruntimmer, — och sådant kunde fasligt lätt ha händer, — skulle jag aldrig gått utan solfjäder.  Det finns utan tvifvel intet, som för kvinnokönets allmänna karakter är mera ”liksom vore det bestäldt,” än solfjädern, och den som uppfann detta intressanta vademecum, var säkerligen en stor menniskokännare. Hvarken den broderade näsduken, den hviftande handsken eller det mystiska tyllfloret äro af hälften så mycken betydekse, ega hälften så stora resurser. Först med en solfjäder i handen är ett fruntimmer allt vad hon kan bli, den fullkomliga skönheten, den fina diplomaten, den oemotståndliga sultaninnan; solfjädern ger henne en Armidas behag, en herdinnas oskuld, med en Susannes skälmaktighet och slughet, ja, med en Corinnes spiritualitet och en Aspasias filosofiska djup.

   Så inleder Oscar Patric Sturtzen-Becker sin novell ”Solfjädern”

Ja, det finns så många spännande sol-ord att det skulle räcka till flera inlägg. 

Sausage-Making  

David Teniers the Younger

Men jag kastar mig snabbt vidare till sölkorfven. Ett ord jag väljer för det roliga minnet jag har av själva ordet.

Att det faktiskt finns (fanns?) en slags korv som kallas sölkorv är något jag först nu, på gamla da’r, förstått: ”korv beredd av gryn o. en blandning av blod l. hackade inälvor, korv gjord på slaktrester. Oxaslagt med sölkorf och gåsaslagt med svartsoppa.”

S har lett mig på spännande vägar — och avvägar — i jakt på S-ord. Jag har lärt mig  massor, ofta för inlägget irrelevanta fakta, och har som alltid drabbats av väljarvånda — och irritation. 

”Qwinnan haar sitt liuus aff mannen, som Månen aff Solen.”

Fånigt att irritera sig på ett ordspråk som Lars Danielsson Törning nedtecknade på 1600-talet, men vad som skaver är att tanken fortfarande är i högsta grad levande.

Kanske borde jag ha låtit Samuel Sopprot ha kommit till tals — han som bara kunde säga ord som började på S. Det är onekligen ett något begränsande sätt att tala, meningarna blir korta och kärnfulla:

Sällan sågs så säreget skådespel!

Sucka simpla sällar.

Synes smaka särdeles smaskens!

Så jag suddar snabbt ut alla mina S-ord och väljer smörgåsar & sandwichar.

Första gången ordet sandwich lär ha använts var 1762. Förmodligen inte myntat av John Montagu, 4th Earl of Sandwich, utan bara uppkallat efter honom. Då är vårt svenska ord macka mycket yngre. Det är belagt sedan 1910, och ingen vet säkert varifrån det kommer, kanske från svensk dialekt macka 'arbeta; förfärdiga', samma ord som tyska machen 'göra'.