Lördag med Gutenberg

  Stories Pictures Tell, Book 3, av Flora L. Carpenter, är en bok från 1918, avsedd att få barn intresserade av konst. Jag gillar idén, även om man talar med barn på ett litet annorlunda sätt i dag — det är i alla fall vad jag hoppas. Boken presenterar några välkända målningar (i svartvitt), och berättar lite om dess tillkomst, och om personerna på bilden.

"Penelope Boothby or the mob cap" 

av Sir Joshua Reynolds

Boken har en lärarhandledning, och förmodligen är avsikten att läraren ska berätta om bilden med hjälp av texten. Varje kapitel inleds med "Questions to arouse interest, så följer några frågor som förefaller vara riktade till rätt unga barn — som till den här målningen: Where do you think this little girl is sitting? Does she look as if she were sitting still or moving? Do you think she is happy, sad, full of fun, or mischievous? What has she on her head? How is her hair combed? How is she dressed? What has she on her hands? In what way is she different from the little girls we know? What can you see behind her? How many like this picture? why?

Den här lilla flickan var tre år när bilden målades, och hon levde bara i ytterligare tre år, det som först fångade mitt intresse var huvudbonaden. Den här sortens mössor kan man ju se på många målningar, men inte förrän nu visste jag att de kallas för "mob cap" (mobcap eller mob-cap). Wikipedia skriver bland annat:  "The origin of the term mobcap is a compound of mob 'dishabille, casually dressed' + cap. It may be modeled on Dutch mop(muts) 'woman's cap'.  During the French Revolution, the name "mob cap" caught on because the poorer women who were involved in the riots wore them, but they had been in style for middle class and even aristocracy since the century began."

 En annan målning som presenteras är "Woman Churning" av Jean François Millet 

Det är uppenbart att inte ens för hundra år sedan visste barn hur man kärnade smör, så här kommer en utförlig beskrivning av hur man gör. Så här inleds den rätt långa texten:

The story of the picture. When the artist, Jean François Millet, was a little boy he lived in the country where nearly all the people knew how to churn and make their own butter. No doubt he often watched his grandmother churn and helped her, too. He must have liked to see her pour the milk into the big pans, which she then set away in a cool place until all the cream had come to the top. Then she would skim the cream from the milk, put it into the big wooden churn, and begin to work the churning rod up and down, up and down, until her arms grew so tired that she was glad to rest them a while and let him churn.

Jag följde en gång med mina schweiziska vänner till förskolan där de arbetade, just den dagen hade de en diskussion kring Carl Larssons bild av en kvinna som står i köket på Sundborn och kärnar smör — det blev en livlig diskussion, och det var intressant att se hur mycket barnen la märke till av alla detaljerna i bilden.

Gamla kvinnor

So much has been said and sung of beautiful young girls, why don't somebody wake up to the beauty of old women?

                                                       Harriet Beecher Stowe

 Head of an Old Woman  

Eugène Fromentin 

Jag tror att det finns lika många gamla kvinnor på nätet som i levande livet. Men jag tycker nog ändå att Harriet hade rätt — många konstnärer förefaller ha upptäckt den gamla kvinnas skönhet, men i övrig står gamla kvinnor inte så högt i kurs. Ofta är det nog så, att om en gammal kvinna uppmärksammas, så är det för att hon beter sig ungdomligt, klarar av fysiska utmaningar eller för att hon ser ung ut — väl bibehållen, säger man, vilket låter som man talade om vilken pryl som helst. 

An Old Woman Spinning  

Margaret Sarah Carpenter 

Old Woman Knitting  

Patricia Preece 

Old Woman Ironing  

Ralph Hedley 

 An Old Woman Reading  

Harry Clifford Pilsbury 

 Portrait of an Old Woman  

Harry Kingsley 

Head of an Old Woman  

Randolph Schwabe

Head of an Old Woman  

Bernardo Strozzi 

Head of an Old Woman  

Emmanuel Levy

Pippi på poesi

Birds, Birds Everywhere

Birds, birds everywhere, 

flying through the sky without care.

Reminding us how graceful life can be, 

as they fly from tree to tree.

Singing so very happily. 

                 Christina Sunrise

Birds  

Tanaquil Carpenter

 Att Sveriges radio hade två inslag om fåglar i poesin, två dagar i rad, var förmodligen inte en tillfällighet — men att jag mellan dessa två program råkade på boken "A Tree with a Bird in it:", av Margaret Widdemer, hos Gutenberg, är ett av livets lustiga sammanträffande. 

Boken innehåller bara dikter med fågelanknytning, många av välkända författare — vid en runda på nätet lär jag mig att Margaret Widdemer själv är en välkänd författare, vars böcker du kan hitta både hos Gutenberg och Internet Archive. En perfekt bok att bläddra i och göra snedslag i.

Radioprogrammen är väl värda att lyssna till:

Fåglarna flockas i svensk poesi    

Fågelpoesi ger naturvården luft under vingarna

En snabbinventering i de egna hyllorna visar att det finns mer fågellyrik än jag trodde. (Vintern är räddad!)

 Kajorna

i långsam rörelse kring de båda tornen,

i oktoberluftens still, klara luft.

Ett hjul av fågelskrän och dun

som börjar rotera.

Tills ett osynligt hinder

tycktes dela den kretsande, skränande flocken

i två. En yttre och en inre ring.

Vem delade? Vem valde

av rörelsen sin andel,

sin plats?

                      ur Virveln, av Lars Gustafsson

Adventsläsning

Jag vill att den lilla suffragetten skall ägna 

sig uteslutande åt mig, och i och med hon 

gör det, ger hon tusan i sin rösträtt.

av Jane Carpenter

Det händer att det dyker upp svenska böcker hos Gutenberg — alla faller mig inte i smaken, men nyligen hittade jag Albert Engströms "Genom mina guldbågade glasögon", från 1920. En bok med berättelser — det passade mig utmärkt, nu när jag går in för det kortfattade. Men jag har inte läst Engström sedan jag gick i skolan, och inser snabbt att jag inte kommer att återvända till honom. Spriten flödar, feminist är det minsta han är och jag uppskattar inte hans humor. Men trots allt är det intressant läsning eftersom jag tror att den är tidstypisk för sin genre.

Lördag med Gutenberg

den äldsta jordglob man känner till, vill 

du se den får du bege dig till  

Germanisches Nationalmuseum i Nürnberg.

Gutenberg gav mig en hel del att tänka på i dag — mer än jag kan redovisa i ett enda inlägg. Den kanske roligaste boken är nog "One Hundred Proofs that the Earth is Not a Globe", från 1885, av William Carpenter. Nu var förstås Williams avsikt med boken inte att vara rolig för, som Wikipedia uttrycker det var Carpenter "a passionate advocate of the flat earth theory, which holds that the earth is not a globe, but a flat square which revolves on a central axis with the sun stationary over the center", och hans hundra teser var avsedda att omvända oss "globalister".

Här följer några av Williams bevis:

1. The aeronaut can see for himself that Earth is a Plane. The appearance presented to him, even at the highest elevation he has ever attained, is that of a concave surface—this being exactly what is to be expected of a surface that is truly level, since it is the nature of level surfaces to appear to rise to a level with the eye of the observer. This is ocular demonstration and proof that Earth is not a globe.

5. The lights which are exhibited in lighthouses are seen by navigators at distances at which, according to the scale of the supposed “curvature” given by astronomers, they ought to be many hundreds of feet, in some cases, down below the line of sight! For instance: the light at Cape Hatteras is seen at such a distance (40 miles) that, according to theory, it ought to be nine-hundred feet higher above the level of the sea than it absolutely is, in order to be visible! This is a conclusive proof that there is no “curvature,” on the surface of the sea—“the level of the sea,”—ridiculous though it is to be under the necessity of proving it at all: but it is, nevertheless, a conclusive proof that the Earth is not a globe.

10. That the mariners’ compass points north and south at the same time is a fact as indisputable as that two and two makes four; but that this would be impossible if the thing were placed on a globe with “north” and “south” at the centre of opposite hemispheres is a fact that does not figure in the school-books, though very easily seen: and it requires no lengthy train of reasoning to bring out of it a pointed proof that the Earth is not a globe.

15. The idea that, instead of sailing horizontally round the Earth, ships are taken down one side of a globe, then underneath, and are brought up on the other side to get home again, is, except as a mere dream, impossible and absurd! And, since there are neither impossibilities nor absurdities in the simple matter of circumnavigation, it stands, without argument, a proof that the Earth is not a globe.

19. Every man in his senses goes the most reasonable way to work to do a thing. Now, astronomers (one after another—following a leader), while they are telling us that Earth is a globe, are cutting off the upper half of this supposititious globe in their books, and, in this way, forming the level surface on which they describe man as living and moving! Now, if the Earth were really a globe, this would be just the most unreasonable and suicidal mode of endeavoring to show it. So that, unless theoretical astronomers are all out of their senses together, it is, clearly, a proof that the Earth is not a globe.

20. The common sense of man tells him—if nothing else told him—that there is an “up” and a “down” in nature, even as regards the heavens and the earth; but the theory of modern astronomers necessitates the conclusion that there is not: therefore, the theory of the astronomers is opposed to common sense—yes, and to inspiration—and this is a common sense proof that the Earth is not a globe.

51. A “Standing Order” exists in the English Houses of Parliament that, in the cutting of canals, &c., the datum line employed shall be a “horizontal line, which shall be the same throughout the whole length of the work.” Now, if the Earth were a globe, this “Order” could not be carried out: but, it is carried out: therefore, it is a proof that the Earth is not a globe.

62. It is commonly asserted that “the Earth must be a globe because people have sailed round it.” Now, since this implies that we can sail round nothing unless it be a globe, and the fact is well known that we can sail round the Earth as a plane, the assertion is ridiculous, and we have another proof that Earth is not a globe.

85. There are rivers which flow east, west, north, and south—that is, rivers are flowing in all directions over the Earth’s surface, and at the same time. Now, if the Earth were a globe, some of these rivers would be flowing up-hill and others down, taking it for a fact that there really is an “up” and a “down” in nature, whatever form she assumes. But, since rivers do not flow up-hill, and the globular theory requires that they should, it is a proof that the Earth is not a globe.

100. The Sun, as he travels round over the surface of the Earth, brings “noon” to all places on the successive meridians which he crosses: his journey being made in a westerly direction, places east of the Sun’s position have had their noon, whilst places to the west of the [26]Sun’s position have still to get it. Therefore, if we travel easterly, we arrive at those parts of the Earth where “time” is more advanced, the watch in our pocket has to be “put on,” or we may be said to “gain time.” If, on the other hand, we travel westerly, we arrive at places where it is still “morning,” the watch has to be “put back,” and it may be said that we “lose time.” But, if we travel easterly so as to cross the 180th meridian, there is a loss, there, of a day, which will neutralize the gain of a whole circumnavigation; and, if we travel westerly, and cross the same meridian, we experience the gain of a day, which will compensate for the loss during a complete circumnavigation in that direction. The fact of losing or gaining time in sailing round the world, then, instead of being evidence of the Earth’s “rotundity,” as it is imagined to be, is, in its practical exemplification, an everlasting proof that the Earth is not a globe.

Och som kronan på verket avslutas boken med klipp från positiva recensioner av en tidigare upplaga av boken.

Med tanke på att Martin Behaim redan 1495 tillverkade den äldsta bevarade jordglob vi känner till, förefaller det märkligt att "pannkaksteorin" har varit så svårutrotad.