Sitter här och funderar på om det var bättre förr — och nu talar jag alltså bara om telefoni, inte allt annat man kan göra med dagens så kallade telefoner. Det är klart att det inte var roligt på den tiden telefonisten lysnade på samtalen, och spred vad man sagt vidare.
Men om det nu är en telefon man behöver, och inte allt det andra, så är det ju bra om telefonen funkar som just en telefon.
Jag har goda erfarenheter av Telia och deras service — men jag är tveksam till IP-telefonin, som jag fick på halsen när jag skaffade bredband.
Ett tag klagade alla vänner på att vi aldrig svarade i telefon, vilket är lite märkligt med tanke på att vi praktiskt taget alltid är hemma. Men så kom jag på att varje gång jag flyttat modemet — vilket jag måste göra när jag byter datorplats eftersom huset är stort — så måste jag lyfta på luren flera gånger för att telefonen ska komma igång igen. Nåja, det är väl inte hela världen, det gäller bara att komma ihåg. Men IP-telefonin betyder också att jag blir utan telefon när det är strömavbrott, vilket jag inte gillar. Skulle något hända oss, sitter vi illa till utan telefon. Under kontorstid har jag en granne på relativt nära håll, men det förutsätter ändå att jag är i stånd att ta’ mig dit. Nu hör jag röster som säger att det är väl inget att bråka om, använd mobilen. Men jag hör till den minoritet som inte har mobil — och inte tänker låta mig tvingas till att skaffa en som reserv, jag har inte råd att betala för något jag inte använder.
På den gamla goda? tiden kunde man ju alltid nå telefonisten som förde larmet vidare — och jag kommer att tänka på alla söta berättelser som finns om barn som brukade ringa till telefonisten bara för att prata, eller be om hjälp me läxor eller hur man fixade ett mellanmål. Det var då det.
Sånger skrevs det också om den nymodiga telefonen. Jag letade förgäves, på nätet, efter en vi brukar tralla på här hemma, “Central, central, give me 503...” Men jag hittade ett sött litet telefonpotpurri som den hågade kan lyssa på.
Jag lyfte på hatten till dig som står på dej att inte skaffa en mobil,......men samtidigt så känner jag att man kanske isolerar sig från dagens teknologiska och datoriserade samhälle. De är ju så att när dehär små i familjen är lite äldre så vill inte jag stå helt novis och måsta be min 10 åring om hjälp. Har istället börjat lämna telefonen hemma då å då för att få lugn och ro i själen(tex på en långprom i skogen eller liknande).
SvaraRaderaHare bra
Sandra
Ibland upplever jag att vi har blivit alltför beroende av att alltid finnas till hands via telefonerna. Undrar hur vi klarade av att leva förr?
SvaraRaderaFörvisso har vi gsm-ar i vårt företag men jag märker att jag lämnar min hemma oftare och oftare. Man måste inte vara tillgänglig hela tiden. Det finns gränser,
tycker Karin
Sandra,
SvaraRaderaDet är inte något stordåd - jag har helt enkelt inte något behov av en mobil.
Det är väl en god idé att lämna telefonen hemma ibland - eller stänga av den.
Karin,
Det finns naturligtvis gånger när det är jättebra med en mobil - att slippa leta telefonkiosker och se till att man har något att betala med (fast det gör man väl med kort, i den mån det finns några telefonautomater kvar) - men det gick som sagt alldeles utmärkt att leva onåbar på den gamla...tiden.
Margaretha
som inte vill bli
pådyvlad tjänster
hon inte har något
behov av.