Syskon?

Varje vår och varje höst tjatar jag om mina rödlönnar — de som jag smugglade in i landet i mitt handbagage — det är lika bra att ni vänjer er, för jag kommer att fortsätta med det.

Jag är full av förundran över hur dessa, nu stora, träd har fått plats i min väska — jag kommer att fascinerat tala om hur vackert de blommar med sina röda blommor, en vecka innan de svenska skogslönnarna visar sina mer diskreta gröngula blommor. På hösten kommer jag även i fortsättningen att ta' hundratals med bilder när de börjar rodna. Förhoppningsvis kommer det höstar med en bättre kamera, den ursäkten jag nu nyttjar, vägrar blankt att zooma in något, så trädtopparna här ovan mot den oktobergrå himlen, har inte mycket likhet med verkligheten.

Och varje höst kommer jag att berätta att den längst till vänster är den som först börjar rodna, för att se'n bli uppseendeväckande brandgul, medan trädet i mitten nöjer sig med att bli gult — och det till höger fortfarande är mörkgrönt, med några få stråk av mörkrött. Om träden är syskon (om det överhuvudtaget existerar syskonträd) vet jag inte, men de små plantorna växte alla på en yta som inte var större än ett par kvadratmeter.

Hemma!

Mina illegala rödlönnar börjar skifta färg. varje år är jag lika fascinerad av hur individuella träden är — det är alltid samma träd, till och med samma gren, som blir röd först. Eller gulnar när vi talar om björkarna.

Kom hem i förrgår och ramlade i säng så snart vi släpat in alla prylar vi fått oss lite till livs. Resan blev längre än tänkt eftersom vi först tog en tur till "stenarne". Man ska aldrig återvända till smultronställen — det var intressant att se hur mycket man kan förändra (och inte till det bättre) om än en aning sorgligt.
Se'n lyckades jag köra fel i virrvarret av vägbyggen — efter en halvtimme var jag tillbaka på samma ställe! Det här är vägar som jag kört (åkt) i hela mitt liv annars hade jag säkert villat bort mig ännu mer.

Märkligt med vägar som man åkt så mycket, jag har minnen från snart sagt varje kurva. Minnen som faller platt till marken om man ska försöka dela med sig av dem; det var här vi körde fel eller minns du den otäcka trafikolyckan här?

Flera av er har påpekat att de varit problem att lämna meddelanden på bloggen — det tyx inte vara helt ovanligt. Själv lämnade jag ett meddelande på en blog som aldrig kom fram, men den hamnade på min egen blog efter några da'r. Och i dag har jag haft problem med att bifoga bilder.
Hur som helst, jag ger mig och kommer att fortsätta att väva på den här mycket glesa bastmattan. Men först ska jag försöka att hitta några gamla hjulspår att rulla vidare i.