Huvudsaken på resan

 Hon tog fram ett paket, hvilket hon lagt vid dörren, och vecklade upp detsamma. Det innehöll en charmant engelsk resrock och en resmössa af samma nations älsklingsmodell. Därjämte fanns ett mindre paket och när hon fått upp detta fick Mats se en tingest, som han alls icke kunde bli klok på hvad den skulle föreställa annat än några hårtofsar på en skinnlapp.

– Tag på dig rocken! kommenderade Judit med viss nervositet ... Och så på med mössan ...

Mats lydde mekaniskt som under intrycket af en suggestion.

– Så där ja! Nu skall jag hjälpa dig med det här. Hon tog hårtofslappen och fäste den behändigt vid hans ansikte med en klibbig vätska, hvilken hon hade med sig i en flaska, fattade sedan Mats i armen och förde fram honom till en spegel, 

sägande:

– Känner du igen den där?

Mats gaf till ett utrop af förvåning. Icke det minsta i den bild, som spegeln återgaf, var af honom själf. Hansåg nu snarare ut som en profryttare och vände sig med förvåning mot Judit sägande:

– Hvad i Herrans namn betyder det här spektaklet?

– Helt enkelt, att jag icke vill, att ingeniör Wickert och de andre, nej, icke ens din s. k. vän Järker skall känna igen dig. Dessa äro alla dina farligaste fiender, och råkar du ut för dem ännu en gång, så hvem vet hvad de kunna göra dig för onda.

ur "Till Klondyke,1899, en svensk guldgrafvares öden" av Axel Kerfve, illustrerad av Ejnar Torsslow.

 

Du har väl inte tänkt bege dig ut i vida världen utan en resmössa‽ Det var väl det jag misstänkte, att somliga av er inte har ägnat huvudbonaden en tanke. Nåväl, saken är lätt avhjälpt med Wilhelminas wirkbok, wirknål, rött och vitt garn — grovlek på garn och virknål framgår inte; här lämnas det öppet för det personliga skapandet.

Om Axel Kerfve (1863–1938), vet man inte så mycket, men gillar du deckare har du kanske något att hämta där, eftersom han var en av de första svenskar som gav sig på den genrern. Men han var produktiv och skrev dessutom ungdomsböcker — både flickböcker och indianböcker, och så redigerade han kokböcker.

Han hade en hel uppsjö av pseudonymer: Adil Ehrenclou, Alva Krondal, Birger Trolle, Erik Axelsson (där har vi det igen, men nu som pseudonym), Gunnar Grane, Gustaf Wide, Hervor Krone, Kurt Lange, Tor Hallström, Sven i Skratthult och Tor Svenske. När jag läste listan, slog det mig plötsligt att jag har en flickbok, "Nutidsflickor", av honom — köpt antikvariskt för 5:-. Tur att den inte var dyrare, för jag minns att jag tyckte den var tråkig. Eller snarare ansträngt klämmig, med en jargong som inte låter naturlig. Fast å andra sidan vet jag ju inte med säkerhet hur tonårsflickor talade med varandra 1929.

Om Ejnar Torsslow hittar jag inga personuppgifter, men ser att han tycks ha spottat ur sig mängder av påsk- och julkort.