fick Hymen Lipman det första patentet för en blyertspenna, med radergummi i ena änden. Om det var världens första patent, på en sådan penna, har jag inte lyckats lista ut.
Hymen var född i Jamaica 1817 av brittiska föräldrar, vilka emigrerade till U.S.A. omkring 1829.
Hur bra dessa "sudd-pennor" är, råder det delade meningar om, men det kan vara praktiskt att ha en i väskan om ett korsord skulle dyka upp. Tecknar jag, vill jag nog ha en rejälare kautschuk.
När jag gjorde en snabbinsamling av pennor som låg och skräpade lite varstans i huset, såg jag att här är pennor med sudd i minoritet.
Om blyertspennans historia finns det mycket skrivet på nätet, så det lämnar jag åt den intresserade att utforska — men lite penn-fakta skadar väl inte:
Thomas Edison had his pencils specially made by Eagle Pencil. Each pencil was three inches long, was thicker thanstandard pencils and had softer graphite than was normally available.
Vladimir Nabokov rewrote everything he had ever published, usually several times, by pencil.
John Steinbeck was an obsessive pencil user and is said to have used as many as 60 a day. His novel East of Eden took more than 300 pencils to write.
Vincent van Gogh used only Faber pencils as they were "superior to Carpenters pencils, a capital black and most agreeable".
Johnny Carson regularly played with pencils at his Tonight Show desk. These pencils were specially made with erasers at both ends to avoid on-set accidents.
Roald Dahl used only pencils with yellow casing to write his books. He had 6 sharpened pencils ready at the beginning of each day and only when all 6 pencils became unusable did he resharpen them.
När jag var i nedre tonåren fick jag en penna med radergummi i änden, som det var ett skruvlock över. Den var så söt, med tofsar på locket, som naturligtvis kom bort! Vi bodde i England då, men min kompis var från Japan, så jag vet inte varifrån den kom.
SvaraRaderakram, från Mette
Mette,
RaderaDin kommentar fick mig att titta efter annorlunda pennor - har hittat några.
En penna men lock över suddet har jag aldrig sett - kanske var den japansk, där finns så mycket prylar som vi aldrig hört talas om.
Margaretha
S.k. onödigt vetande men kul att läsa ändå. Har aldrig gillat blyertspennor med sudde i änden. Numera använder jag en snickarpenna (en som är bastant och väldigt mjuk) när jag ska lösa korsord. Den fäster bra även på glatta tidningssidor.
SvaraRaderaIngrid
Ingrid,
RaderaJag gillar värdelöst vetande, som havamal så riktigt påpekar, så är kunskap en lätt börda.
Margaretha
Blyertspennor har jag gott om men använder sällan, det blir mest stiftpennor med blyerts. Nyvässade blyertspennor luktar så gott... Jag har även en rödglad pennförlänängare i trä med hylsa av metall så att pennstumpen kan användas tills nästan inget återstår. Har du någon sådan och vet du hur gammal den manicken kan vara?
SvaraRaderaJag gillar verkligen dina skriverier om det ovanliga vanliga ;-)
Viola,
RaderaEn vacker dag är allt det vanliga, som vi alla tagit för givet, plötsligt ovanligt, utan att vi fattar hur det gått till. Risken är att det hunnit försvinna innan vi fattat att det inte inbars var skräp vi slängde!
Jag har ett antal olika pennförläggare - visade en skoldito i plast på bloggen, för några år sedan - men jag vet inget om dess historia. Ska se om jag kan hitta något.
Margaretha
Sjysst!
Raderagillar dessa gamla ♥
SvaraRaderaHannele,
SvaraRaderaDet roliga är ju att det gamla inte tar slut i första taget.
Margaretha
Min mor hade en mugg med blyertspennor med suddändar för korsordslösning. Själv nyttjar jag helst stiftpennor med suddände. Jag har aldrig lärt mig vässa blyertspennor, blyet bara bryts och bryts. Far vässade med kniv, det var han skicklig på. Som barn kunde man be honom om hjälp. Jag har försökt med kniv också men det går inte heller.
SvaraRaderaOlgakatt,
RaderaPennvässare är ett annat spännande kapitel!
Margaretha