Det kallar jag att känna sig välkommen! Fascinerande djur, de här tama förstås, men i övrigt så är de väldigt intressanta rent socialt. För många år sedan läste jag en bok om vargar i Canada, en man som bosatte sig i närheten av deras revir under en lång tid där han försökte leva som dem på deras villkor. Synd nog minns jag inte vad han hette: När han väl kom tillbaka till "civilationen" slog hans fästmö upp förlovningen, för varje kväll när han skulle sova trampade han runt på madrassen på samma sätt som hunddjur gör, innan han lade sig...han hade skaffat sig vargvanor:)
Det är lättare att säga vad och vem jag inte är. — jag är inte mitt yrke — jag är inte min inkomst — eller eventuell avsaknad därav — jag är inte min ålder — jag är inte min sjukdom Så vem är jag då? — en lagom tjock tant i min bästa år — en slarvig pedant — en konservativ radikal — en vänlig stropp Och vad gör jag då? — läser — väver — lyssnar på musik, företrädesvis klassisk — gärna barockmusik
Det kallar jag att känna sig välkommen!
SvaraRaderaFascinerande djur, de här tama förstås, men i övrigt så är de väldigt intressanta rent socialt. För många år sedan läste jag en bok om vargar i Canada, en man som bosatte sig i närheten av deras revir under en lång tid där han försökte leva som dem på deras villkor. Synd nog minns jag inte vad han hette: När han väl kom tillbaka till "civilationen" slog hans fästmö upp förlovningen, för varje kväll när han skulle sova trampade han runt på madrassen på samma sätt som hunddjur gör, innan han lade sig...han hade skaffat sig vargvanor:)
Karin
Karin,
RaderaBoken heter "Never Cry Wolf" av Farley Mowat. Jag skrev om den här: http://bastmattan.blogspot.se/2012/02/ropa-aldrig-varg.html
G'natt,
Margaretha