Struls

Hagdahls kokerska

Har du ätit struls?

Det har inte jag heller, men när jag läste om ordet strula, upptäckte jag att det finns en maträtt som heter struls. Jag är inte övertygad om att jag kommer att prova denna klimp — för klimp är det — och skulle jag mot förmodan gripas av klimpabstinens, är jag inte säker på att jag skulle koka denna klimp i tre timmar.

Eftersom Kajsa Wargs recept (från 1755) är skrivet i fraktura, har jag skrivit om det, och hoppas att det blivit korrekt eftersom det är lite knepigt att se vad som står närmast bokryggen — förutom att stavningskontrollen har en bestämd uppfattning om hur det ska vara.

Struls. 

Hwispa tilhopa et qwarter watten och 2 ägg, samt så mycket godt hwetemiöl, at degen blifwer det lösaste han kan handteras, sedan utkaflas degen helt tunt på et bord, men göres lång och ej bredare än 2 händer, då öfwerstrykes hon rätt wäl med smält smör, Derpå rifwes litet muskott och sedan öfwerstös hon med groft stötte hwetekärnor; Derefter omwikes degen litet på båda sidor, och sammanrullas efter längden i en klimp hwilken lägges uti en serviette som omswepes och sedan tilhopa, festes med en knapnål; lägg det uti en kokande watten-gryta med litet salt i wattnet, och låt koka i tre timmar med låck. Men när han skal anrättas, då tag honom utur servietten och skär honom uti skivor; men fatet ställes litet på ett eldfat; slå sedan smält smör öfwer, eller sådan sauce som wid slutet på Märg-Budding.