SOMMERKVETTER
Nu sjonger foggla på gröna grenar
å bia dia på rosaspenar
å blå ä lofta å sola het
å en ä gla för dä att en vet,
att dä ä sommer
å dä ä blommer
uti hvarendaste lita vret.
Nu ska vi knoga å binna kransa
te messffiersstånga , där vi ska dansa
å tala kärlekens lena ol
tess gläjjen luser som ena sol ,
för dä ä sommer
å dä ä blommer
å flecker finns i hvarenda kjol .
Å minns du, Maja, i fjol på backen,
hvad du mej loffte allt bakom stacken,
du lofte då te å blifva min
å bjö på brölloppastass mej in.
Då va dä sommer
å dä va blommer
å öppen stog ho, kärlekens
grinn.
Nu ä dä sommer igen mä blommer
ty den förgår sej å återkommer,
men vänta längre jag ej förmår
om inte dej jag till maka får.
Nu ä dä sommer
hvem vet om blommer
för oss oppspirar te nästa år!
ur ”Ord och visor” (1912)
Ja, visst är det sommar — en typisk svensk sommar, i dag med hela 13 grader och en gnutta sol mellan regnskurarna.
Att läsa ute kräver vantar, vilket komplicerar bladvändandet.
Jag har aldrig hört talas om Engdahl, men gillar dikten, fast jag fick läsa långsamt för att förstå den. Undrar vad det är för dialekt?
SvaraRaderaHär är också kallt det har åskat och haglat och Nils har tagit in mer ved.
kram