Sigrid Rutfjäll

Sigrid Rutfjäll (9 augusti 1898 - 9 juni 1981, grattis!), till 

höger, tillsammans med Georg Granberg och en okänd kvinna.

De senaste åren har jag ofta funderat över besöken vi gjorde varje jul i Mittådalens lappläger (ja det hette så på den tiden). En kväll under helgen ordnades en bussresa dit, där delades julklappar ut, bjöds på underhållning — mest i form av sångframträdanden — och så en kort betraktelse av Georg Granberg som var kyrkoherde i Funäsdalen.

Med allt prat om minoritetsfolk visavi okunniga svenskar, har jag undrat hur det hela uppfattades av samerna.

Det hände också att vår familj på egen hand for för att hälsa på Sigrid Rutfjäll, som var lärare i nomadskolan. Hon och min mor hade funnit varandra, jag antar att de talade mycket metodik och pedagogik, jag var för ung för att deltaga i samtalen.

Nu har jag äntligen kommit mig för med att beställa en bok på biblioteket, som handlar om Sigrid Rutfjäll:"ABC bland fjällen — Nomadlärarinnan Sigrid Rutfjäll berättar" upptecknad och kommenterad av Bo Lundmark.

Här får jag en helt annan bild av nomadskolan, än vad jag hört på radio på sistone. Sigrid berättar med värme om sin skoltid mellan 1908 och 1913. Eftersom det här var före inrättandet av nomadskolor, så gick samebarnen, tillsammans med "fattigmansbarn" i en skola som startats av pastor Michael Sandell. Så här berättar Sigrid om skolan:

"Den blev till stor nytta och välsignelse för alla de samebarn, som här fick sin undervisning och god god omvårdnad i internatets hägn. Somrarna tillbringade vi i våra hem för att vid höstterminens början åter infinna oss vid Fridsberg. Efter avslutat skolgång konfirmerades vi av pastor Sandell."

Sedan följde flera år när Sigrid arbetade som renvaktare och lillpiga i olika familjer. Att vara renvaktare måste ha varit ett tufft jobb för en så ung flicka, eftersom det bland annat innebar att vakta renhjorden på nätterna och skydda den från vargangrepp, och se till att hjorden inte gav sig av på egen hand. 

1917 påbörjade hon sin utbildning till lärare, och som lärare kom hon att arbeta resten av sitt yrkesverksamma liv. Det låter som hon trivdes med sitt arbete, och såvitt jag vet var hon en uppskattad lärare — vilket inte hindrar att hon hade velat läsa vidare.

Kanske var Sigrids familj ovanliga, för samtidigt som de var måna om att den samiska traditionen skulle leva vidare, så ville de ge det kristna arvet vidare till sina barn. Det låter enkelt och odramatiskt när jag läser om det. 

Det är intressant läsning och jag lär mig mycket om hur samelivet gestaltade sig för en ung flicka i början av 1900-talet.