onsdag 1 juli 2020

Besök av en fe

Det var en av dessa dagar då jag funderade på om jag skulle börja klättra på väggarna och yla — men vid närmare eftertanke insåg att det enda som skulle hända var att jag skulle bli ännu tröttare. Istället gick jag långsamt till garaget för att lasta två tunga lådor på skottkärran. Jäspalt, så tunga de var. 


Tired Out, 1904
 Nico Jungman

Just som jag sätter mig ned för att vila kör en bil upp på gårdsplan — det är inte ofta det händer nu för tiden, och jag känner inte igen bilen. Men jag känner igen Stina när hon kliver ur, och ut kommer också hennes tre barn, bärandes på påsar och lådor. Eftersom Stina hade sina vägar förbi när vädret var så fint hade hon tänk sig att vi skulle fika i trädgården, och hade laddat upp med allsköns fikabröd.
Stina hade tänkt på allt, filtar åt ungarna att sitta på och deras fika i en egen korg. Trädgården är vildare och lummigare än någonsin så de självständiga ungarna hittade en skyddad plats mellan bärbuskarna, där vi bara anade att de hade väldigt trevlig. Trevligt hade vi också, och när jag utnämnde Stina till min goda fe, kom vi att diskutera féer, älvor, häxor och slikt knytt och oknytt.

Fee Ringe und Toadstools, 1875 

Nog är det så att goda väsen oftast är kvinnor — till och med häxor kan vara goda, om än kärva. Vi googlade, naturligtvis, och insåg att det är en hel vetenskap att skilja på feér och älvor och veta vem som är ond eller god — och vem som är kvinna eller man, det tycks förresten finnas en hel del icke-binära väsen. Vi slog emellertid fast att de flesta goda väsen tycks vara av kvinnligt kön.
Mer vetenskapliga än så blev vi inte, det finns ju så mycket annat att tala om, men jag fick en del att tänka på, och precis när jag senare  var på väg att somna kom jag att tänka på Snoilskys elaka fe i "Den gamla fröken" — som ju visar sig vara god, bara man ids läsa alla verserna.

Bland bilder från fru Lenngren och Fryxell
Steg som en elak fée ”den gamla fröken.”
På hennes rullgardin jag såg var kväll,
Hur skuggor skymtade som mörka spöken.
Där speltes på klaver emellanåt
Så sällsamt sorgligt, att jag föll i gråt.
                                   ur "Den gamla fröken

Du hittar alla versen hos Litteraturbanken

4 kommentarer:

  1. glad att du fick hjälp!
    det är lite rörigt med feer, älvor och andra väsen när man försöker översätta. jag har aldrig tänkt på att goda feer alltid är kvinnor, men när jag började fundera på saken så förstår jag att du har rätt. intressant.
    snoilsky har jag inte läst, nu blev jag nyfiken, den var lite sorglig den där dikten.
    ta det lugnt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Debbie,
      Ja, den här fespaningen var bara ett lätt krafsande på ytan - det är lätt att gå vilse bland alla väsen.
      Att nosa lite på Snoilsky skadar inte, och det finns ju en hel del att nosa på.
      Margaretha

      Radera
  2. Älvor och alver och Tintomara och visst är det ett förtjusande förvirrande sällskap!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Ja, förvirrande sällskap är alltid förtjusande - även om de inte gör mig mindre förvirrad.
      Margaretha

      Radera