På min nivå

Det var eoner sedan jag läste böckerna om Humpe och Stumpe — men på jakt efter en helt annan bok (Ruth Sawyer) i barnbokshyllan, råkade jag på två Humpe och Stumpeböcker, av de inalles nio som finns.   

Jag blir lite förvånad över hur slitna böckerna är, för jag har inget minne av att de hörde till de älskad böckerna som jag läste om många gånger. Det sägs ingenstans, men av bilderna att döma är de två mäster-och privatdetektiverna, Humpe och Stumpe, två små björnar, men deras springpojke (vet barn i dag vad en springpojke är?) en alldeles vanlig mycket ung grabb. Detektivbyrån ligger i Björnlunda och firman heter AB Björntjänst — något som jag inte har något minne av att jag förstod det roliga med. Firman är också utrustad med den flygande mattan Enok (född 1634 i Dadelarien), som inte bara flyger, utan också talar. Krokodilen Bimbo kan inte tala men viftar glatt på svansen och är allmänt gullig.

När Skinnstrumpa hamnar i Gamla sta'n, på jakt efter sina försvunna chefer, är jag på min mammas gata och ser för mitt inre öga varenda gata och torg som omnämns:

Låt oss leta rätt på Humpe och Stumpe och kila hem sen.

Matta Enok nickade med ena hörnet. Han tyckte precis det samma.

Han pilade i väg över hustaken igen och satte kurs mot ett litet torg med en stor staty.

Statyn föreställde en riddare som slogs med en drake. "S:t Göran och draken" kallades statyn, det kom Skinnstrumpa ihåg från skolan.

Där var det lugnare. Det satt två farbröder på en bänk invid statyn och drack saft ur var sin flaska. De pratade om den tiden då de var unga och seglade omkring på haven. Solen sken så skönt, duvorna kuttrade och farbröderna berättade otroliga skepparhistorier för varandra.

Det här är en bok som passar mig, som inte gillar mord och olidlig spänning — inte ens när skurken Blodsugne Buster dyker upp blir det för spännande för mig.

Böckerna är skrivna på 50-talet, så mycket av de vitsiga namnen och titlarna är förmodligen helt obegripliga för dagens barn — som jag för övrigt är lite osäker på, om de skulle uppskatta den här sortens böcker. Jo, som högläsningsböcker, när man kan tala om vad som händer, och vid behov förklara svåra ord.

På baksidan läser jag att boken kostade 2:95, vilket i dagens penningvärde motsvarar 44:-.

Författaren Sven Rud  var en av Sid Rommeruds pseudonymer, böckerna om "Tvillingdetektiverna" skrev han tillsammans med Ivar Ahlstedt — även de präglade av de 50-tal de var skrivna under.

Charmen med de här böckerna är till stor del illustratören Åke Runnströms förtjänst. Det är tidstypiska, lite spretiga teckningar, som just i de här böckerna följer texten — är Skinnstrumpa på Stureplan, så är det en bild av Stureplan med "svampen" och en 10:ans spårvagn. Jag känner igen hans illustrationer både från läroböcker och olika broschyrer, ändå  hittar jag ingen information om Åke själv.

Från "Hallo England", lärobok i engelska för nybörjar