fredag 4 augusti 2017

Jätte tomte balbo kofta

och konsten att inte gå över ån efter vatten.
Eller ska de kanske dras ihop till jättebalbotomte kofta?

Jack the Giant-Killer, Newell Convers (N.C.) Wyeth - 1938
Tomte med katt, Jenny Nyström

Jag har flera gånger sökt på nätet efter uttrycket "jätte balbo tomte kofta", och dess ursprung — men inte hittat något. Det tycks ha varit något som i synnerhet unga människor, sade på 30-talet när man ville uttrycka något positivt. Jag har lärt det av min mor, som förmodligen aldrig använt uttrycket, utan lagt det på minnet därför att det låter så lustigt.
I går letade jag i referenshyllan efter något helt annat, när jag kom att plocka fram Herbert Friedländers bok "Varför säger man så" från 1957.  En bok jag bläddrat i förr, men inte lusläst, och nu faller mitt öga på Balbo. Och jag läser:
Busvass
"Mormor är busvass, som aldrig glömmer bort våra födelsedagar", fick en dam höra av sin tioåriga dotterson. Och mormor förstod, att det där skulle föreställa ett fint betyg, men varifrån kommer ordet? Säg det. Redan för hundra år sedan användes ordet vass eller styv i betydelsen skarp, klämmig. Men somliga känslomättade ord har en förmåga att försvagas och hota att dö ut, därför förstärkas de för att få en ny kraft. Det där bus- i ord som busbra, buskul och busvass, det är en modeförstavelse just nu, precis som jätte var en gång i ord som jättekul, jättehungrig — eller ännu tidigare, balbo — vem minns det? Balbo var på sin tid en populär italiensk flygare och politiker med elegant spetsigt skägg.

Inte ett så utförligt svar som jag var ute efter, men ett steg i rätt riktning. Och så en påminnelse om att leta i de egna hyllorna innan jag beger mig till biblioteket eller söker på nätet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar