Sommarnöje

0
Icke jäkta, icke grubbla,
endast spegla med barnstor blick
himlens blåa skimmerbubbla
och varje glimmande ögonblick.
0000000000000000 Erik Lindorm

Trädgårdsrapport

0
Jag hade tänkt gå upp extra tidigt i morse – men glömde att tala om det för väckarklockan. Strax efter nio vaknade jag med ett ryck, därför att älsklingen satt under mitt fönster och krävde att bli serverad frukost.
Det första jag ser när jag öppnar dörren är att en vallmo slagit ut – det förvånade mig eftersom jag kvällen innan hade inspekterat alla knopparna, och inte sett den minsta lilla spricka.

0
Det gäller att se upp när man hämtar post och tidning eftersom ödlorna har fattat tycke för vår brevlåda. En gång följde en med tidningen in, men för det mesta brukar de hoppa av på vägen upp för backen. Jag har inte förstått hur de kommer ner i lådan – och väl där händer det att de inte klarar av att ta' sig därifrån utan jag hittar intorkade ödlelik.

0

Här är en annan vän som slutade livet på en tovsippa i dag. Om flugan hade mördat eller bara tog hand om kadavret vet jag inte.

0

Doftpionen brukar vara i full blom så här års, men i år verkar det som vi missar den. Får trösta mig med att hus-sittarna har något vackert att titta och sniffa på.

0

Mitt alpgullregn blommar så vackert men är inte alls lika maffigt som Miras – mina blommor sitter mycket glesare än hennes. Har inte lyckats få någon bra bild eftersom det bara behöver fläkta lite för att blommorna ska vaggas av vinden.

Sommar!

0
Nu smyckar sommaren vårt land.
Grön står var skog, mild blir var strand
som spolar opp en snäcka.
Och dagen är så djup och blå,
och lätta ljusa nätter stå
med stilla sken och undra på
det vemod som de väcka.
0000000000000 Gabriel Jönsson

Kort kvällspromenad

Da'n är nästan slut och inte förrän nu har jag tagit mig tid att gå en sväng kring huset.
Tror nog att jag har det mesta under kontroll, fast det inte riktigt känns så.
Färskvaror och fryst kan man ju inte packa förrän i sista minuten - och helst ska allt ligga överst. Så nu gör jag kväll eftersom det inte är mycket mer jag kan göra idag.
Om jag ska packa ner tumvantar och långkalsingar eller solklänning och baddräkt får jag ta' ställning till sista kvällen.
0

Ordlös (nästan) söndag

0
Visst är det raffinerat av den bruna blåvingen (jag tror att det är en sådan) att välja en tallrik som matchar fläckarna på vingarna.

Lördag med Gutenberg

Bilden till höger är från Mary Maples Dodges bok "Donald and Dorothy" från 1883, med illustrationer av en icke namngiven illustratör - som vanligt. Silverskridskorna är så vitt jag vet den enda av Mary Maples Dodges böcker som är översatt till svenska.

Stal mig till ett kort möte med Gutenberg i morse, innan jag återvände till vardagssysslorna

Jag har inte hunnit gå igenom mina fynd – det får vänta till nästa vecka då jag inte tänker göra någon som helst nytta.

Hans Holbein the Younger.

Coloured Chalks. Basel Museum

0
Då tänker jag återvända till en bok om Holbein. Boken som kort och gott heter Holbein är skriven 1904 av Beatrice Fortescue. Boken är från 1904 och alla 46 illustrationerna är svart-vita. Kanske kan jag hitta, åtminstone en del av dem på nätet.

UNNAMED PORTRAIT-STUDY: NOT CATALOGUED AS HOLBEIN'S

Silver-point and Indian-ink. Louvre Collection

Believed by the writer to be Holbein's drawing of his wife before her

first marriage, and the model for the Solothurn Madonna

0

Böcker med illustrationer av Randolph Caldecott, kan jag inte gå förbi.

0

"What the Blackbird said, A story in four chirps" har bara några få illustrationer – om historien av Hannah Jane Locker-Lampson är läsvärd återstår att se.

Ljuvliga sommar

0
För den som ännu inte bundit sin midsommarkrans – visan kan ni lyssna på hos Mira.
0
0
Regnet kom inte förrän på kvällen. Jag tror att alla som ville vara små grodor och se på Värmlänningarna hade uppehållsväder.
0

Sommarmat

0
På sommaren vill jag vara ute – inte dona i ett kök. Maten ska vara god, nyttig och vara enkel att tillreda. De som känner mitt vinterjag undrar säkert hur det är möjligt att ha ännu enklare matvanor på sommaren än på vintern. Det går. Det går för oss – men det finns säker de som inte tycker att våra matvanor är tillräckliga.
Kall avocadosoppa är en återkommande sommarrätt i huset.

AVOCADOSOPPA

2 mogna avocado
1 liten lök
saft av en liten citron
2½ dl grönsaksbuljong
1½ dl matlagningsgrädde

Gröp ur fruktköttet och kör i mixer tillsammans med löken och en del av citronsaften.
Tillsätt buljongen och grädden och mixa till önskvärd konsistens.
Jag tillsätter inga kryddor men smaka av och avgör om du vill salta och peppra och eventuellt ha mer citronsaft i.
Kyl.

Till efterrätt i går blev det en kardemummacheescake. Har försökt att komma på ett bättre namn än cheescake, men har kört fast. Ostkaka är ju upptaget och mjukostkaka låter som de gamla talgiga mjukostarna. Någon som har ett bättre förslag?

KARDEMUMMACHEESECAKE

strössel:
3/4 dl mjöl
3/4 dl havregryn
3/4 dl hackad mandel - rostad blir godast
½ dl muscovadosocker
1½ tsk nymald kardemumma
50 g smör

botten:
2½ dl smulade grahamskex - eller kaksmulor
2 msk smält smör

fyllning:
4 hg mjukost (philadephiaost, eller liknande)
3/4 dl råsocker
1 tsk nymald kardemumma
2 ägg

Blanda kex- eller kaksmulorna med det smälta smöret och tryck ut i en form som är cirka 23 x 23 cm.
Vispa ihop ingredienserna till fyllningen och häll i formen.
Strö över strösslet.
Grädda i ca. 45 minuter i 175°C.
Kyl och skär i lagom stora bitar.

Jag bakar som de flesta vet bara småkakor om jag ska ha gäster – glömmer jag se'n att pracka kakorna på gästerna när de går, så hamnar de i frysen för all framtid om jag inte kommer ihåg att använda dem till pajbottnar.
Den minnesgode kommer kanske ihåg att jag i höstas anlitades av lokalradion som pumpaexpert (sic!). Jag tillbringade en vecka med att experimentera med pumpor – pumpa i kaffebröd, pumpa i matbröd, pumpa i efterrätt och pumpa i varmrätt. Jag hade mat för flera veckor efteråt, för att inte tala om kaffebröd. Men i dag kom en del av småkakorna med pumpa till användning i pajbotten. Säkert mindre socker i mina kakor än i köpta digestive.

Examen

Det hette fortfarande examen när jag gick i skolan, även om det inte var frågan om examination så fick vi svara på en del frågor.
Eftersom mor som lärare, inte kunde gå ifrån sin klass, så hade far tagit ledigt för att vara med på min första examen. Klänningen av nylon (hua!) hade puffärmar och var en klassisk prinsessmodell med rynkad kjol på ett slätt liv. Den var smalrandig, vit och röd, så smala ränder att den på håll verkade mer skär (hua igen!) än rödrandig.
Först lättade vår lärare upp stämningen med lite småprat, hon vände sig till mig och frågade vad jag haft för tankar på morgonen, så här på min första examensdag. Vår lärare, modell äldre, hade kanske väntat sig ett mindre uppriktigt svar – "jag var för trött för att tänka" sa' jag.
Se'n fick vi alla några frågor var – nu minns jag inte frågan verbatim, men det var en krystad fråga som gick ut på att om jag hade fyra tjugofemöringar i en påse och 100 ettöringar i en annan påse och ett litet barn skulle få välja påse, vilken påse skulle barnet ta'. Som förväntat svarade jag att barnet nog skulle vilja ha ettöringarna – och på följdfrågan varför, svarade jag lika "korrekt" att ett litet barn trodde att många slantar var mer än bara fyra mynt. Naturligtvis framkallade svaret skratt bland föräldrarna – klassens yngsta (ännu inte fyllda sju år) och minsta (125 cm) elev såg väl själv ut som ett litet barn.

Efter frågorna följde underhållningen – jag läste en vers som jag nu bara minns början på:

Klöverblomma heter jag
blommar flitigt varje dag

Se'n följde något om att jag var binas bästa vän. Om någon har hela versen skulle jag bli jätteglad. Vi har tonvis med gamla läseböcker, men jag har inte hittat den någonstans.

Fler klipptankar – om än inte klipska

0
När jag återvände till klippningen efter sista pausen såg den klippta delen av sluttningen nästan oan-ständigt naken ut, i kvällsbelysningen. Och jag mindes pudeln jag hade som barn – 2 cm för hög för att vara dvärgpudel, men 2 cm för låg för att vara mellanpudel. Herr Philip kom hem och klippte vår flåsande lilla jycke på diskbänken i köket. Jag vet ingenting om herr Philip, som barn undrar man inte över människors öden, jag vet att han kom från Österrike och jag kan tänka mig att han var flykting.
Så varför började jag fundera över herr Philip? Jo, när jag såg den stackars shinglade gräsmattan kom jag att tänka på den nyklippta hunden som alltid såg lätt förvånad ut när all pälsen försvunnit. En gång gick när han nyligen hade blivit lejonklippt gick ett par gossar bakom oss, varvid den ene sa': "stackars jäkel, han har ju tappat brallerna".

Två goda skäl att inte använd åkklipparen

0
1. Den startar inte.
2. De stora ytorna, där den skulle vara bra, är för branta.

Nummer ett borde jag ha åtgärdat för länge se'n. Det vill säga, inte jag men jag borde ringa gossen som kan åtgärda det.
Nummer två är det inte så mycket att göra åt.

Gäller att passa på att klippa gräset medan det är någorlunda torrt, så fast det finns annat att göra och trots att jag inte är i form så ta'r jag itu med nedre planen. Medan jag går där så slår det mig hur samma tankar kommer för mig varje gång jag går efter gräsklipparen. Visst är det är spännande hur den mänskliga hjärnan fungerar – att den fungerar – och många gånger inte alls fungerar – jag har så ofta funderat över vilka banor tankarna ta'r, och varför.
För några år se'n kunde jag inte sätta mig i en av vävstolarna utan att en passage i en Agatha Christie bok kom för mig. Nu har jag glömt vilken bok och vilket stycke – och jag kunde aldrig komma på kopplingen mellan väv och bok. Efter ett tag blev jag naturligtvis medveten om fenomenet och det var inte längre en spontan reaktion.
Minnen som dyker upp utan synbar anledning fascinerar mig – varför kan man mitt i brödbaket komma att tänka på något en lärare sa' i små-klasserna, eller varför kommer man att tänka på någon man inte tänkt på sedan man sågs senast för en halv evighet se'n?

Och varför kan jag inte komma ihåg en så'n enkel sak som att jag ännu inte fått igång min skanner? I går ägnade jag en stund åt att rita en illustration till ett inlägg – bara för att upptäcka att jag inte kunde skanna den!

Bilden är från förra sommaren – jag blev tvungen att be mor ta' en bild av mig i den situationen efter så många av mina vänner och bekanta envisades med att placera mig i det ljuva facket.

Kallprat

0
Det är väl bara att hoppas att det ska hetta till snart – den enda som inte förefaller att bry sig om vädret är min älskling. Han har något på gång, men vi får inte veta vad. Han kommer hem och sover ett par timmar se'n försvinner han och är borta ett halvt dygn – det märkliga är att han inte är våt när han kommer hem.
0
Han kommer åtminstone hem och rapporterar med jämna mellanrum – några av våra växter tycks har försvunnit för gott. Förmodligen har de känt sig försummade. En enda trolliusplanta finns kvar – och av euophorbian finns inga spår. Vet inte vad den sistnämnda heter på svenska eller har för latinskt efternamn, möjligtvis cyparissias. Vad den än heter så saknar jag den och den ljuvliga honungsdoften.

0

Och det verkar inte som om mina bluebells trivs här. För några år se'n skickade min irländska väninna en påse knölar, som hon grävt upp i sin trädgård. De första åren blommade de så vackert i början av juni, men i år finns det inte en enda blomma bara några blad.

0

Varje år tror vi att vår rhododendronbuske har tröttnat på livet – men den är bara blyg och blommar diskret långt inne i bladverket.
+

0

När jag läste om degige Herman kom jag att tänka på att det finns något som heter Amish Friendship Bread – det är samma idé, men på amerikanskt vis med ofattbara sockermängder. Det blir tusentals träffar om man söker på alla tre orden.
0

Brödbaket

Anders Zorn

Ordlös söndag

Organiserad – jag?

00

Om det räckte med att skriva listor, skulle jag kunna betrakta mig som superorganiserad. Nu kommer ut-maningen – att göra det som står på listorna!
Jag trodde länge att mina listor i gamla datorn var förlorade – listor med vad vi har för mat kvar i stugan och anteckningar om vad som fattas. Men så som ett under hittade jag den filen i går. Lycka!
Eftersom inga affärer finns på ön måste varenda pinal fraktas ut – och eftersom bilen är liten och vägen upp från båten till stugan är brant så är packningen så bantad som det bara går. Eventuella gäster får ha förning med sig.
Så allt under det att jag lagar mat, packar, tvättar, stryker och planlöst fnattar runt så är tanken den att jag ska göra iordning huset så att hus-sittarna kan komma in i huset och att det finns några röjda stigar som de kan vandra på, mellan kök, sovrum och badrum.

Ända tills i morse trodde jag att jag hade lagt ut gårdagens bilder – men eftersom jag inte hittar det inlägget så hann jag förmodligen aldrig med det. Kanske senare i dag.

Den sjuka vården

Allvarligt sjuka är en dålig affär för vården står det på DN:s första sida i dag.
Artikeln handlar om Vårdval Stockholm men passar in även på mitt landsting. Vi har också fritt vårdval, vilket jag varit fräck nog att utnyttja. Då, för några år se'n, när jag anmälde mig till en annan vårdcentral hörde jag att chefen där var glad åt att de fick nya patienter utifrån. Det var då det – innan han visste att jag är dyr i drift . Nu får min läkare sig en utskällning med jämna mellanrum därför att jag kostar för mycket.
0
Fast det i slutändan är landstinget som får stå för fiolerna slår de olika vårdcentralerna ifrån sig för att slippa kostnaderna. Jag får inte längre hämta ut hjälpmedel på min närmaste vårcentral, utan måste jaga den personen som i en annan del av länet nu sköter förskrivningarna. Det innebär att jag måste ha framförhållning med god, mycket god marginal – något som man inte alltid har energi till.
0
Jag kan tacka min lyckliga stjärna för att det finns sköterskor och läkare med sunt förnuft som gör så gott de kan för att jag inte ska drabbas alltför hårt. Min sköterska, som inte längre är min sköterska, ringer med jämna mellanrum och hör så att jag har vad jag behöver, och jag har en läkare som alltid är beredd att låna mig sitt öra.
0
Jag är lyckligt lottat och jag kan tala för mig – inte alla har det så bra. Jag vet inte hur många gånger jag tröstat ledsna patienter i taxin på väg hem från sjukhuset, patienter som inte fått den information de har rätt till – eller inte ens förstått vad läkaren sagt. Här på landsbygden där vi många gånger reser miltals måste det väl betraktas som ett enormt resursslöseri att betala dyra sjukresor för en patient som se'n får träffa läkaren i fem minuter – och inte ens får ut något av mötet.

Pollyanna?

0
Det regnar, himlen är grå och träden gråter kring mitt hus,
0000000000000000000000000 Artur Lundkvist

Det är skönt att tända en brasa, brygga te och sätta sig i den blå fåtöljen med ett boktorn bredvid sig. Den uppslagna boken i knäet skyms helt av min spinnande älskling.

Ute luktar det så gott och ljuset är bra för fotografering – och jag behöver jag inte tänka på var jag står, jag väljer den bästa vinkeln och skuggar ändå inte växten.

Med risk för att bli lynchad får jag tillstå att jag föredrar det här vädret framför extrem värme som jag har svårt för.
Dessutom håller sig växterna längre när det inte är alltför varmt – vi får njuta längre av syrénerna än om det vore hett.

Låter jag värre än Pollyanna? Nu har jag förstås aldrig riktigt förstått vad det är för fel på Pollyannamentaliteten – så länge man inte kräver att alla i ens omgivning ska leka vara-glad-leken.
Eleanor Porter kunde sin sak – hon var ingen litterär författare, men visste precis vilka ingredienser som krävdes för att få till en populär berättelse. Jag läste böckerna ett antal gånger som barn, men var aldrig förtjust i de uppföljare som andra författare skrev.
Det finns flera av Eleanor Porters böcker på Gutenberg – några är förfärligt sentimentala medan några av böckerna som inte är avsedda för barn är roligare.