Litteraturbanken

 Första sidan av Söndags-Nisse. Konstnärsnummer: 

Ivar Arosenius (1907). Under bilden står det:

Jag skulle hälsa från pappa och be att å köpa 

3 kilo Strindberg, 2 kilo Heidenstam, 4 liter 

Wirsén och 6 meter Lagerlöf

Den som brukar hälsa på här på mattan, kan knappast ha undgått att förstå att jag är en stor tillskyndare av Project Gutenberg — men det är ju inte det enda stället för bokhungriga. I dag tänkte jag slå ett slag för Litteraturbanken, som i motsats till Gutenberg har så gott som uteslutande böcker på svenska. Under de år jag varit en återkommande gäst där, har det blivit lättare att navigera bland texterna, det är lätt att hitta och man hittar ideligen sådant man inte känner till — eller sådant man känner till, men inte trott vara möjligt att finna, eller glömt bort att man känner till. För utom de flesta av våra stora svenska författare, finns mängder av numera bortglömda, men läsvärda böcker.

 Där finns Lille Viggs äfventyr på julafton (1895) 

med illustrationer av Ottilia Adelborg.

Och böcker med illustrationer av John Bauer

Dikter av Ragnar Jändel och oändligt mycket mer.

Två tidsbilder.

”Känner ni far?”

En gäst har kommit till stugan

— en spillra av vad han var —,

av ärr ha dragen förvridits

och bara ett ben han har.

De små därinne förskräckas

för sådan anskrämlig karl

— men modern lugnar och frågar:

”säg, känner ni inte far?...

”Skål för industrin!”

Det sitter två härrar och språka

och dricka förnöjda sitt vin

— två härrar ur societeten

på en restaurang i Berlin.

”Min bror”, så talar den ene,

”ja, nu är vår rörelse fin!

Vår skål för fosterlandet

och ammunitionsindustrin!”