Lördag med Gutenberg

  Stories Pictures Tell, Book 3, av Flora L. Carpenter, är en bok från 1918, avsedd att få barn intresserade av konst. Jag gillar idén, även om man talar med barn på ett litet annorlunda sätt i dag — det är i alla fall vad jag hoppas. Boken presenterar några välkända målningar (i svartvitt), och berättar lite om dess tillkomst, och om personerna på bilden.

"Penelope Boothby or the mob cap" 

av Sir Joshua Reynolds

Boken har en lärarhandledning, och förmodligen är avsikten att läraren ska berätta om bilden med hjälp av texten. Varje kapitel inleds med "Questions to arouse interest, så följer några frågor som förefaller vara riktade till rätt unga barn — som till den här målningen: Where do you think this little girl is sitting? Does she look as if she were sitting still or moving? Do you think she is happy, sad, full of fun, or mischievous? What has she on her head? How is her hair combed? How is she dressed? What has she on her hands? In what way is she different from the little girls we know? What can you see behind her? How many like this picture? why?

Den här lilla flickan var tre år när bilden målades, och hon levde bara i ytterligare tre år, det som först fångade mitt intresse var huvudbonaden. Den här sortens mössor kan man ju se på många målningar, men inte förrän nu visste jag att de kallas för "mob cap" (mobcap eller mob-cap). Wikipedia skriver bland annat:  "The origin of the term mobcap is a compound of mob 'dishabille, casually dressed' + cap. It may be modeled on Dutch mop(muts) 'woman's cap'.  During the French Revolution, the name "mob cap" caught on because the poorer women who were involved in the riots wore them, but they had been in style for middle class and even aristocracy since the century began."

 En annan målning som presenteras är "Woman Churning" av Jean François Millet 

Det är uppenbart att inte ens för hundra år sedan visste barn hur man kärnade smör, så här kommer en utförlig beskrivning av hur man gör. Så här inleds den rätt långa texten:

The story of the picture. When the artist, Jean François Millet, was a little boy he lived in the country where nearly all the people knew how to churn and make their own butter. No doubt he often watched his grandmother churn and helped her, too. He must have liked to see her pour the milk into the big pans, which she then set away in a cool place until all the cream had come to the top. Then she would skim the cream from the milk, put it into the big wooden churn, and begin to work the churning rod up and down, up and down, until her arms grew so tired that she was glad to rest them a while and let him churn.

Jag följde en gång med mina schweiziska vänner till förskolan där de arbetade, just den dagen hade de en diskussion kring Carl Larssons bild av en kvinna som står i köket på Sundborn och kärnar smör — det blev en livlig diskussion, och det var intressant att se hur mycket barnen la märke till av alla detaljerna i bilden.