Hötad potatis

Mor där på taflan vid disken,

Stryk ut två öre för fisken;

         Dito, det öret 

         För gamla smöret;

         Noch för den ålen

         I gröna skålen;

Noch för den där Potates, som jag i mig drar,

Hvad den var rar

Och trind

och platt.

          ur Fredmans Epistel N:o 79

Stilleben mit Kartoffeln in gelber Schüssel, 1888

Vincent van Gogh

Kokböcker kan man läsa på många sätt, man kan låta sig inspireras (och slipper då besväret med att följa ett recept), titta på bilderna, eller låta sig berusas av språket. Till det senare är gamla böcker bäst, vackra bilder dräller det av i nyare böcker med ovanliga ingredienser och komplicerade recept, och för inspiration duger nästan vilken kokbok som helst.

På försättsbladet i min präktiga och pålitliga finska kokbok har mor skrivit "Vaasa den 15 juli 1965". Där står också priset, 13:30 mark. 

Jag kan inte påstå att de svartvita fotona, som illustrerar rätterna, är vackra — men de försätter mig i en nostalgisk sinnesstämning när minnen från barndomen ramlar över mig. Och rätt som jag bläddrar lite planlöst, och minns, så dyker det upp ett spännande ord: hötad. 

Hötad potatis

Potatisen sjöljes väl, avtorkas, saltas och stekes i ugn eller i het aska. Den ätes med skalen på. Den kluvna potatisen, vars snittyta penslats med matolja eller smör, blir fortare färdig (de hela på omkr. 1 t., de kluvna på omkr. 1/2 t.).

Enkelt och gott, men här är det ordet och inte potatisen som är spännande. Ordet finns med hos SAOB, där det står :

sv. dial. (Finl.) höta, av fin. hautoa, upphetta, basa, badda m. m.]

1) uppvärma (i het vätska), badda (ngt med het vätska). 1745.

2) (förr) vid tillagning av foder åt nötboskap: slå hett vatten på (hö) som beströtts med salt.(1837).

3) steka (rotfrukter, i sht potatis l. rovor) mellan upphettade flata stenar i en vanl. med torv övertäckt grop l. i askmörja.  (1872). 

Ssgr (i Finl.): (3) HÖT-FÄRD. [sv. dial. (Finl.) hötan(de)färd] (förr) skolelevers utfärd på hösten till landet för att ”höta” potatis (l. rovor).   

Eftersom det är ett ord med finsk ursprung, så vänder jag mig till 

Institutet för de inhemska språken, där jag hittar ett intressant svar på en läsarfråga.

Frågan lyder:

Kan man verkligen baka potatis och fisk? Det undrar en, som han själv säger, minst sagt irriterad läsare som har studerat en nyss utkommen svensk kokbok. ”Att baka (bröd, en kaka m.m.) betyder hela processen från att knåda en deg eller röra ihop en kaksmet tills produkten är färdig. Det som sker i själva ugnen heter att grädda (bröd, kaka). Beträffande fisk, kött, potatis m.m., som tillreds i ugn, skall väl verbet vara steka, t.ex. ugnsstekt braxen, ingalunda ugnsbakad braxen”. ”Det måste vara fråga om ett försvenskat engelskt uttryck; i USA och England ’bakar’ man uppenbarligen allt möjligt i ugnen.”

Arbeiter und Bauern die Kartoffeln pflanzt 1884

Vincent van Gogh

Jag lämnar åt den vetgirige läsaren att följa länken ovan för att läsa det rätt långa svaret.

När jag läser det kommer jag att tänka på hur man uttrycker sig i somliga värmländska dialekter; där man använder ordet steka istället för grädda — man steker alltså sockerkakan.