Charles Darwin in the Greenhouse with a Notebook
Victor Evstaf'ev
Låt mig säga på en gång att det enda jag och
Charles D. har gemensamt, är att vi antecknandet.
Jag är storförbrukare av anteckningsböcker — och små papperslappar, eller baksidan av kuvert, eller vad som helst som går att skriva på — men är anteckningsböckerna för fina, så nänns jag inte skriva i dem och de blir de stående. Enkla anteckningsböcker är bäst, lösa lappar blir ofta svår dechiffrerade, särskilt om jag skrivit under gång eller medan jag talat med någon.
I dag tog jag fram en av dessa gamla anteckningsböcker — en sådan där svart, med röd rygg och röda hörn — den har hängt med länge, men hänger nätt och jämt ihop. Det var evigheter sedan jag tittade i den, men i dag behövde jag namnet på en författare (Etsu Inagaki Sugimoto), det blev ett smått nostalgiskt möte mellan anteckningsboken och mig — i alla fall för mig. Där finns adresser till människor som jag inte längre har en aning om vem de är, eller var, och till goda vänner, som inte alls finns på den angivna adressen längre — och till en hel del som inte längre finns i livet. Det är gott om skisser, vävnotor, dagboksanteckningar och recept, så har jag plitat ned massor av dikter och citat, förutom alla boktitlar och spännande författare. Och så finns där alla orden, roliga ord och svåra ord.
Ett ord har till och med fått en sidhänvisning — men jag var inte smart nog att skriva upp i vilken bok jag hittade ordet — där står bara: p.17 gallimaufry. Jag har faktiskt ett svagt minne av att jag undrade om det var besläktat med gallimatias — men det verkar inte så, om man inte kan tro att det omtvistade ursprunget kan leda till Frankrike.
gal·li·mau·fry
GALLIMATIAS
(ngt vard.) osammanhängande l. meningslöst tal l. prat, ordsvammel, mischmasch (av ord), nonsens, dravel. Prata, äv. skriva den värsta gallimatias. För mig låter det som ren gallimatias.
Att bläddra ibland gamla minnen är en förträfflig sysselsättning när man inte ids göra något annat — men inte det ens det klarar jag när det drar ihop sig till läggdags, så jag slutar med ett par passande(?) citat:
All the world is queer save thee and me, and even thou art a little queer.
There are few sorrows, however poignant, in which a good income is of no avail.
Och till slut ett recept på citronglass, som jag fick av en medpatient en gång för ohyggligt länge sedan. Jag har testat det, och tyckte den var god.
2 stora äggvitor
2 stora äggulor
1,5 dl socker (ungefär)
1 - 2 dl crème fraiche
2 - 3 dl vispgrädde
1 stor citron - saft & skal
vispa äggvitorna hårt
vispa äggulorna med sockret
vispa grädden
blanda citronen i äggulorna tillsammans med crème fraichen
blanda med grädden
vänd ned äggvitorna
häll i form och frys - eller använd glassmaskin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar