Dr. Wygram's Son — novellutmaningen

12. Läs en novell med ett efternamn i titeln — Dr. Wygram's Son av G. M. McCrie — ur novellsamlingen  The Doctor's Red Lamp, 1904

A Physician or Apothecary Examining a Flask at a Casement 

Willem Joseph Laquy

We do, however, meet occasionally by accident, when we talk over old times, vow to see more of each other in the future, and then part for—perhaps, other ten years.  Such acquaintanceships as this of Wygram and myself are the most unsatisfactory of all—they can scarcely be called friendships. Life, in my opinion, is too brief for such unfrequent greetings. It is important, however, that I recall, for a moment, this penultimate meeting with my old friend.

En märklig berättelse som jag var på vippen att inte läsa ut. Jag tyckte den var träligt omständig, och inte gjorde det mig gladare att jag inte kunde hitta några som helst uppgifter om författaren. Jo, jag fann att g:et stod George, och att han tycks ha redigerat diverse böcker. 

Men jag läste ändå lite mer, och då började det hända saker som gjorde mig intresserad — egentligen inte av berättelsen, utan av de tankar som den gav upphov till. Trots att novellen har över hundra år på nacken, så gick mina tankar till diskussionen om CRISPR/Cas 9 och de etiska aspekterna av vad den "kniven" har medfört — en viktig diskussion som måste fortsätta.

Jag gjorde också den reflektion att Oscar Wilde var en mycket bättre författare än George McCrie, och började fundera på om det är dags att läsa "The Picture of Dorian Gray" igen. 

It was a breathless autumn evening when, in my presence, Dr. Wygram commenced his second experiment with his son. The dim scent of the shrubberies stole in through the open windows—over which the blinds were drawn. On a couch in the centre of the room lay young Wygram in a deep slumber, super-induced by an opiate which his father had administered, to aid the further stages of the treatment. A brass chafing dish lay upon the floor, containing some smouldering embers; from a tripod upon the table hung a small retort of crimson glass which glowed like a ruddy gem in the flickering light of the spirit lamp underneath.

With arms stripped bare to the elbows, Dr. Wygram bent over his son, watching the depth of unconsciousness in which the latter was immersed. For nearly an hour my friend had not spoken a word. I did not wish to interrupt him, but I saw by his manner at length that the critical moment had arrived. He turned to me at last, and in a broken whisper told me that a few moments longer would decide his success or failure. “We shall now, I trust,” he said, “have insight granted us in regard to a hitherto hidden mystery.”

Lästa noveller:
 29. Läs en novell där någon dör/har dött — How He Left the Hotel, ur "Collected Stories" av Louisa Baldwin.

35. Läs en novell vars titel är en allitteration — Possessing Prudence av Amy Wentworth Stone, ur Atlantic Narratives (1918)

34. Läs en novell där ett brev spelar en viktig roll  —  The Case of the Registered Letter av Auguste Groner