Min bror och hans bäste vän spelade hartsfiol.
De fäste björntråd vid fönsterblecket hos någon
de ville skrämma. Sen sträckte de den och gned
den med ett stycke harts som de tagit i pappas fiollåda.
Det lät som ett koppel jämrande gastar ur mörkret.
En del blev rädda och vågade inte gå ut, andra blev arga
och rusade ut och då gällde det att lägga benen på ryggen.
Småpojkar springer väldigt fort.
ur "Innan allt är glömt" av Elise Lindow-Agnarson
Jag tänker på hur vi i tonåren spelade hartsfiol för misshagliga personer. Särskilt roligt var det ju när de som uppvaktades blev riktigt upprörda. Och riktigt upprörd blev familjen Gris — egentligen en grov förolämling mot alla trevliga grisar att kalla den här familjen för Gris, för det var en sällsynt stroppig och tråkig familj. Jag vet, för min familj delade bord med dem på hotellet där vi bodde.
På den tiden kunde man köpa harts i varje snusbod — det användes ju till att försluta saftflaskor med — och det var tur för oss, för på den lilla orten fanns ingen musikaffär. Så harts och björntråd inför-skaffades, och några knappnålar att fästa tråden med, i fönsterkittet. En av gossarna passade på att sätta nålen och tråden på plats, under middagen, när det var tämligen folktomt på gårdsplanen.
Inte förrän en bra stund efter midnatt hade hotellet kommit till ro, och familjen Gris släckt ljuset. Då började trion “Sov i ro” sin serenad. Själv spelade jag inte, utan stod vakt vid en bakdörr där vi räknade med att musikerna skulle behöva ta’ betäckning — därifrån hade jag en utmärkt vy över konsertsalen. Gossarna som spelade hann inte många takter innan fönstret öppnades och en ilsken herr Gris skrek och gormade. Han hängde ut genom fönstret, men orkestern satt väl dold bakom några parkerade bilar — och eftersom det var -25° drog sig förmodligen herr Gris för att rusa ut i bara pyjamasen. Istället begav han sig ut i korridoren, men då hade trion och jag försvunnit ned i köket där vi firade det lyckade framträdandet med te.
Kul när det skämtet " går hem" och ändå är i grunden oskyldigt. Men varför kallar du dem Gris om det är förolämpande för grisar?
SvaraRaderaOlgakatt,
RaderaDet är verkligen ett roligt minne!
Det var inte jag som gav dem namnet Gris - de var så impopulära att att när en av killarna sa familjen Gris en gång, så spreds det och fastnade genast.
Margaretha
Kul! Hade nästan glömt barndomens hartsfiolspelande. Undrar om några barn idag ens vet vad det är att spela hartsfiol? Och nu måste jag ju kolla vilken sorts kåda som är bäst för det ändamålet…
SvaraRaderaKarin,
RaderaPå nätet finns en hel del instruktioner i konsten att spela hartsfiol - men de rekommenderar sådana moderniteter som sugkopp, istället för knappnål, och fiskelina, istället för björntråd. På ett ställe står det att man kan spela med bärnsten.
Margaretha