Caroline Lucretia Herschel
16 mars 1750 – 9 januari 1848
Caroline föddes i Hanover, vilket betydde att hon var brittisk medborgare eftersom den engelske kungen Georg II var kurfurste av Hannover.
Som treåring fick Caroline smittkoppor vilket förstörde hennes vänstra öga, och lämnade henne koppärrig. Sju år senare insjuknade hon i tyfus, och hennes växt avstannade — hon blev aldrig längre än 130 cm.
Eftersom föräldrarna var säkra på att en så ful flicka aldrig skulle bli(!) gift, såg Carolines mamma till att hon lärde sig hushållsarbete, och lät henne tjänst-göra som piga i familjen.
Fadern som var militärmusiker undervisade alla sina barn i musik, matematik och franska — trots att modern inte tyckte att en flicka behövde någon skolgång.
Carolines bror Wilhelm, som var tolv år äldre än hon, flyttade 1766 till Bath i England, där han fick en tjänst som organist och körledare i Octagon Chapel. Sex år senare flyttade Caroline till honom för att sköta hushållet. William undervisade sin syster både i matematik och musik, och hon kom att bli en välkänd sångerska.
William som var en duktig hobby astronom, började bygga teleskop för att bättre kunna studera stjärnhimlen. Ryktet om hans teleskop spreds och han fick så många beställningar att han slutade sitt arbete som musiker för att på heltid arbeta som astronom och bygga teleskop — och Caroline blev hans lärling.
Hon var en lika hängiven astrom som sin bror och kom att arbeta alltmer självständigt.
William upptäckte 1782, vad han först trodde var en comet, men som visade sig vara en planet — Uranus. För det blev han påföljande år utnämnd till astronom av George III, och fick kunglig pension.
Caroline gjorde även hon upptäckter, tre nebulosor 1783 och 1786 en komet. Som första kvinna att upptäcka en komet blev hon snart känd i hela Europa och från och med 1787 erhöll hon en lön på £50 per år från George III.
Hon fortsatte att utforska stjärnhimlen och 1797 hade hon upptäckt ytterligare sju kometer.
Hon fick flera utmärkelser för sitt arbete, och blev som första kvinna, hedersmedlem i Britain's Royal Society 1835. På sin 96-års dag fick hon ta’ emot the Gold Medal for Science av Preussens kung.
Så spännande! och så bra att du plockar fram de här speciella personerna tack vare deras födelsedagar. En riktig kometkvinna med andra ord. Jag läste ditt inlägg med andakt. Vilka kvinnor det har funnits.
SvaraRaderaKarin
Karin,
RaderaVisst blir man glad, när man hittar sådana här exempel på att kvinnor kan, och alltid har kunnat!
Margaretha
Den här kvinnan hörde jag talas om för ett par år sedan. Men visst är det typiskt att hon, liksom så många andra kvinnor, sedan sin gärning förtigits och garanterat aktivt tagits bort ur historien. Jag hörde om henne i ett föredrag på ett kvinnoseminarium - var annars?
SvaraRaderaKlart att vi grattar henne!
Olgakatt,
SvaraRaderaNog är det märkligt hur många kvinnor, som bara försvunnit ur längderna. Det har ju funnits så många fler stora kvinnor än vad vi någonsin kommer att få veta. Skulle tro att de flesta av dem har gjort sig mer förtjänta av en plats i historieböckerna, än många män. De har ju nästan alltid haft fler och högre hinder att ta' sig över än sina bröder.
Margaretha
Det är rätt fantastiskt att en kvinna med ett sådant handikapp fick chansen att forska och slutligen få erkännande för detta. Mycket berodde väl på hennes bror förstås. Och att hon levde så länge trots att hon genomlidit så svåra sjukdomar som barn. Man blir glad över att läsa om en sådan kvinna!
SvaraRaderaIngrid,
RaderaJa, och dessutom var hon en efterfrågad koloratursångerska.
Margaretha