Vad gör väl namnet?

Namnsdag på härbret, 1898

Carl Larsson

Är man numerolog  så kan man uppenbarligen få ut mycket av ett namn — för oss andra är det nog mest en subjektiv historia. Somliga namn gillar man, kanske för att man känner en trevlig person med det namnet — andra namn har man svårare för.

Jag umgicks för länge se’n en tjej som hette Lena — båda hennes föräldrar hade namn som började på L, liksom hennes tre syskon. Hon tyckte det var urbota dumt — att sex personer i samma hushåll hade samma initialer gillade hon inte. Inte heller att folk blandade ihop Lena, Lisa och Linda.


Blandade ihop namnen gjorde många när mor hette Ing-Britt och dottern Britt-Inger — och i en annan familj Inga och Ingrid. 
När jag svarade i telefon och tyckte att personen frågade efter Joan, och jag svarade att hon inte var hemma, kände jag jag mig korkad när det visade sig att han frågade efter hennes bror John — ända tills jag fick höra att jag inte var den första som miss-uppfattat deras namn.
Kan även tänka mig att det är svårt att hålla isär tvillingarna Helen och Ellen — i all synnerhet som det är snudd på omöjligt att skilja på dem om man inte känner dem mycket väl.
I en syskonskara där alla fem flickorna hade dubbelnamn som började på Ann, lyckades jag aldrig lära mig vem som hette vad. Så det var väl tur att jag bara umgicks med Ann-Kristin.

Alla dessa namnfunderingar rann till när jag satt och tittade på namnen i en almanacka. För några år se’n skrev jag ett inlägg om vår almanackas namnlängd, det som förbryllade mig då, gör det fortfarande — så jag kan inte komma med några förtydligande. För att friska upp minnet konsul-terar jag återigen Wikipedia och läser att den namnlängd som infördes 2001 bara är tänkt att gälla i femton år. Är det inte lite fnattigt — efter femton år försvinner kanske somligas namnsdagar, eller flyttas. Visserligen tror jag att folk har vett nog att fira som de själva vill — om de över huvud taget firar — men jag fattar inte vitsen med det. Är det någon slags jämnlikhetstanke; alla ska någon gång i livet få fira sin namnsdag under en femtonårs-period.
Jag grunnar också över godtyckligheten första punkten på kriterielistan: “Både en-, två- och trenamnsdagar ska kunna förekomma.” Är det inte lite njuggt att bara ha ett namn på somliga dagar — varför inte klämma dit tre på en gång, eller ännu fler.
Kanske är det på tiden att bilda ett politiskt namnsdagsparti under mottot “En namnsdag åt alla”.
Men innan jag gör det, ska jag baka — bara jag kan bestämma mig för vilket av recepten i receptbunten jag ska välja.