Valborgstroll

Jag hade verkligen inte tänkt ägna Valborgsmässoafton ett inlägg — en snabbtur på nätet visar att sådana finns det redan ett i överflöd. För att inte tala om oräkneliga bilder av tårtor, men där går gränsen valborgstårtor överlåter jag åt mina läsare att avnjuta, utan kamera, i hemmets sköte.
Men så kom jag att tänka på Tenggrens Valborgstroll, och kunde inte låta bli att lägga ut den.

Valborgstroll

Gustaf Tenggren

Vårbild

Hög rullar älven mellan våta slätter,

Björkarnas sav ur borrad näver sprutar.

Bergtraktens uv sin kärlekslängtan tutar

lidelsefullt och hemskt i svala nätter.

Huj, över heden far den glada sunnan!

Snart i festlig afton skall han bära

lustigt kring nejden till skön Valborgs ära

doftande tjär-rök från den tända tunnan.

Tiggarn går lätt och svänger vandringspåken.

Skoflickaren flyttar verksta'n ut i solen,

beckar med lust, som spelman hartsar stråken,

griper den näverbottnade fiolen.

Borta på vägen hörs en kärra skramla — 

rusthållarsonen vänder hem från kvarnen;

redan vid grinden gapa alla barnen,

och invid fönstren kvinnorna sig samla.

Flickan som kommer i den branta dälden

upp från strömmen med vattenfora

följer med ögonen längtande och stora.

bredaxlad yngling, vit av damm från mälden.

Men där i fjärran ovan herrgårdsröstet

bergåsen ligger som en dunkel dimma,

ser han i soln en stugas rutor glimma,

drömmer om Emma med det höga bröstet.

                                         E. A. Karfeldt