smultronlunch

 

Smultron och mjölk, måhända en nysatt välstannad filbunk

Ih – med grädde som skinn! – Det vattnas redan i munnen! –

Väntar till kvälln det svettiga, hungrande, törstande slåfolk

Så diktar Strindberg i ”Sterbhusnotarien”,

Ja visst är det gott, fast jag äter mina smultron till lunchyoghurten.

Blåbären blir större, blåare och sötare för dag, så jag låter dem stå kvar ett dygn till eftersom jag fick ihop snudd på 150 g smultron på min morgonpromenad.

Länge leve uppfinningar som varken kräver elektricitet eller batterier. Här i obygden, kan vi inte bara kvista över till en affär för att införskaffa hjälpmedel, så den här enkla lilla vågen har, utan att knota, gjort sin plikt, i flera decennier.

Fast naturligtvis hade bären varit lika goda ovägda…