Mer framtidsutsikter

en del fel, och andra inte så långt ifrån dagens sanning.

Om hundra år.

Om hundra år! — Brädda fullt ditt glas

Och låt oss klinga tillsamman!

Om hundra år är pokaln i kras

Och slut är ungdomens gamman.

Men låt oss titta bakom gardin!

Där står en tomte med fryntlig min.

Han lyfter sakta en flik, — och vi

Se dröm på dröm defilera.

Om hundra år finns ej kungen mer,

Vårt gamla Sverige far hin i;

Men Carl den trettonde lyfter ner

Och flyttar dit en Mazzini

Bland hundra tidningar hvarje qväll.

Är Söndags-Nisse officiel

Och ingen Bismarck sig lägger i,

Om man vill smått agitera.

Om hundra år brukas inga krig,

Hur folk tillhopa sig gaddat;

Då är kanonen otroligt vig,

Han skjuter, innan du laddat.

Och kan man ej hålla fred ändå,

Så slåss maskiner för begge två.

För resten lägger sig ingen i,

Hvar bomben täckes krevera.

Om hundra år har man varmt och godt,

Med solglas eldar man gratis;

Man släpper grisen i täppan blott,

Så har man fläsk och potatis.

Då ger man drängar och pigor hin.

Man klädes, matas af en maskin;

Då bråkar ingen med poesi, 

Maskiner rim producera.

Om hundra år ser man ingen rack,

Ej åkarkampar i rader;

Men per ballong far man bort i frack

Och gör visit hos Gud Fader.

Ballongen billig man får och fin

Af mormors mormors mors krinolin.

Laudatorskurs i astronomi

Kan hvarje bonde prestera.

Om hundra år finns många sätt

För herrar examinandi,

Man far till Venus och lär sig lätt

Ovidii Ars amandi.

På månen idkar man poesi,

På Mars fins stor krigsakademi.

Då kan man praktiskt ekonomi

På stora Björnen studera.

Om hundra år blir man riker karl,

Fast trettinionde sonen,

Ej till Amerika då man far, —

Man emigrerar till månen.

Man gör affärer på bästa vis,

Försäljer månsken till öfverpris,

För in peruker uti parti,

Lorngetter, tryffel, — med mera.

Om hundra år är det frun, som stör

Det lugna ståndet, det äkta.

Hon tär sin toddy och sin likör

Och röker mörk Predilecta.

Kastruller mannen ser till och fat,

Får vagga barnen och laga mat

Och undergifvet sig finna i

Att fruns affärer klarera.

Om hundra år är man ung och fin

Med nitti vintrar på nacken,

Man rullar in sig i aseptin

Och dito västen och fracken.

Man gifter om sig vid hundra år,

På maskerader och baler går;

Om ej av våda man trillar i,

Lär Orcus ingen genera.

Om hundra år är man demokrat

Från Otahaheiti till Japan;

Då blir en kypare diplomat,

Då ger man valrätt åt apan.

Då gör hvar menniska, hvad man vill,

Man äter hummer med rofvor till,

Man glömmer aldrig att hälla i,

När ädla safter bornera.

Hugo Montgomery Cederhielm var en talangfull yngling med lovande framtid. Men hans liv ändades redan 1872, då han som 25-åring dog i en olyckshändelse på Capri. Han hade nyligen fått anställning som legationssekreterare på ambassaden i Rom när han och hans arbetskamrater gjorde en utflykt till Capri, där han föll från Tiberiusklippans spets.

Året dessförinnan hade han gett ut en diktsamling, där jag fann den här studentikosa dikten. Under sina 6 år vid Uppsala universitet tycks han ha delat sina gracer mellan studier och studentliv. Han skrev tillsammans med en studiekamrat studentspexet "På Madagaskar", som fortfarande sätts upp.

Dikterna i hans bok som passande nog heter "Dikter" har ett brett spann från den här humoristiska till det mer känslosamma.