Annunciation
Paolo de Matteis, 1712.
Ett par av mina katolska vänner tycker att det är snudd på blasfemi att kalla "the Feast of the Annunciation" för våffeldagen. Fast i motsats till mig har de inget emot våfflorna. Jo, jag kan äta våfflor för att vara artig, värre är det inte — och det händer att jag bjuder på våfflor om jag vet att det uppskattas. Ofta har vi bjudit våra utländska gäster på våfflor med hjortronsylt, särskilt på sommaren när man kan grädda våfflorna ute.
Jag har också roat mig med att grädda annat än våffelsmet, vilket går utmärkt. Senast använde jag smeten till en “applesauce cake”, vilket uppskat-tades. En brownie smet går också bra, liksom degen till diverse småkakor. Gillar man inte våfflan, när man gräddat ett provexemplar så är det ju bara att grädda smeten eller degen, som vanligt.
För ett år se’n skrev jag om olika sorters våfflor och hade då med ett recept på jästvåfflor. Jag ser till min stora förvåning att jag skrev att jag tyckte våfflorna blev bra. Men jag minns att till jul hittade jag de nio ouppätna våfflorna i frysen, och gav dem till en gästande hund som gjorde dem bättre rättvisa än vi!
Om jag bara kunde förstå varför det inte går att snygga till texten i det inlägget nu. Försöker jag ändra typsnitt och storleken på texten blir det enormt stora tomrum mellan styckena! Kära blogger!
Jag minns ditt tidigare inlägg. Jag som inte heller är särskilt förtjust i våfflor tänkte redan då testa att göra pariservåfflor. Det blev inte gjort då, så kanske jag skall få det gjort nu istället.
SvaraRaderaI länkarna till ditt inlägg om våffelrecept hittar man också en trolig förklaring till varför vårfrudagen blev våffeldagen. Ett hörfel lär vara orsaken. Ett slarvigt sagt vårfrudagen, hördes som våffeldagen.
Även om jag inte tycker särskilt mycket om våfflor så skall jag verkligen göra sådana idag, bara av nyfikenheten att lyckas göra frasiga sådana...en liten smet.
Tack för informativt inlägg och recept!
Karin
Karin,
RaderaDet är svårt att vara opartisk i sin bedömning av mat som man inte är särskilt förtjust i.
Även om våfflor på olika sorters kaksmetar, inte blir frasiga, så föredrager jag dem eftersom de har mer smak än vanliga våfflor som egentligen är rätt smaklösa.
Pariservåfflor tycker jag bättre om, även om jag aldrig lyckats få dem så där spröda som jag minns köpevåfflorna. Förra året talade jag om fyllning av chokladkräm - undrar om inte en fyllning med jordnötssmör skulle vara god också.
Hoppas på en rapport från dina olika våffelexperiment!
Margaretha
som snart ska
ägna sig åt
fänkålen
Jag är väldigt förtjust i NYGRÄDDADE våfflor - inte sådan som legat och kallnat på ett fat. Men eftersom jag alltid har dåligt samvete när jag äter det, blir det sällan att jag bakar våfflor numera.
SvaraRaderaHar firat en riktig Feast of Annunciation i Gusums kyrka idag. Som postludium ackompanjerade jag den kvinnliga prästen som sjöng Schuberts Ave Maria med den äran. (Det var jag som föreslog att hon skulle sjunga den, inte hon, eftersom jag känner henne och har ackompanjerat henne tidigare innan hon prästvigdes).
Ingrid,
RaderaOm du ordnar ett våffelkalas med många inbjudna, så hinner du bara äta en våffla, om du ska grädda åt alla gästerna allt eftersom de äter!
Margaretha