Jätte tomte balbo kofta

och konsten att inte gå över ån efter vatten.
Eller ska de kanske dras ihop till jättebalbotomte kofta?

Jack the Giant-Killer, Newell Convers (N.C.) Wyeth - 1938

Italo Balbo

Tomte med katt, Jenny Nyström

Jag har flera gånger sökt på nätet efter uttrycket "jätte balbo tomte kofta", och dess ursprung — men inte hittat något. Det tycks ha varit något som i synnerhet unga människor, sade på 30-talet när man ville uttrycka något positivt. Jag har lärt det av min mor, som förmodligen aldrig använt uttrycket, utan lagt det på minnet därför att det låter så lustigt.

I går letade jag i referenshyllan efter något helt annat, när jag kom att plocka fram Herbert Friedländers bok "Varför säger man så" från 1957.  En bok jag bläddrat i förr, men inte lusläst, och nu faller mitt öga på Balbo. Och jag läser:

Busvass

"Mormor är busvass, som aldrig glömmer bort våra födelsedagar", fick en dam höra av sin tioåriga dotterson. Och mormor förstod, att det där skulle föreställa ett fint betyg, men varifrån kommer ordet? Säg det. Redan för hundra år sedan användes ordet vass eller styv i betydelsen skarp, klämmig. Men somliga känslomättade ord har en förmåga att försvagas och hota att dö ut, därför förstärkas de för att få en ny kraft. Det där bus- i ord som busbra, buskul och busvass, det är en modeförstavelse just nu, precis som jätte var en gång i ord som jättekul, jättehungrig — eller ännu tidigare, balbo — vem minns det? Balbo var på sin tid en populär italiensk flygare och politiker med elegant spetsigt skägg.

Inte ett så utförligt svar som jag var ute efter, men ett steg i rätt riktning. Och så en påminnelse om att leta i de egna hyllorna innan jag beger mig till biblioteket eller söker på nätet.

Det förlovade landet

Seeking the New Home

N. C. Wyeth, 1882-1945

.

En bekants bekants bekant ringde i dag. En kvinna mitt i livet, som har sparat i hop till sin drömresa — hon ska tillbringa närmare tre månader i U.S.A. — och nu ville hon ha en del goda råd. Hur goda mina råd är, vill jag låta vara osagt, men hon hade ett antal frågor som jag svarade på efter bästa förmåga. Och så slog det mig — igen — drömmen om det förlovade landet lever i allra högsta grad.
Att resa, se nya platser, få nya vänner och att lära sig saker, allt tycker jag är jätteroligt — och är väl något som många av oss drömmer om. Men som så ofta förr, förstod jag när jag talade med den här kvinnan, det är inte för att se och lära sig nya saker som hon gör den här resan. Snarare vill hon få sin syn på U.S.A. bekräftad — hon vill besöka ett Amerika som jag inte är så säker på att det finns. Lite grann i förbifarten nämnde hon att hon gärna skulle vilja flytta till Staterna.
Och här sitter jag och grunnar över vad som är så oerhört attraktivt med U.S.A. Jag har en känsla av att det är drömlandet nummer ett. Kanske har Australien och Nya Zeeland börjat komma ikapp Staterna när det gäller popularitet, men jag tror inte att det tagit ledningen — än.

Alla länder har både fördelar och nackdelar, "ett land som flödar av mjölk och honung" tror jag inte existerar. Flödar U.S.A. av något är det väl snarare socker och läskedryck.
Jag skulle kunna bo var som helst i världen — men det finns länder jag inte skulle välja frivilligt, och dit hör Staterna. Det är ett trevligt land att besöka, i synnerhet om man har de rätta vännerna, skapligt med pengar och en bra försäkring.

.
Hur många gånger har jag inte hört amerikaner — amerikaner som aldrig varit utanför sitt land, ibland inte ens utanför sin stat — säga "this is the best country in the world". Och jag undrar om vi möjligtvis tror på dem, varför skulle vi annars göra vårt bästa för att bli som de?
När jag var liten hade vi ofta besök av amerikanska lärare som hospiterade i svenska skolor. En av dessa lärare undrade varför vi bara tog till oss allt som de redan förkastat. Nu gällde det undervisning, men jag tror att det gäller mycket annat också.

'

Mer att läsa:

The American way of life no longer exists

The American way of life explained to the rest of the world

Det förlovade landet - annica tigers blog