Jag tror att amerikanerna långleds

"MY, but it's nice an' cold this mornin'! The thermometer's done fell up to zero!"

Mrs. Wiggs made the statement as cheerfully as if her elbows were not sticking out through the boy's coat that she wore, or her teeth chattering in her head like a pair of castanets. But, then, Mrs. Wiggs was a philosopher, and the sum and substance of her philosophy lay in keeping the dust off her rose-colored spectacles. When Mr. Wiggs traveled to eternity by the alcohol route, she buried his faults with him, and for want of better virtues to extol she always laid stress on the fine hand he wrote. It was the same way when their little country home burned and she had to come to the city to seek work; her one comment was: "Thank God, it was the pig instid of the baby that was burned!"

So this bleak morning in December she pinned the bed-clothes around the children and made them sit up close to the stove, while she pasted brown paper over the broken window-pane and made sprightly comments on the change in the weather.

                                                         ur Mrs. Wiggs of the Cabbage Patch
                                                                                av Alice Caldwell Hegan

 Ennui, 1917-18 

Walter Richard Sickert 

varför skulle jag annars ha flera hundra amerikanska besökare, mer än vanligt på bloggen, varje dag?

Ja, också i inboxen — men det är mer begripligt att vänner just nu vill kolla läget. De här trevliga kontakterna betyder inte enbart att jag har fullt upp med att besvara både mejl, och en del "riktiga" brev — jag får också en god inblick i hur mina vänner tacklar sin ofrivilliga karantän. Lite förvånad är jag över att mina vänners bild av livet inte stämmer med den bild okända människor målar upp på nätet och i diverse radioprogram. Ingen av mina vänner tycks vara i behov av att "ta katten i rumpan och köra", visst blir de otåliga ibland, men alla tycks vara fullt kapabla att roa sig själva. 

Alla kan ju inte vara lika optimistiska som mrs Wiggs — tycker du att hon har en irriterande och odrägligt ljus syn på livet, så är boken förmodligen inget för dig, men uppskattar man hennes aningen lättsinniga inställning till livet så kan jag rekommendera "Mrs. Wiggs of the Cabbage Patch", av Alice Caldwell Hegan.

För den som hellre grottar ner sig i allt elände och läser om all världens farsoter kanske "A Collection of Seven and Fifty approved Receipts Good against the Plague" från 1665, ett bättre val. Vem behöver inte ett tillförlitligt medel mot diverse farsoter, i tider som dessa

An approved Remedy against the Pestilence be it never so vehement.  

Take an Ounion and cut him overthwart, then make a little hole in each peece, the which you shall fill with fine Triacle, then set the pieces together again as they were before, then wrap them in a white linnen cloth. Putting it so to Roast in the Embers and Ashes, then when it is Roasted enough press out all the juice of it: and give the patient a spoonful thereof to drink, and so by Gods help he shall feel ease and most undoubtedly be healed.

 Det finns många fler, men de fordrar oändligt många fler ingredienser — och inte sådana som de flesta av oss har i våra gömmor.

Eller varför inte läsa en novell, Robert Hichens "The Spinster", hör kanske inte till hans mest minnesvärda berättelser, men lagom för den som vill ha en stunds förströelse.