Om vår tids irrgångar

 Window in Spring, 1992

Timothy Easton

VII

Katten sover i fönstret

fåfäng och lugn

Jag väntade på det oundvikliga

Det är svårt att leva

för något som bara utlovas

I stort som i smått

kan möjliga helveten

förberedas lite varstans

I stort som i smått

kommer något att hända

som redan tagit sin början

just här eller i en annan världsdel

genom oklara beslut

Mycket måste rivas ner

för att något verkligt nytt

skall uppstå:

namn, ansikten, dialekter

utplånas för stunden

i tron att den hemliga kontinuiteten

för en tid kan upphävas

Jag betraktar mig från sidan

för att se om jag är

ett möjligt spår

en siffra i ett minne

på väg över en bro

till ett annat sammanhang

VIII

Ingen kan vara alla

mer än en kort stund

Också de som känner sin tids

alla irrgångar

är längst inne i en punkt

anonyma

utan då och nu

och lånar bara tillfälligt

sitt namn åt något

Hundrafalt, tusenfalt

verkar den punkten

i en rörelse framåt

Den hoppfulla vinden

som blåser varje vår

och får buskarna

att närma sig husen

rör också vid mig

som vid en blödarsjuk

              Gunnar D Hansson