Good Conversation I
by Jettie Rosenboom
Jag har nog talat om det förr, hur glad jag är över att vara en i högen — att inte vara NÅGON. När människor söker mitt sällskap, så vet jag att det är för min skull, inte för att jag har pengar, titel eller är känd.
Diane bor i en naturskön trakt, där det bor mest känt och rikt folk. Dessutom är både hon och hennes man rätt välkända. Nu har de båda en officiell hemsida, men Diane har slutat med den mer privata bloggen eftersom kommentarerna blev lite för privata. Vänlig som hon är, så svarade hon snällt på alla kommentarer, vilket resulterade i att flera av kommentatorerna bjöd in sig själva till henne. Visst fick hon några riktiga vänner, som hon själv bjöd hem, men alla de andra tog för mycket tid och kraft. Alla som har ett fritt arbete, där man arbetar ensam hemma, vet att många människor tror att man kan ta’ sig ledigt precis när som helst för att fika, ligga på stranden eller umgås. Och det kan man, när man känner att det är värt det merarbete som blir när man måste ta’ igen den förlorade tiden.
Jag tycker att Diane löste det på ett bra sätt, hon har gjort iordning ett antal kuvert med broschyrer och karta över trakten och en hotellförteckning. Till det bifogar hon ett handskrivet brev där hon talar om att hon har så och så mycket tid, ofta ett par timmar, då hon kan träffas och fika med de tillresta gästerna. (Hon har ett e-post alternativ med länkar också.) Många av dem dyker aldrig upp, och de som gör det är i regel trevliga.
god morgon! man behöver inte blogga för att s.k. vänner bjuder in sig själva för att få gratis semester. sis och hennes man har ärvt ett hus utanför crow bay, gissa om alla vänner hör av sig så här års! de har fått lära sig att bli tuffa och tala om att huset är upptaget av familjen hela sommaren.
SvaraRaderajag tror att problemet för diane delvis var att många som lämnade kommentarer skröt med att de hade hälsat på henne. de skrev kommentarer om hur fint de hade haft det tillsammans, så det lät som de var bästisr. hade de inte gjort det skulle inte så många ha fått reda på det.
Debbie,
SvaraRaderaMen hösten då? Jag älskar hösten i N.E. - och öar har en särskild plats i mitt hjärta!
Jo, du har nog rätt, många som lämnade kommentarer ville tala om att de träffat henne, och lät näst intill som om de växt upp i samma sandlåda.
Margaretha
Även telefonsamtal kan vara ett slags våldgästning, faktiskt. Jag kan avstå att svara ibland när det är väldigt olämpligt att ta telefonen men oftast svarar jag ändå. Det kan ju vara ett kort men viktigt meddelande. Är det då inte det utan någon som vill ha ett långt samtal så ber jag att få återkomma. Men det finns t o m de som frågar om de stör och sen nonchalerar min önskan att få ringa upp senare och babblar på som om vederbörande var döv.
SvaraRaderaOlgakatt,
SvaraRaderaJa, det finns de som frågar om de stör, på samma vis som de frågar hur man mår - utan att vara intresserade av svaret.
Vare sig det är telefon eller ett besök, så är ju det väsentliga att man kan tala klarspråk med varandra.
Margaretha