Björnfrossa

(inte att förväxla med björnfrissa, vilket min stavningskontroll ideligen ändrar det till).

Under alla mina år med Gutenberg, som hunnit bli rätt många nu, har jag då och då jämfört olika konstnärers illustrationer till samma text. Men jag tror inte att jag skrivit om det mer än ett par gånger — här och här.

På sistone har jag ägnat mig Guldlock — den engelska varianten som Gutenberg består mig med. Jag skulle nog kunna hitta några olika versioner i mina egna hyllor, men ingen så gammal som de jag finner hos Gutenberg. Jag började fundera över sagans ursprung när jag såg illustrationerna till en berättelse som bara hette "The Story of the Three Bears", där fanns ingen bortskämd Guldlock, bara en gammal gumma, som beskrivs i negativa ordalag:

One day, after they had made the porridge for their breakfast, and poured it into their porridge-pots, they walked out into the wood while the porridge was cooling, that they might not burn their mouths, by beginning too soon to eat it. And while they were walking, a little old Woman came to the house. She could not have been a good, honest old Woman; for first she looked in at the window, and then she peeped in at the keyhole; and seeing nobody in the house, she lifted the latch. The door was not fastened, because the Bears were good Bears, who did nobody any harm, and never suspected that any body would harm them. So the little old Woman opened the door and went in; and well pleased she was when she saw the porridge on the table. If she had been a good little old Woman, she would have waited till the Bears came home, and then, perhaps, they would have asked her to breakfast; for they were good Bears,—a little rough or so, as the manner of Bears is, but for all that very good-natured and hospitable. But she was an impudent, bad old Woman, and set about helping herself.

och hennes sorti beskrivs så här:

Now the window was open, because the bears, like good, tidy bears as they were, always opened their bedchamber window when they got up in the morning. Out the little old woman jumped; and whether she broke her neck in the fall, or ran into the wood and was lost there, or found her way out of the wood and was taken up by the constable and sent to the House of Correction for a vagrant as she was, I cannot tell. But the Three Bears never saw anything more of her.

Det visar sig att, som så ofta i sagornas värld, är ursprunget okänt — vad man vet är att en brittisk författare vid namn Robert Southey, skrev ned sagan om de tre björnarna 1837. Då var björnarna tre ungkarlar, som bodde i en stuga skogen. 

Senare samma år versifierades sagan av George Nicol. Den versionen, med illustrationer finns också att läsa på nätet.

 Berättelsen om ungkarlsbjörnarna och den ohyfsade gumman levde kvar till 1849, då tyckte Joseph att gamla kärringar fanns det så gott om i sagorna, att han bytte ut gumman mot en söt — om än ohängd, liten flicka. Då är vi framme vid de otaliga varianterna av "Goldilocks and the Three Bears", eller "Goldenhair", som hon ibland kallas.

Ibland är sagan på vers, som här, med en icke namngiven illustratör.

 Eller som här med illustrationer av L. Leslie Brooke.

Det finns så många varianter att ett barn som vill ha exakt samma ord i sin saga, skulle bli förtvivlad, om den presenterades för dem alla.

De här bilderna kommer härifrån.

Även Walter Crane gav sig kast med björnarna.

 Snygg serviett, eller är det en handduk, kanske något att ta efter — upphämta?

Så slutar jag med ett par något modernare, den första från 1911, men utan namngiven illustratör, är skriven som en teaterpjäs.

Och sist av alla, Denslow's Three Bears, av W.W. Denslow, från 1903, i den smyger sig Golden Hair in i huset och snyggar till det, medan björnarna är borta.

 Björnarna blir så glada över städinsatsen, att de följer med Golden Hair, hem till hennes farmor, och hjälper till med diverse sysslor.

Och en bestående vänskap uppstår.