Gallimatias

"Ett obegripeligt galimathias af tankar ock fiction" ​skriver ​Johan Gabriel​ Oxenstierna ​i sina dagboks-anteckningar åren 1769-1771 — och det passar rätt bra in på det här inlägget

Charles Darwin in the Greenhouse with a Notebook  

Victor Evstaf'ev

Låt mig säga på en gång att det enda jag och 

Charles D. har gemensamt, är att vi antecknandet.

Jag är storförbrukare av anteckningsböcker — och små papperslappar, eller baksidan av kuvert, eller vad som helst som går att skriva på — men är anteckningsböckerna för fina, så nänns jag inte skriva i dem och de blir de stående. Enkla anteckningsböcker är bäst, lösa lappar blir ofta svår dechiffrerade, särskilt om jag skrivit under gång eller medan jag talat med någon. 

I dag tog jag fram en av dessa gamla anteckningsböcker — en sådan där svart, med röd rygg och röda hörn — den har hängt med länge, men hänger nätt och jämt ihop. Det var evigheter sedan jag tittade i den, men i dag behövde jag namnet på en författare (Etsu Inagaki Sugimoto), det blev ett smått nostalgiskt möte mellan anteckningsboken och mig — i alla fall för mig. Där finns adresser till människor som jag inte längre har en aning om vem de är, eller var, och till goda vänner, som inte alls finns på den angivna adressen längre — och till en hel del som inte längre finns i livet. Det är gott om skisser, vävnotor, dagboksanteckningar och recept, så har jag plitat ned massor av dikter och citat, förutom alla boktitlar och spännande författare. Och så finns där alla orden, roliga ord och svåra ord. 

Ett ord har till och med fått en sidhänvisning — men jag var inte smart nog att skriva upp i vilken bok jag hittade ordet — där står bara: p.17 gallimaufry. Jag har faktiskt ett svagt minne av att jag undrade om det var besläktat med gallimatias — men det verkar inte så, om man inte kan tro att det omtvistade ursprunget kan leda till Frankrike.

gal·li·mau·fry

 

(găl′ə-mô′frē)

n. pl. gal·li·mau·fries

A jumble; a hodgepodge.

---

[French galimafrée, from Old French galimafree, sauce, ragout : probably galer, to make merry; see gallant + mafrer, to gorge oneself (from Middle Dutch moffelen, to open one's mouth wide, of imitative origin).

 GALLIMATIAS ​ 

Ordformer

(gal(l)i- 1733 osv. gale- 1760—1787. -mat(h)ias 1733 osv. -mat(h)i(e) 1740—1817. -mat(h)ia 1760— c. 1820)

Etymologi

[av fr. galimatias (slutet av 1500-talet), av omtvistat ursprung; jfr ANelson i StrenUps. 289 ff. (1922)]

(ngt vard.) osammanhängande l. meningslöst tal l. prat, ordsvammel, mischmasch (av ord), nonsens, dravel. Prata, äv. skriva den värsta gallimatias. För mig låter det som ren gallimatias.

Att bläddra ibland gamla minnen är en förträfflig sysselsättning när man inte ids göra något annat — men inte det ens det klarar jag när det drar ihop sig till läggdags, så jag slutar med ett par passande(?) citat:

All the world is queer save thee and me, and even thou art a little queer.  

      Robert Owen

There are few sorrows, however poignant, in which a good income is of no avail.

                                                L. P. Smith

Och till slut ett recept på citronglass, som jag fick av en medpatient en gång för ohyggligt länge sedan. Jag har testat det, och tyckte den var god.

2 stora äggvitor

2 stora äggulor

1,5 dl socker (ungefär)

1 - 2 dl crème fraiche

2 - 3 dl vispgrädde

1 stor citron   - saft & skal

vispa äggvitorna hårt

vispa äggulorna med sockret 

vispa grädden

blanda citronen i äggulorna tillsammans med crème fraichen

blanda med grädden

vänd ned äggvitorna

häll i form och frys - eller använd glassmaskin

A Broken Journey — novellutmaningen -19

10. Läs en novell där någon reser med tåg — "A Broken Journey" av Logan Pearsall Smith ur novellsamlingen  The Youth of Parnassus and Other Stories.   

På tåget

 Axel Gustaf Acke

Det finns förvånansvärt lite skrivet om denne välkände, litteräre och vittre författare. Kanske blir jag klokare om jag ger mig i kast med hans självbiografi "Unforgotten Years" från 1939. Trivia är nog ett av hans bästa, och mest citerade, verk — väl värd en närmare titt! Om inte annat kan man hoppas att hans goda engelska smittar av sig. Han var för övrigt en av grundarna till "the Society for Pure English", 1919, detta tillsammans med vännen och poeten Robert Bridges, som han lärde känna genom sin bok "The Youth of Parnassus and Other Stories", vilken var hans första bok.

I "A Broken Journey" är Arthur Lestrange på väg till Marcham för att tillbringa en typisk överklass helg hos familjen Vallences' — men han kommer aldrig dit, för i ett ögonblick av sentimental nostalgi, kliver han av i Oxford. Något han ångrar tämligen snart, för nu blir han tvungen att tillbringa några timmar i staden där han tillbringat några år under sin studietid - innan han blev tvungen att lämna universitetet på grund av sitt vilda leverne.

Han söker upp en vän från den tiden — ett möte som hade kunnat ändra hans liv, men inte gör det. Inte just då i alla fall.

Lästa noveller:
 29. Läs en novell där någon dör/har dött — How He Left the Hotel, ur "Collected Stories" av Louisa Baldwin.

35. Läs en novell vars titel är en allitteration — Possessing Prudence av Amy Wentworth Stone, ur Atlantic Narratives (1918)

34. Läs en novell där ett brev spelar en viktig roll  —  The Case of the Registered Letter av Auguste Groner

12. Läs en novell med ett efternamn i titeln — Dr. Wygram's Son av G. M. McCrie 

31. Läs en novell där det sker något övernaturligt — The Last Séance" av Agatha Christie

18. Läs en novell där det finns en cykel — "The Stout Miss Hopkin's Bicycle", (1911), av Octave Thanet ur novellsamlingen "Stories That End Well"

Instämmer

Reading by the Fire 

Samuel S. Carr

“Thank Heaven, the sun has gone in, and I don't have to go out and enjoy it.” 
                                            Logan Pearsall Smith

Grattis Logan!

THINGS TO WRITE

What things there are to write, if one could only write them! My mind is full of gleaming thoughts; gay moods and mysterious, moth-like meditations hover in my imagination, fanning their painted wings. They would make my fortune if I could catch them; but always the rarest, those freaked with azure and the deepest crimson, flutter away beyond my reach.

Logan Pearsall Smith - ibland kallad Lloyd

18 oktober 1865 - 2 mars 1946

målning av Ethel Sands, 1932

Logan som föddes i U.S.A. men tillbringade en stor del av sitt liv i England, kom från en aktad kväkarfamilj.  Mest känd är han kanske som essäist, och för sina aforismer, men han var också en baddare på korrekt engelska, och det var via hans bok "Society for Pure English, Tract 3 (1920),  A Few Practical Suggestions" som jag hittade honom.

IV. Dying Words.

Our language is always suffering another kind of impoverishment which is somewhat mysterious in its causes and perhaps impossible to prevent. This is the kind of blight which attacks many of our most ancient, beautiful, and expressive words, rendering them first of all unsuitable for colloquial use, though they may be still used in prose. Next they are driven out of the prose vocabulary into that of poetry, and at last removed into that limbo of archaisms and affectations to which so many beautiful but dead words of our language have been unhappily banished. It is not that these words lose their lustre, as many words lose it, by hackneyed use and common handling; the process is exactly opposite; by not being used enough, the phosphorescence of decay seems to attack them, and give them a kind of shimmer which makes them seem too fine for common occasions. But once a word falls out of colloquial speech its life is threatened; it may linger on in literature, but its radiance, at first perhaps brighter, will gradually diminish, and it must sooner or later fade away, or live only as a conscious archaism. The fate of many beautiful old words like teen and dole and meed has thus been decided; they are now practically lost to the language, and can probably never be restored to common use. It is, however, an interesting question, and one worthy of the consideration of our members, whether it may be possible, at its beginning, to stop this process of decay; whether a word at the moment when it begins to seem too poetical, might not perhaps be reclaimed for common speech by timely and not inappropriate usage, and thus saved, before it is too late, from the blight of over-expressiveness which will otherwise kill it in the end.

The usage in regard to these tainted words varies a good deal, though probably not so much as people generally think: some of them, like delve and dwell, still linger on in metaphors; and people will still speak of delving into their minds, and dwelling in thought, who would never think of delving in the garden, or dwelling in England; and we will call people swine or hounds, although we cannot use these words for the animals they more properly designate. We can speak of a swift punishment, but not a swift bird, or airplane, or steamer, and we shun a thought, but not a bore; and many similar instances could be given. Perhaps words of this kind cannot be saved from the unhappy doom which threatens them. It is not impossible, on the other hand, that, by a slight conscious effort, some of these words might still be saved; and there may be, among our members, persons of sufficient courage to suffer, in a pious cause, the imputation of preciosity and affectation which such attempts involve. To the consideration of such persons we could recommend words like maid, maiden, damsel, weep, bide, sojourn, seek, heinous, swift, chide, and the many other excellent and expressive old words which are now falling into colloquial disuse.

There is one curious means by which the life of these words may be lengthened and by which, possibly, they may regain a current and colloquial use. They can be still used humorously and as it were in quotation marks; words like pelf, maiden, lad, damsel, and many others are sometimes used in this way, which at any rate keeps them from falling into the limbo of silence. Whether any of them have by this means renewed their life would be an interesting subject of inquiry; it is said that at Eton the good old word usher, used first only for humorous effect, has now found its way back into the common and colloquial speech of the school.

Kan bara hålla med

The Evening Lamp

Mina Fonda Ochtman 

“Thank Heaven, the sun has gone in, and I don't have to go out and enjoy it.”

                                                      Logan Pearsall Smith