Barnkalas

 Det var länge sedan jag hade den sortens närkontakt med barn, att jag var tvungen att organisera deras kalas — och när jag hör talas om hur överdådiga somliga barns kalas är nuförtiden, är jag tacksam för det.

Jag minns en exklusiv tillställning från 60-talet med inhyrd trollkarl, och ett annat kalas med flygtema, där ungarna fick en kort flygtur eftersom familjen hade ett flygplan. Dessutom hade unga släktingar med barnasinnet kvar, engagerats för att roa gästerna. Men annars har jag bara upplevt enklare tillställningar — allt från de där ungarna i stort sett roar sig själva, dricker saft och äter bullar, till uttänkta kalas med diverse temata, där någon, i regel mamman, nästan slitit ihjäl sig för att ordna något roligt.

Jag kan inte uttala mig om dagens barnkalas, jag har bara sett bilder från vänners barnkalas på hyrda lokaler, städslade underhållare — och barn som ser uttråkade ut.

Men barnkalas, till och med barnbaler,  är ju inget nytt, att de kunde vara exklusiva i välbärgade familjer är inte heller nytt. Men jag tror att ju längre in på 1900-talet vi kom, och barn tilläts vara barn, desto vanligare blev det med enklare tillställningar (nåja, enklare är ett tänjbart begrepp), och även medelklassbarn fick bjuda hem några vänner för att leka och äta. 

Det saknas inte böcker med förslag på lekar, jag har rätt många, men i dag fastnade jag för två små reklamhäften — att utnyttja barn i reklam är smart, vem vill inte att barnen ska ha trevligt och få det bästa och nyttigaste.  

 För nyttigheten dröjer man vid i häftet som Mazetti Ögonchoklad gav ut, förmodligen på 30-talet. Det finns inget tryckår, men man hänvisar till en artikel i DN 1933 — och skickar man in en kupong, som finns i häftet, i öppet kuvert, så är portot fem öre.

Förutom förslag på lekar, så dröjer man vid dukning och ger recept på godis, glass, tämligen vanliga kakor och diverse chokladdrycker. Kobbel var på modet, så här finns ananas-kobbel, Mazetti orange-kobbel med rimfrost, Mazetti pol-kobbel och Jamaica-kobbel.

Jämfört med mazettihäftet, så får väl "Barnkalsboken", från 1959, betraktas som modern. En liten bok bekostad av Bjäre, och skriven av Inga Tobiasson. De av er som var med på den tiden minns kanske Inga och hennes fem barn i TV-programmet "Innan vi lägger oss", ett direktsänt program utan manus.

Jag, som förmodligen är en antikvitet, i de här sammanhangen, tycker att Ingas bok håller än i dag. Den börjar med att Greta och Krister vill ha kalas, mamma tvekar för det är besvärligt, med förtäring, disk och allmänt stök. Men föräldrarna slår sina kloka huvuden ihop och presenterar fyra olika enkla men roliga kalas.

 Både lekar och förtäring är roliga — liksom sångerna, som alla är Ingas. Kruxet i dag är att kanske inte alla föräldrar kan läsa noter och lära sig melodierna.

Ett ännu större krux är väl att boken nog är svår att få tag på i dag. Jag får inget napp, när jag söker den på nätet. Med sina 32 sidor är den inte större än att det går att kopiera den förstås.