Jag tog det personligt

mycket personligt.

I dag fick jag ta i med hårdhandskarna för att förmå mitt sämre jag att ta en promenad. Jag hade bara en timme på mig, så  det fanns inget utrymme för spännande avvikelser eller eventuella raster i soligt söderläge. Så där plöjer jag fram med blicken på mina fötter, surt muttrande om livets illvilja.

Då skymtar jag något gult i vänstra ögonvrån — ingen trasig förpackning eller godspapper. Fyra små tussilago, årets första, och jag tar det som en personlig välgångsönskan. De får mig att tänka på Per Wästerbergs inträdestal i Svenska Akademien

Werner Aspenström var en av dem som förstod. Han läste i mineralernas skikt, befriade fossilen från dess fångenskap i trappsteget och gav sig ut i zodiakens stjärnvimmel för att spana efter en tussilago, något gult att värma sig vid.

Per Wästberg

Det är gott att ha något att värma sig vid i snålblåsten!