I dag för 97 år sedan

publicerades "Stopping by Woods", en av Robert Frosts mest kända och omtyckta dikter. Naturligtvis har andra poeter och litterärt kunniga personer olika uppfattningar om hur bra, eller dålig, dikten är, men det lämnar jag därhän för den här gången. Faktum är att det är en dikt som med varsam hand föst in många oinvigda i poesins värld.

 Sledge with Firewood, 1934

Marcus Collin  

Stopping by Woods

Whose woods these are I think I know.
His house is in the village, though;
He will not see me stopping here
To watch his woods fill up with snow.

My little horse must think it queer
To stop without a farmhouse near
Between the woods and frozen lake
The darkest evening of the year.

He gives his harness bells a shake
To ask if there is some mistake.
The only other sound's the sweep
Of easy wind and downy flake.

The woods are lovely, dark and deep,
But I have promises to keep,
And miles to go before I sleep,
And miles to go before I sleep. 
                        Robert Frost