Ett sliskigt & pladdrigt inägg

Mellan frukter och blommor stå nötförsäljarena  med sina korgar. Amerika är nötternas forlofvade land. Här finnas kokos- och valnötter, ärt-, smör-, hassel- och hickorynötter. Synnerligen omtyckta äro ärtnötterna och gatpojkarna här ha lika stor  skicklighet i att under tuggandet spotta ut skalen, som  ryssarna ha att befria sig från skalen af solrosfröna.  Öfver allt på New-Yorks gator hör man knastrandet  från de små kolugnarna, i hvilka ärtnöttena rostas. En lika omtyckt läckerhet är „popcorn“, rostad majs.

 I Vestern ser man ofta öfver ingångar till parker och  allmänna promenader följande varning: — Inga påsar  få medtagas. Äten era ärtnötter och ert popcorn  utanför! — Främlingen underkastar sig tåligt nötskalen som beteckna amerikanarens väg. Deremot har han  svårt att fördraga tobakstuggandet, som är allmänt  bland männen, och idislandet af gummikarameller hos  fruntimmer och barn. Lyckligtvis för honom hafva  på senare tid nykterhetsföreningarna begynt en energisk kamp mot den förra, och skolorna ett lika ifrigt  härnadståg mot den senare ovanan. 

                 ur "Ett halfår i Nya Verlden"  av Alexandra Gripenberg

Ärtnötter och gummikarameller! Jag kunde inte motstå det här citatet från Alexandra Gripenbergs bok "Ett halfår i Nya Verlden" från 1889, trots att jag inte avsåg att skriva varken om jordnötter eller tuggummi.

I synnerhet inte om tuggummi, däremot finns jordnötssmör med i periferin. Hur länge man kunnat köpa jordnötssmör i Sverige är jag osäker på, i min barndom gjorde vi vårt eget jordnötssmör, och så sent som på 80-talet fanns det bara en eller två sorter att köpa— i alla fall där jag bodde. Så när en väninna sorgsets sa att hon saknade sin dagliga smörgås med jordnötssmör och sylt, så började jag göra både jordnötssmör och sylt åt henne. 

Det här kom jag att tänka på när jag i min matkällare hittade två burkar med mörkrött innehåll — först kunde jag inte förstå vad det var, men så gick det upp för mig att det måste vara sylt från den tiden jag försåg Kath med jordnötssmör och sylt. Jag såg inget mögel, så jag öppnade (med visst besvär) en av burkarna och insåg att det här var drygt 30 år gammal sylt, som smakade och såg ut som när den var nykokt. Jag är nästan säker på att jag använde Hirams recept på "Hirams svartavinbärssylt", ibland kallad marmelad. Det innehåller mer socker än bär, så det är inte underligt att den hållit sig så länge, och uppskattar man inte att bli bedövad av en sockerchock, så gör man klokast i att inte äta av den.

pbj

Tom Brown

 Så det gjorde jag inte, men började fundera över varför Märit Huldt valde ett mansnamn som pseudonym — det har jag undrat över förr, men det var före internets tid, så jag brydde mig aldrig om att forska i saken. Nu vet jag, När hon började att arbeta som matskribent på Svenska Dagblade var det bara de manliga, väletablerade skribenterna som fick skriva under eget namn — kvinnor som skrev om hus och hem, skulle ha en signatur. Märit grunnade på vad hon skulle välja, när hon kom att titta på sina hundar, och hon beslöt sig för att ett namn som var gott nog åt hennes ena kungspudel, var gott nog åt henne — Hiram fick det bli. (Kung Hiram I, som omnämns i  Andra Samuelsboken 5:11). Och här fick jag en bonuskunskap, hennes pudlar blev klippta av en man som hon kallade Monsieur Philipp — i vår familj kallade vi honom herr Philipp, han klippte nämligen också vår pudel. En man som jag funderat över under årens lopp, ja även nämt honom i ett inlägg. Jag vet bara att han var österrikare, och att han tyckte om att laga mat, tror att vi har ett recept på Gugelhupf från honom. 

Tidigare har jag skrivit en hel del om jordnötssmör och alla dess nyttigheter — så jag tänker inte upprepa mig, och inte heller tänker jag fortsätta att skriva om alla associationer som det här inlägget genererat.

Däremot repriserar jag ett recept på pålägg för de som liksom jag inte vill ha det för sött:

2 msk jordnötssmör
½ tsk curry
½ tsk ingefära
vitlök efter smak