fredag 27 mars 2020

Reklam

Medan jag irriterat klickar bort reklam som dyker upp på skärmen, så fascineras jag av gammal reklam som ofta finns på sidor tillsammans med mer etablerad konst. Den är inte alltid särskilt konstnärlig, men i gengäld ofta rolig och färgglad. Många gånger föreligger det inte något som helst samband mellan bild och text, men förvånansvärt ofta går det att spåra varan eller firman man gör reklam för.


 Vad Stockholm har med Liebig köttextrakt att göra, har jag inte lyckats lista ut, men Wikipedia har en lång artikel om firman och dess historia. Liebig har jag aldrig hört talas om, men i gamla böcker, dricker trötta och/eller nedkylda personer ofta buljong gjort på en "Oxo-tärning", och jag läser att Oxo var en av firmas produkter.

Gamla Katarinahissen 1886

 Bilden är uppenbarligen målad innan den nu gamla Slussen byggdes, och på gamla Katarinahissens tid. Den invigdes 19 mars 1883, och revs 1933, så någon gång däremellan måste bilden ha målats. 
Fem öre för uppfärd och tre öre för nedfärd kostade det att åka med hissen när den var ny. Hur länge det varade vet jag inte, men jag tror att priset var detsamma för upp- och nedfärd i min barndom  men jag minns att man köpte polletter i en automat i gatuplanet.

5 kommentarer:

  1. Bläddrar i gamla tidningar och den reklamen som finns där är härliga tidsmarkörer. Men på sista tiden har jag märkt av reklamrutor som poppar upp framför texten jag just läser. Oerhört irriterande!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helena,
      Reklam i gamla tidningar kan fånga mig så till den milda grad att jag försummar sådant jag borde göra.
      Har nog inte sett mer reklam i datorn än tidigare, kanske beror det på vilka sidor man besöker - men jag är snabb med att klicka bort den, om den dyker upp.
      Margaretha

      Radera
  2. Till och med i början av 2000-talet, när jag fluttade till bortändan av den där bron från Katarinahissen till Mosebacke, fanns det en hisskonduktör. Nu känns det oändligt avlägset. Kan det ha kostat 10 kronor att åka upp? Kanske gratis att åka ner, eftersom tian betalade returen också? Jösses vad fort man glömmer!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Jag tror inte att jag åkt upp med Katarinahissen sedan nån gång på 70-talet - och då betalade inte jag. Just den gången åkte jag nog ned också, men i barndomen åkte jag bara upp, och inte ofta, när vi promenerat på sta'n och skulle hem till Södermannagatan.
      Poletterna minns jag - men inte när de försvann.
      Margaretha

      Radera